Are you waiting for your time?

Ny singel med mitt band The Resonance. Ni som sett oss live under det senaste året har förstått att den här låten betyder väldigt mycket för oss. Omslagskonst av Klara. Klara & Rakel Bergman Fröberg är även medkompositörer på ett hörn. Lyssna: Spotify, iTunes. Låten kanske handlar om att vänta på att livet ska börja på riktigt, eller kanske om kärlek, eller kanske om nåt annat...

Aldrig Verklig

Jag är ingen man som man känner till
Jag får va glad över att finnas till, aaah
men jag har en egen dröm, och den är du

Jag kan va glad om jag bara vill
Klipper ut kuponger men är ganska vild, aaah
och jag har en egen dröm, och den är du

och när allting tar slut
kan du pusta ut
för jag var aldrig verklig
Ja när allting tar slut
kan du vara allt jag inte var

Jag är i en taxi i min egen värld
Jag är i en bubbla, i min egen sfär, aaah
men jag har en egen dröm, och den är du

och när allting tar slut
kan du pusta ut
för jag var aldrig verklig
Ja när allting tar slut
kan du vara allt jag inte var

Jag är ingen alls men du får gärna vara min
och bara tills jag har gått under kan du väl stå still
hålla god min och låtsas som om vi två har en chans
snart så ska jag lämna dej till friden i din dans

och när allting tar slut
kan du pusta ut
för jag var aldrig verklig
Ja när allting tar slut
kan du vara allt jag inte var

The Resonance - These Days

Jag har skrivit här och där i den här bloggen under fyra års tid om hur det här albumet har växt fram, och nu är allt klart! Märklig känsla.

Spotify: http://open.spotify.com/album/4RhSaENC814qlRlM9F6qR6
iTunes: https://itunes.apple.com/us/album/these-days/id935888610

Skivan kan köpas på Bengans i Göteborg, på RiotLab Butique i Sundsvall och från Sound and Vision Units webbshop.

Har skrivit ca 241 mil om skivsläppet på www.theresonance.se och på facebook osv så jag tänkte inte upprepa det här :'D ...men man kan ju lägga märke till att det finns en Depeche Mode-cover på skivan (spår 10, A Question of Time).

Hope you like it, fred och kärlek
// T

Ny video + albumet går att förbeställa!

Det blev en musikvideo med titellåten. Rätt virrigt att jag först gjorde inspelningen med alla instrument och vi filmade videon till den, och att jag sen inte bara ändrade mej och gjorde en ny inspelning med bara gitarr och sång utan till slut också la med båda på själva skivan. Men lite kul också. Hela skivan är nån slags sentimental avrundning av min tid i Sundsvall så det var kul att få med grabbarna, även Kim, Jonas och August flimrar ju förbi i några flashbackklipp.

Nu har jag också fått hem skivorna från fabriken och de går att förbeställa från  www.soundandvision.se/shop/info-the-resonance-these-days-album-preorder (för 79 istället för 139), jag är jättenöjd med hur skivorna ser ut med tanke på att det var första gången jag gjorde hela designen själv. Konvolutet är mattlaminerat.

Så, nu väntar lite promotion, albumet släpps den 11 december och snart är det jul. Helt fel tid att släppa ett album egentligen, men jag ville verkligen få ut det här under 2014.

Fred och kärlek
// Jerker

Det Vita Arkivet

Idag släpps EPn "Det Vita Arkivet" med Peter Fernaeus & Verkligheten! Väldans roligt att äntligen få ge ut den. Fem solida spår. Nummer tre, "En kärlekshistoria" är den bästa låten tycker jag. Kolla in! Spotify - iTunes

Lyssna direkt på nätet? Det finns ett par låtar i mediaspelaren på www.soundandvision.se som är länkade från vår sida på SoundCloud.

