Rebirth

För ca ett halvår sen dog min dator här hemma (av nån slags sjukdom, svullna kondensatorer typ) så sen dess har jag varit tvungen att använda min bärbara reservdator för att jobba och såna saker. Idag har jag äntligen fått ordning på en ny stationär dator, vilket känns jävligt bra inte minst med tanke på att jag för första gången på aslänge har tillgång till min hårddisk med alla mina gamla sparade bilder, låtar och texter! Det är asroligt att kolla igenom gamla dikter man har skrivit och grejer... och såna här bilder :)

Nu ska jag byta tweeters i mina högtalare, sen dra ner till stan och fortsätta spela in... som vanligt. Det går framåt nu, faktisk!

Snö

Jag tror jag börjar förstå att jag är smått insöad på det jag håller på med. Tror jag inte har förstått det förr. Tror det är rätt uppenbart för alla andra dock. Tror också att det är svårt att få distans så länge jag inte jobbar mer. I och för sej så gillar jag att gilla det jag gillar men det vore väl kanske lite enklare att komma överens med resten av världen om man hade ett lite bredare register liksom... Semester vore nog fan bra. Till sommaren blir det nog en tripp till Peace and Love... det är ju däremot inte så jävla bra avkoppling. Jag skulle behöva ha ingenting på att-göra-listan i några dagar. Upptäcka nåt nytt. Tänka ut vem fan jag vill vara. Igen. Visst fan funkar idealen jag satte upp för fem år sen fortfarande hyfsat, men ibland blir det kanske lite för mycket autopilot.

Och, när jag mår bra och allt rullar på är jag jävligt inne i det jag gör. Om jag tappar farten, behöver snacka med nån så finns det ingen att snacka med för jag vill inte snacka med nån för ingen vet tillräckligt mycket om mej för att kunna säga nåt vettigt ändå, och ingen vet tillräckligt mycket om mej och vad jag tänker nuförtiden för jag håller inte kontakten med nån i princip om det inte gäller bandet eller jobb. Om jag känner att jag börjar lära mej att snacka med folk så är det ändå så jävla mycket yta. Hur gör man för att snacka om nåt som spelar nån roll? Jag har i alla fall hållit igång med träningen i snart två månader nu och det är bra. Insnöad är vad jag är. Men det kanske alltid kommer att vara så, jag vet inte. Det vore skönt att zooma ut lite. Hur zoomar man ut?

Anyways, det här inlägget är nog mer till för mej än för er. Jag vet inte. Gonatt!

Tiden går

Människor är inte rationella. Det är ju väldigt grundläggande, och nånting man måste acceptera ifall man ska till exempel försöka förstå hur människor tar beslut. Det jag inte förstår är varför man bara sitter och degar bort tiden ännu mer ifall man är stressad över hur mycket man har att göra på kort tid, eller varför man super upp sina pengar ännu mer ifall man har dåligt med pengar. När jag INTE är stressad över allt jag måste hinna med och när jag har koll på min ekonomi, kan jag vara diciplinerad och sköta allt det där skitbra, men när det börjar köra ihop sej är det en rätt brant ond spiral... vad ska man ta sej till liksom? Jag behöver nog en barnvakt som kan ha koll på att jag sköter mej. Vem är frivillig?

Å andra sidan så är jag tydligen 22 år nu och har ett jobb och en lägenhet, har flickvän, vänner och ett band. Eftersom jag inte har hunnit med i svängarna och fortfarande känner mej som 13 år gammal så är det väl ändå bra jobbat för en trettonåring. Vart fan tog tiden vägen?

2004 känns det som om mitt liv började ungefär, eftersom jag lärde känna Fia, blev popare och för första gången fick ett liv och lite vänner som jag inte hade träffat via skolan.
2005 flyttade jag till Sundsvall, var ihop med Sofia och började plugga på MIUN.
2006 var jag på Peace and Love första gången med Johnny, och Tvivelfront hade sina första spelningar...
2007 var jag ihop med (och bodde i princip hos) Jojjo och det känns verkligen som om det var IGÅR.
2008 har bara försvunnit och förtjänar kanske ett eget inlägg framöver där jag kan fundera mycket mer på vad som har hänt egentligen. Början av året gick ut på att jag nyss hade blivit singel så Hampus fixade skitmånga fester hemma hos mej så att jag kunde lära känna lite nya människor... roligt var det. Sen blev jag påtagligt arbetslös och var lite nere på grund av det... började sen plugga taxi och sommarjobbade med att måla några hus. Träffade Lajes igen i mitten av sommaren och blev jävligt kär. Hösten: skaffade taxileg och gick utbildningen på taxi sundsvall. Fixade inför Tvivelfronts skivsläpp.

Som sagt det är helt sjukt vad tiden går, jag har rätt svårt att hantera det men en sak som är rätt vettig är ju att försöka att komma iväg på åtminstone en festival om året eller så. Dels för att man känner att man lever jävligt MYCKET under den tiden man är där, och dels för att även ifall man har några minnesluckor från supandet, så har man oftast med sej ett jävla gäng minnen därifrån också. Att komma ihåg att man har haft roligt är skitviktigt, även fast man mår bra en vanlig dag så är det ju mycket roligare ifall det händer nåt speciellt som gör den minnesvärd.