Mer orkan än vanligt. Ett par år av min virvelvind i kontakt med andra generationens fria uppfostran. Rätt kaotiskt och lite som att gå på gungig myrmark, men som också ger tillfälle att reflektera. Vad vill du behålla, vad av det här vill du ha kvar? Vad säger Atlanten? Har jag förstått hur stort det är? Vart är man på väg? Vad säger stormfågeln? Vad finns kvar av Lindisfarne?
En gång, en sen kväll för mer än ett år sen så fastnade öronen vid textraderna om Lindisfarne i Hon drömmer att hon andas:
Fjorden är en väg av vågor
Från höjderna bär den rätt ut
Till en sago-ö långt i fjärran
Dit seglar stormfågel och trut
Där går ett skepp med spända segel Skepp som slungas över vattnet Solen skiner över Lindisfarne Guldet glimmar vid elden i natten
...och så läste jag på om vad Lindisfarne var och om vikingarnas resor halva natten. Nästa dag träffade jag K och hon berättade att hon hade hittat en ny favvolåt, och så visade hon på Spotify. Bandet hette Lindisfarne, naturligtvis. Fantastisk musik. Igen, jag sörjer för er som aldrig upplever såna här små vardagspåminnelser över världens magi.
Både Atlanten och stormfågeln nämns även i Vägen ut, som beskriver orkanen rätt bra.
Jag hoppas att allt ordnar sej, både med orkanerna och alla projekt, det kan bli riktigt grymt. Två steg framåt, ett steg bakåt, som alltid, man får väl zooma ut och lita på att det går åt rätt håll. Det finns massor med beslut som man skulle kunna ta, men man kan också fortsätta på den utstakade vägen. Jag tror jag ska försöka med det, försöka motstå frestelserna av att kliva av och ta enkla vägar ut.
En rätt medioker film med Matthew Perry. Nån gång för 10-15 år sen zappade jag in under senare delen av filmen och såg scenen där en man säger till huvudpersonen "there are signs everywhere", "there are signs everywhere to help you find your way" eftersom han står på gatan i mörkret och inte vet var han borde ta vägen, förrän han lyssnar på det där och ser sej omkring.
Det har alltid funnits där sen dess, som en påminnelse att låta alla små synkroniciteter säga vad de vill få sagt. För några månader sen googlade jag ovanstående för att få reda på vilken film det var, och såklart heter filmen Fools Rush In och jag upptäckte det precis när jag filar på en låt som heter Fools alternativt Fools Rush Straight In. Känner stort medlidande med de som aldrig upplever eller fäster nån vikt vid synkroniciteter. Hur romantiskt kan livet vara om allt händer av en slump?
I förra inlägget skrev jag om hur jag hittade en fiol på myrorna för 165:- och fixade ordning på den. Ett par dagar senare sprang jag på en MIDI-keyboard i soprummet här hemma som jag tog hem och synkroniciteten här ligger i att jag har letat en MIDI-kabel ett gäng dagar för jag hade egentligen redan en keyboard (som jag vill kunna plugga in till en mjukvarusynth på datorn och träna på musikteori) - men den jag hade sen förr har en trasig tangent i mitten och är väldigt dålig, så nu fick jag en bättre istället!
Nu har jag alltså två keyboards, två fioler (en är lånad av min kära fru), två akustiska och en elektrisk gitarr, en bas, ett munspel... jag har säkert glömt nåt... på mina 13 kvadrat! Jag ser ändå fram emot fler såna här häftiga synkroniciteter, undrar bara vad jag ska leta efter och finna nästa gång? Det visar sej nog snart.
In other news: jag har startat mjukvarudivisionen Software by Sound and Vision Unit ;) Skrev ett unsharp mask-plugin till Lightworks (videoredigeringsprogram) härom dan och tänkte att det var dags att skaffa en hemsida så att man kan dela med sej av såna här grejer man programmerar ihop så att det kan komma andra till nytta. Jag har ju jävligt många produktideer som snurrar i huvet 24/7 men det är inte riktigt alla som blir påbörjade, än mindre färdiga. Nu har jag i alla fall en plattform för att publicera det som blir färdigt. Kul.