Ny singel med Peter Fernaeus & Verkligheten

Idag släpps "Narcissisten". Det är faktiskt vårt första släpp i år, så sent som i Juni, vilket känns rätt märkligt med tanke på att en hel del grejer är på G och har varit det rätt länge. Hursomhelst är det är grymt roligt att kunna bredda katalogen med såhär kvalitativ musik!

Spotify - iTunes

Peter Fernaeus & Verkligheten spelar på Hamnyran i Sundsvall den 3:e Juli klockan 19:00.

Ett par glada Sound and Vision Unit-nyheter

Till att börja med välkomnar vi idag Peter Fernaeus & Verkligheten till Sound and Vision Unit! Första releasen blir ett fullängdsalbum vid namn "Det vita arkivet". Mer info kommer. Mycket bra för SVU att ha fler aktiva artister med i katalogen. Det kan bli fler framöver.

Uppdatering nummer två är att The Grand Chapels Quartet är i studion och spelar in sitt första album, och jag har fått några bilder från en av inspelningssessionerna. John Henriksson är inspelningstekniker och Frida Madeleine (Red Mecca) lägger lite körsång.

Sound and Vision Unit-playlist

Nu har Sound and Vision Unit ett så kallat VIP-konto på Spotify, vilket inte innebär så mycket förutom att man får välja namn och... ehm, kan välja en bild och text till sina spellistor! :'D För artister finns det lite fler fördelar. Men i alla fall, tänkte ta tillfället i akt och med ett kort inlägg pusha lite för vår spellista på Spotify med alla våra releaser som uppdateras omedelbart så fort vi ger ut nåt nytt, ta och prenumerera på den! Det är nog det allra enklaste sättet att hänga med i när nåt av våra band har gjort ny musik.

A Side of Every Story

Här kommer den här popsingeln som jag har tjatat om i 1337 år! Gillar verkligen B-sidan "See You". Christoffer Helmersson har plåtat omslag. Jag har skrivit en del om den här på The Resonances hemsida redan så kolla in den också!

Lyssna på singeln nu genast omedelbums med detsamma, utan att passera gå! Spotify - iTunes

Justja, svärdet...!

Jag kom just på att jag glömde att skriva ett inlägg när den nya EPn med The Grand Chapels Quartet kom ut, så om nån har missat den så är det på tiden att ni march pannkaka utan att passera gå tar och lyssnar på den! Dead Horse heter den. Spotify iTunes

Krafttagens förlovade tid

Jag råkade bli erbjuden en plats på en programmeringskurs igår som jag var antagen som reserv till, jag råkade även tacka ja, så nu vinkar vi adjö till fritid, sommar, sol, bad, parköl, festivaler, vackra kvinnor, fred och frihet och så vidare och ger oss in i hösten, vilken vi kan kalla krafttagens förlovade tid, uttrycket har jag lånat av en god vän till mej som vi kan kalla Ulf. Sedan innan läser jag en databaskurs och nu blev det även en introduktion till C++, tyvärr inte inriktad på nån objektorienterad programmering alls men det får duga, det känns bra att i alla fall bekanta sej med de grundläggande egenskaperna för att få lite bredd och perspektiv. Jag kanske tar och läser nån objektorienterad kurs inom C++ senare, eller så lär jag mej det jag vill kunna på sidan av nu, vi får se. Jag är ju i ett komplicerat förhållande med Java så man vet aldrig vad som kan hända.

I övrigt: skickar snart in singeln A Side of Every Story till digitaldistributören, any day now. Det går bra nu... senare i höst får jag förhoppningsvis tid att klippa ihop en liten video.

PS. Vad säger räven?

Min Evangeline

Inatt skrev jag en låt, för en gångs skull i dur, min första låt för i år. Förra året skrev jag nog bara en låt... men en bra låt. Oxytocin. Den jag skrev inatt är smått spirituell, lite mer timid än de flesta senaste låtarna. Är nöjd. Den är min Evangeline.

Ny video från The Grand Chapels Quartet

Låten Moving Mountains är först på EP:n Dead Horse som släpps på Sound and Vision Unit om tre veckor! Snygg video. Bäddar in den här men föreslår att ni ser den i helskärm, höj kvaliteten till HD också. Tjing.

