Vi spelade in trummor förra veckan. Fyra mikar. Till en b-sida. B-sidor är roliga.
De är ju bara b-sidor liksom. Man är inte lika noga, på nåt sätt, eller man känner att det är underförstått att de ska tas med en nypa salt. Friheten väller då över en som en tsunamivåg. Den kreativa friheten. Man kan ju göra vafan som helst, och det gör man också. Så nu ska jag åka iväg och hyra en elefant som ska få sjunga lite i slutet.
Så om en dryg månad är nog en singel klar att skeppas iväg till ett Spotify nära dej. Den låter... lite Stooges är nog tanken, produktionen har dock nån slags åttitals-aura över sej, typ som D-A-D – Sleeping My Day Away. Freudiansk felmixning? Äh, den är naturligtvis något skitigare... eller? Har jag ett omslagsfoto? Ser det UT som om jag har ett omslagsfoto? Jag måste nog skaffa ett omslagsfoto. När vi ändå hade riggat uppmikningen passade vi på att låta det psykiska bandet rulla medan vi spelade ett par andra låtar också, jag och Robert alltså, det är han som trummar, det återstår att se ifall det går att använda eller om det blir ett besök i en sofistikerad studio framöver.
I övrigt så... räddar min morgonritual varje dag. Vi väntar med spänning på om april är "en kall och nyckfull vän" i år eller den sedvanliga explosionen. Är man mer beredd i år eller drar det förbi i 180 som vanligt? Jag har sällan tid att göra mej beredd, idag har jag tid, för jag lyckades klara av veckans plugg på en dag, igår. Förutom plugget så har jag två-tre stora projekt som tar upp en del tid och åtminstone ett av dem borde jag kunna runda av inom ett par månader, det vore fan bra för mej.
Hör av dej om du har ett omslagsfoto, eller lust att ta ett omslagsfoto.