Jag sprang på en fiol på myrorna förra fredagen för 165:- och kände att den var till mej. I ett par veckor nu har jag lånat min frus fiol för att tjuvträna eftersom hon är på en lång vandring, men nu fick jag tag i en egen, till ett helt ok pris. Den var lite medfaren, saknade en stämskruv och en sträng, hardcasen är rätt sliten osv, så vid första anblick såg den rätt hopplös ut och det var väl därför den var så billig, men jag bestämde mej för att köpa den och testa att få ordning på den i alla fall. Stråken såg OK ut och det fanns finstämskruvar.
Så jag beställde en stämskruv, en A-sträng i stål, ett hakstöd och harts. Pris inklusive frakt 202:-, sen var jag tvungen att köpa en borr och slippapper för 32:-. Stämskruvarna är nämligen rätt generella och slipas ner till rätt storlek. Jag satte min i chucken på skruvdragaren och svarvade i princip ned den, och borrade hål igenom på lämpligt ställe. Sen kapade jag en del av den utskjutande delen, strängade på och försökte få stallet på ett rimligt ställe.
Sådär, komplett. 399:-, uppstämd och klar. Tyvärr vet jag inte vad det är för märke, det ligger en lapp i hardcasen men jag kan inte riktigt tyda handstilen. Kanske lyckas dekryptera nån gång, i såna fall återkommer jag. Jag var rädd att den skulle hålla stämningen dåligt men dagen efter när jag tog upp den efter att ha flyttat runt den i casen en del så var den fortfarande helt OK, så jag är nöjd! :) Det är kul med musik...
Det här är egentligen en del i en större grej som slog mej under semestern när jag funderade över mina mål och var jag är i livet och var jag är påväg - jag insåg att jag har fokuserat lite väl mycket på pengar, sifforr och sånt det senaste året (inte så konstigt egentligen eftersom jag är student och lever på CSN just nu, men man kan ändå se det ur olika vinklar) och att man kan vara rik på så jävla många andra sätt än rent ekonomiskt, genom att leva ett rikt liv. Sen springer man på såna här möjligheter, och vet att allt är synkroniciteter, allt hänger ihop.
Varje gång jag ser nån av bilderna från Håkans ullevispelning där han står framför TVIVEL-backdropen får jag den här känslan av sammanträffanden som har följt mej genom livet. Det är så bekant. Tja, det är ju vår gamla Tvivelfrontlogga. Den är med på Kid Icarus-singeln bland annat. Idag kollade jag om det fanns nåt internet-arkiv som hade sparat den senaste versionen av Tvivelfronts webbsida (när den fortfarande fanns innan vi bytte namn till The Resonance). Visst, Times new roman är inte ett speciellt ovanligt typsnitt... men, ja, tvivel... :'D
Nu har jag varit förkyld i nåra dagar och suttit en del vid datorn såklart och nu sprang jag in i det här, en bildkommentar med ett svar, som jag bara måste lägga in här för att det hör hemma i den här kategorin med sammanträffanden i livet som är lite, lite för långsökta för att det ska vara bara en slump.
moz mån 28 februari 2011 03:53
en gång för länge sedan sa du till mig att love is natural and real, but not for such as you and I mylove. Det är synd att man växer ifrån varandra. Och att hålet mellan oss är förstort för att ens försöka, men det skulle bara riva upp många av våra gemensamma sår. (och självklart är jag inte helt nykter.)
tville mån 28 feb 2011 04:44
jag fattar att du inte är helt nykter och ja det är stort hål! men vet du vad som är helt sjukt? att jag inte lyssnat på smiths på flera år men la in dom i mp3-spelarn för en vecka sen typ. och igår natt när jag gick hem från jobbet så var det första gången jag inte spolade förbi den där låten för att den var för jobbig... och så hörde jag de där raderna och spolade tillbaka igen och så tänkte jag på dej, och att det var den låten vi lyssnade på där och då för en massa år sen. fint var det. och nu går du hit och citerar låtjäveln... såna här sammanträffanden gillar gud att reta mej med tror jag.
I övrigt just nu: tappade lite fart med musiken och allt. Har börjat ifrågasätta en del saker i livet, det är bra att ha nåra såna perioder ibland. Hör av mej när jag har fått upp lite fart i en ny eller samma riktning. Har haft hyfsat flyt med träningen, tror att jag kan klara mej från seriösa problem med benhinnorna ifall jag bara har lite tålamod med att inte få för mej att börja springa för långa sträckor för tidigt.