PS. Norrland är vilda västern egentligen.

Told You So

Andra singeln från det kommande albumet är släppt nu! Told You So är en nyskriven låt som låter lite mer proto-punk och garagerock jämfört med det vi gjort tidigare. B-sidan är en chill version av Something New.

Lyssna på Spotify eller iTunes.

Credits:
Robert Persson, tamburin på Told You So, trummor på Something New.
Christoffer Helmersson, sologitarr på Something New.
Övrigt spelat/kraxat av yours truly.

Den motvillige rockartisten

Vi spelade in trummor förra veckan. Fyra mikar. Till en b-sida. B-sidor är roliga. 

De är ju bara b-sidor liksom. Man är inte lika noga, på nåt sätt, eller man känner att det är underförstått att de ska tas med en nypa salt. Friheten väller då över en som en tsunamivåg. Den kreativa friheten. Man kan ju göra vafan som helst, och det gör man också. Så nu ska jag åka iväg och hyra en elefant som ska få sjunga lite i slutet.

Så om en dryg månad är nog en singel klar att skeppas iväg till ett Spotify nära dej. Den låter... lite Stooges är nog tanken, produktionen har dock nån slags åttitals-aura över sej, typ som  D-A-D – Sleeping My Day Away. Freudiansk felmixning? Äh, den är naturligtvis något skitigare... eller? Har jag ett omslagsfoto? Ser det UT som om jag har ett omslagsfoto? Jag måste nog skaffa ett omslagsfoto. När vi ändå hade riggat uppmikningen passade vi på att låta det psykiska bandet rulla medan vi spelade ett par andra låtar också, jag och Robert alltså, det är han som trummar, det återstår att se ifall det går att använda eller om det blir ett besök i en sofistikerad studio framöver.

I övrigt så... räddar min morgonritual varje dag. Vi väntar med spänning på om april är "en kall och nyckfull vän" i år eller den sedvanliga explosionen. Är man mer beredd i år eller drar det förbi i 180 som vanligt? Jag har sällan tid att göra mej beredd, idag har jag tid, för jag lyckades klara av veckans plugg på en dag, igår. Förutom plugget så har jag två-tre stora projekt som tar upp en del tid och åtminstone ett av dem borde jag kunna runda av inom ett par månader, det vore fan bra för mej.

Hör av dej om du har ett omslagsfoto, eller lust att ta ett omslagsfoto.

To Live and Let Die

Jag gav ut en singel med The Resonance härom veckan, den finns på Spotify: The Resonance – To Live and Let Die. B-sidan heter Oxytocin.

To Live and Let Die har vi nog spelat på alla konserter, den finns också inspelad med Tvivelfront back in the days men jag tyckte att den förtjänade både en bättre inspelning och att bli utgiven som singel dels eftersom den har hängt med genom alla år som en stark livelåt men också för att den var så viktig för The Resonances identitet att det nästan känns konstigt att den skrevs redan 2005 istället för runt 2010 när vi blev The Resonance och började spela mer rockigt och postpunktigt.

Jag har alltid velat spela in fler monotona låtar, typ som Spacemen 3 med flera, så det var roligt att jag lyckades hålla mej ifrån att göra Oxytocin till en låt med helt trumset och så vidare, den lunkar liksom på med en rak kick genom hela låten, ingen bas (alltså instrumentet, inte frekvensomfånget) har den heller, det återstår att se om jag kan hålla mej ifrån att testa att göra en fullbandsversion till albumet.

