Magnesium

Sväljer en hel del magnesium nu för att återhämta mej från stress. Såver helt okej, drömmer jävligt mycket, eller kommer ihåg drömmarna mer kanske. Inatt var det nåt om bilar som bogserades iväg... det försvinner inte direkt när man vaknar heller, men så länge det är, eh, glada drömmar så är det ju bara roligt. Livet får en något mer psykedelisk touch.

Senaste veckan har i alla fall varit rätt grym, det känns som om ett spöke har lämnat kroppen efter ett halvår. Vaknade för en vecka sen och var lättare i hela kroppen. Märkligt, snudd på religiöst men så jävla skönt.

Men tja, man är ju lite äldre nu. En blasé gammal popsjäl, förstår inte världen som den är nu (som om man nånsin förstod den!). Dessa år av hipsterskägg, nosringar och ännu mer tatueringsinflation... Tjejer med tjocka lager, sköldar av smink, tusen kilo läppstift, ögonbryn, foundation och ironi. Kjolar och byxor som går upp till naveln. Under emovågen och strax innan blev jag besviken när jag umgicks med tjejer som hade en alternativ stil bara för att de hade för dåligt självförtroende för att tro att de skulle kunna pull off nån mer traditionell snygghet. Själv var man ju romantisk och trodde att dom ville vara alternativa, vi mot världen liksom. En av tjejerna jag umgicks med då ville skaffa sillisar out of the blue. Jaja, det är samma nu. Ironiskt säckiga kläder osv för att man inte vågar försöka. Anyway, who am I to judge - det finns i alla fall några därute som har bra smak i ur och skur. Dessutom är jag inte hälften så romantisk längre, allt är rakt nu, krasst. Äta eller ätas.

Håkans nya: lyssnade en sväng igår, tycker låten saknar melodier. Synd.

Tvivel

Varje gång jag ser nån av bilderna från Håkans ullevispelning där han står framför TVIVEL-backdropen får jag den här känslan av sammanträffanden som har följt mej genom livet. Det är så bekant. Tja, det är ju vår gamla Tvivelfrontlogga. Den är med på Kid Icarus-singeln bland annat. Idag kollade jag om det fanns nåt internet-arkiv som hade sparat den senaste versionen av Tvivelfronts webbsida (när den fortfarande fanns innan vi bytte namn till The Resonance). Visst, Times new roman är inte ett speciellt ovanligt typsnitt... men, ja, tvivel... :'D

Håkan, kråkan, kraxmaskin

I morron (om ca 20 timmar gissar jag på) spelar Håkan på stadshuset! Roligt värre, jag har inte sett Håkan sen i somras, på Gatufesten. Jag måste bland annat alltså hinna lyssna in mej på hans nyaste skiva tills dess! Han släpper relativt mycket material tycker jag så det brukar nästan alltid bli så att jag inte kan dom nyaste låtarna helt utantill. Å andra sidan kan det vara jag som är ovan att lyssna på artister som faktiskt inte har dött eller lagt ner sitt band, så att det är därför det är ovant när man måste lyssna in sej på nåt nytt innan man går och ser en spelning... :) (de nedlagda banden har inte spelningar lika ofta heller)

Det enda jag vet om Håkans nyaste material är att produktionen är mer skitig, enkel rock än förut och sådär. Att sången är betydligt mindre i framkant märks väldigt tydligt när man står på ett dansgolv och de nya låtarna spelas - det blir inte lika stor hysteri som när en gammal Håkanlåt spelas, och jag tror inte det är bara för att de gamla är mer anseddda som klassiker utan även för att sångmelodierna osv är inte lika lätta att urskilja. Nu får skivan gå på repeat några gånger för jag tycker alltid det är roligare att se konserter där man känner igen låtar, texter, uppbyggnad... och så.

Förhoppningar inför konserten:

• att jag lyckas ha roligt utan att göra av med för mycket pengar på alkohol därinne!
• att jag inte stalkar bandet till en takvåningsefterfest.
• att jag får höra nån bra låt typ "Atombomb" eller så.

Vi ses vid staketet, eller?