Kiss the snake

Augusti är här, jag står i ett hav av små saker som ska ordnas innan jag kan åka, två veckor kvar. Har skeppat iväg de möbler jag vill ha kvar men som inte får plats med ner till morsans källare, försöker sälja iväg de möbler jag inte vill ha kvar, plockar, skruvar och fixar med lite allt möjligt. Har nästan ingenting kvar i lägenheten nu, i två rum och kök på 60 kvadrat har jag en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå och ett litet köksbord.

Gitarren och min nyinköpta (men begagnade) bas är med mej i alla fall, jag är i stort sett klar med alla gitarrer, har bas kvar att lägga på en eller två låtar. I morron ska vi spela in lite tamburin. Kvar efter det är krax på ca fem låtar och ett gäng timmar med mixning och sånt fixande. Tusen små och stora beslut. Vet fortfarande inte exakt vilka låtar som kommer att få vara med.

Det går framåt vare sig man vill det eller inte. Tiden, livet. Dagarna, nätterna. Den här planen jag har satt upp är som en slalombana som jag lyckas följa i grova drag, men det är jävligt brant och snabbt emellanåt. Jag vet att det enda man behöver är tillit. Man måste kasta sej in i det okända. "Kiss the snake on the tongue. Kiss the snake. If it senses fear, it will eat us instantly. But if we kiss it without fear, it will take us through the garden, through the gate to the other side.  Ride the snake to the other side."

Vad gör du med ditt liv?