Fred och kärlek
// T

Brev från en studio

Har spelat in en del musik idag, jobbar på en låt som blev nåt helt annat än vad jag trodde när jag började med den... en gång i tiden jammade jag med Emily och hittade på nåt schysst riff, som jag sen tänkte ta med till en ny låt, så sen skrev jag vers och refräng och sen försvann det där riffet som var grundidén från början, och nu igår och idag kom jag på en ny melodislinga, blir tvungen att lägga om alla kompgitarrer för att allt ska passa. Kul, när en låt tar form, eftersom man vet när den är klar att den aldrig skulle ha kunnat vara på nåt annat sätt. Ibland har jag en nästan religiös inställning till det där, att musiken verkligen är självklar och definitiv. Fast jag menar inget pretentiöst med det, att det skulle vara så jävla heligt. Bara att det finns där.

Tror att albumet kanske kan vara klart inom fem år om allt går som det ska. Hähähä.

About You nu av The Resonance

Det gamla Tvivelfront-ledmotivet finns numera även i The Resonance-version (klicka här för att lyssna). Har inte lyssnat på den på typ en månad för jag gav upp inspelningen när jag kände att den inte skulle passa in på albumet, men idag när jag hörde den gillade jag den mer och tänkte att jag kan ladda upp den på nätet i alla fall. Det återstår att se om den blir b-sida eller vad som händer med den!

Angående det där med vantar

Nu ligger min blogg på jerker.soundandvision.se istället för stalkertville.blogspot.com! Den gamla adressen vidarebefordrar. Roligt, jag la vantarna på domännamnet ordentligt idag, tidigare har jag ju haft en halv vante bara, så att toppdomänen har refererat till Sound and Vision Units hemsida. Nu kan jag göra vilka underdomäner jag vill!

Den andra saken som jag har lagt vantarna på idag är en Big Muff! Det blev den stora... USA-versionen. Har bara provspelat den i en kvart men den kändes helt fantastisk. Ska nog gifta mej med den! Längtar tills jag får pröva den med rätt gitarr och stärkare, kanske ska göra det i morron kanske kanske kanske.

Det officiella ceremoniella soundtracket till vantpåläggning är förstås Broder Daniel - Cadillac. Henrik sjunger om hur han vill placera vantar på en viss Cadillac.



Det är också den 25:e idag, vilket betyder lön. Det officiella soundtracket när man får lön är förstås ZZ Top - Just Got Paid.



Det är viktigt med traditioner!

Natten har sitt sätt

Den senaste veckan har jag totalt struntat i att försöka hålla en vettig dygnsrytm, och istället tagit vara på den där kreativiteten och energin och initiativförmågan som alltid dyker upp precis när det är såvdags. Har i stort sett spelat in allt som fattades på två låtar, mixat klart två andra låtar, jag har programmerat klart SVUs webshop (så när som på några fraser som måste översättas) inklusive en funktion som skapar packsedel och faktura som pdf, jag har byggt om en hylla så att man kan lägga den på ett bord och sälja cd-skivor i (snart på en rockklubb nära dej), jag har kommit överens med en ny artist om digitalrelease på SVU, osv, osv i oändlighet - dessutom har jag klivit upp efter typ fem timmars sömn och ändå funkat bra nästa dag, tagit uppfriskande promenader, putsat lite på bilen, umgåtts med diverse mongon på rockklubben och så vidare. Det är roligt när livet går framåt.

Det enda jag egentligen ångrar med den senaste veckan är att jag inte har ätit nån lyxshake.  Vet inte riktigt hur man uttrycker sej om lyxshakes. Man kan ju såklart säga att man dricker lyxshakes men de är ju så fantastiskt intensivt krämiga och gräddiga och glassiga så det är lika mycket äta, tycker jag. Hursomhelst så är det nog en av de bästa saker som hänt världen sedan Ziggy Stardust-albumet... och det var ju jävulskt längesen det, typ 1972.

Börjar långsamt vänja mej vid att inte vara blond längre.

Fick just en enorm svindel av tanken på att inget viktigt har hänt inom rockhistorien på 40 år. Förutom kanske Iggy och dom där. Och postpunkvågen. Och Smiths. Och Depeche Mode såklart. Och BD, och Yvonne. Äh, vi hörs, nu ska jag gå och bygga eiffeltornet.