Och ja för den som inte känner igen textraden är det jävulskt obligatoriskt att lyssna på "I know it's over" omgående.
Jag har skrivit ett par inlägg tidigare om såna där osannolika sammanträffanden som är så långsökta så att man undrar om det är gud i himmelen som spelar en ett spratt för att få sej ett skratt. Ett tag var jag med om riktigt många såna på kort tid, men det var nog långt innan jag började blogga. Varje gång jag hör Working Class Hero på radion (jag lyssnar en del på bland annat Radio Guld när jag jobbar...) minns jag i alla fall när jag hörde den första gången;
Jag höll på att läsa en av Håkan Nessers deckare, det måste ha varit "Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla", och antagligen hade det med skolan att göra, svenska b. Den var jävligt spännande precis som "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", dessutom sådär skönt nostalgisk och sentimental (över uppväxt och sent sextital) vilket alltid går hem hos mej. Huvudpersonen sommarjobbade som torvarbetare, vilket var tämligen slitsamt, och en dag när han vilade efter jobbet hände följande:
"Just när jag lagt huvudet på kudden hände någonting märkligt; en engelsk textrad dök upp i skallen på mig, A working class hero is something to be. Det var förstås just så jag kände mig, men orden ville inte släppa taget om mig. Om jag vore låtskrivare istället för torvarbetare, tänkte jag, skulle jag sätta musik på just dom orden. En kvart senare hade jag fortfarande inte somnat. Jag tände lampan igen; satte mig vid skrivbordet och skrev ner raden på ett papper. Sedan letade jag fram ett kuvert, adresserade till John Lennon, Apple Studios, London, UK och klistrade på frimärken. Han kanske behöver lite hjälp på traven nån gång han också, tänkte jag."
Ett par dagar efter att jag har läst den där passagen i boken är jag på Stadt i Hudiksvall tillsammans med ett gäng klasskamrater, det här var såklart under min tid som jättemycket BD-popare - mycket smink, vit skjorta, slips, kavaj osv. Nånstans vid trappan rycker en tjej tag i mej och säger "Du hör inte hemma här." Hon är snygg, några år äldre än mej, lite stram svart klädsel och svart page och jag hamnar i nån slags förssvarsställning och undrar vad hon menar, vid den tiden mycket van vid att människor tyckte att man såg för konstig ut för att ens ha rätten att vistas på offentlig plats. Då ler hon och lugnar mej och fortsätter "Nej, jag menar, det ser ut som att du inte passar in här, som att du borde vara i typ Göteborg eller nånting, vad gör du här? " och det var förstås fantastiskt och ovanligt speciellt i den staden att nån hajade sådär snabbt, vem man var, och sen satt vi vid ett bord på nedervåningen en stund och snackade och drack öl, eller, jag är rädd att jag drack cider på den tiden, hemska tanke. Mitt i konversationen hör jag mej själv nynna med i låten som spelas, jag kan texten, "A working class hero is something to beeee..." och så blir jag förvånad när jag upptäcker det och så frågar jag henne vad det är för låt, och så bekräftar hon att det är Lennon som sjunger och så blir man sådär sjukt religiös i ett par sekunder och undrar vad det är som händer.
Ok, för er som aldrig har varit där nån gång runt 04,05,06 så bör det väl kanske förtydligas att all övrig musik som spelades under fredag- och lördagkvällar där lät EXAKT såhär:
...tillsammans med diverse laserljus, strobbar och rökmaskiner... och det är i skenet av detta som det blir så sjukt långsökt att det skulle ha varit en slump. Det händer ju bara inte!
Vad som hände med tjejen? Hon frågade om jag var bisexuell och ville hänga med och ha trekant med hon och hennes pojkvän, vilket varken han eller jag var speciellt taggad på av nån anledning, haha, därefter hade vi vad jag minns sporadisk kontakt på helgon i nån månad och sen levde vi alla lyckliga i resten av våra dagar, fast på skilda håll dårå.
I torsdags var jag och hälsade på Amanda, fick middag och kaffe där, asschysst! Sen hittade jag bookleten till en Bruce Springsteen-samlingsskiva som låg där och började bläddra i den... roligt eftersom jag har börjat lyssna en del på "Hungry Heart" och några till låtar. Anyways så drog jag tillbaka till stan strax därefter (runt 22-tiden) och vad spelade dom på radion precis när jag startade bilen om inte "Born in the USA"? :)
Träffade Robban inne i stan, fixade och trixade med ett par låtar. Drack kaffe och tog nån cigg, lovade att skjutsa hem honom så han kunde vara kvar ett tag till efter att sista bussen hade gått. Kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde men det var säkert nåt skittrevligt. Sen skjutsade jag hem honom runt 0030-tiden och vad spelade dom på radion precis när vi satte oss i bilen och startade den om inte "Born in the USA"? :)
Uppdatering några år senare: tja, just att nåt kommer upp på Google behöver ju inte betyda så mycket, eftersom Google med alla säkerhet spårar ens internetanvändande så mycket de kan, för att försöka ge "relevanta" resultat.
I lördags blev det lite lätt festande. Jag och Robban bestämde oss för att dela en box vin och chilla lite :) Det blev såklart inte bara chillande utan även en del äventyr såklart. Eftersom vi var vakna till typ 0700 var jag inte speciellt bakis igår, däremot var jag rätt seg (sov rätt länge och sådär) så jag satt mest och chillade vid datorn igår kväll + åt en såndär findus fiskgratäng.
I alla fall så började jag av nån anledning glida runt på Wikipedia, kom av nån anledning in på nånting om Volvo, därefter typ Svenska Kullagerfabriken, sen blev jag intresserad av sfäriska kullager, insåg att det är en schysst uppfinning - lärde mej snart att det även finns sfäriska rullager, googlade för att se en bild på hur ett sfärsiskt rullager ser ut och hittade en bild från en forumtråd som handlade om en killes (eller kanske snarare en uppfinnarjockes) projekt att bygga ett solkraftverk med hjälp av en solfångare och en ångmotor. Rätt intressant eftersom killen verkar så duktig på att bygga saker, så jag läste vidare! En betydande del av tråden går ut på att han undrar hur han ska få till sina reflektorer till solkraftverket, och nån svarar på skämt att han borde fixa nånting som på bilden. Här är tråden förresten.
So far so good... Idag har jag jobbat och hängt lite på pipeline. Nu innan jag går och lägger mej tänkte jag lägga in en bild på bilddagboken där jag förklarar att vi i bandet inte kommer spela live på nåra veckor nu eftersom vi ska börja spela in en del, gör jag en google-bildsökning på ordet "record". Vilken bild kommer upp på första sidan av TVÅHUNDRA MILJONER SÖKRESULTAT?
Bilden finns uppenbarligen på den där sidan därför att det som bilden föreställer har slagit nåt slags rekord, så långt är jag med, det är även därför den är tillräckligt känd för att kunna dyka upp i sammanhang där folk snackar om solkraftverk. Men fortfarande så... när man söker på ordet "record" gäller det 1. alla rekord i hela världen och 2. alla album/inspelningar i hela världen. Och varför skulle jag ha lagt märke till den där bilden för första gången IGÅR, och andra gången i ett HELT annat sammanhang idag?
Vid såna här tillfällen känner jag mej liten på jorden, ungefär som att saker händer av en anledning, ungefär som att det finns mer magier i livet än bara atomer och molekyler. Ungefär som när jag flyttade till Sundsvall och började plugga, i en av mina första kurser på universitetet skulle man presentera sej själv genom att göra en hemsida åt sej själv, jag googlade upp en random bild på "sundsvall", en bild på en man vid havet, och la in den, och skrev lite om mej själv och sådär. Nån vecka senare damp exakt samma bild ner genom brevinkastet i form av ett vykort, det var kommunen som hälsade mej välkommen som nyinflyttad. Helt sjukt sammanträffande det med!
Jag ska försöka att komma ihåg att skriva upp såna här saker här i fortsättningen när de händer, för grejen är ju inte att de händer en gång om året, utan snarare typ en gång i veckan för mej, och det är rätt så inihelvete osannolika grejer också. Roligt, spännande, tycker jag. En jävla idiot, tycker ni, att jag är, för att jag sitter och gör bildsökningar på sfäriska rullager!
