Nytt liv

Så plötsligt kom dagen jag hade väntat på, jag körde mitt sista skift, ganska lugn kväll, hamnade på ett gäng kortisar uppe i Sörberge, Bergeforsen och slutade ett par timmar tidigare dvs runt klockan två, lämnade redovisning och nycklar, köpte kaffe och frukt på macken och drog söderut, hade redan packat bilen, trodde att jag skulle bli trött efter ett par timmar men orkade köra till åtta-niotiden på morronen, stannade och såv en timme då efter ungefär halva sträckan, körde vidare sen och kom ner hit på eftermiddagen, var fortfarande inte alltför trött så jag drog till IKEA, inledde en vecka av krig med möbler och flyttlådor, gick på upprop och introduktion på måndag morgon, sen dess har det gått snart fyra veckor nu och det allra märkligaste är känslan av att Sundsvall inte finns och aldrig har funnits, jag kanske kommer att börja sakna den tiden snart, men just nu finns den bara inte, jag kan ringa till nån som bor där och liksom förstå att det inte bara är minnet av en dröm jag bär med mej, det är nästan en läskig känsla, i NIO ÅR har jag bott där men det verkar som att jag är klar där.

Don't get me wrong, det finns naturligtvis en och annan schysst människa däruppe jag vill träffa igen. Men allt som allt så känns alla minnen och allt som har med Sundsvall att göra väldigt, väldigt långt bort, som om att allt var en dröm eller en hallucination. Jag VET rent rationellt att jag kan det, jag kan det livet, jag kan köra taxi om jag vill till exempel, jag hittar i Sundsvallstrakten, jag vet hur man gör, men det känns så SJUKT långsökt att jag nånsin har gjort det. Min personlighet är ju inte gjord för det. Det känns 1000% klart nu när jag inte är inne i det där ekorrhjulet. Ändå är det en erfarenhet jag är glad över att jag skaffar mej... även om jag nästan måste kolla på ett foto från taxitiden för att veta att den verkligen har existerat - och det var mindre än en månad sen! Jag kan inte helt förklara den här märkliga känslan men jag försöker, som ni märker.

Desto större längtan känner jag till Hälsingland naturligtvis, jag har ju inte spenderat så mycket tid där de senaste åren och är det nånting man gillar med Norrland i allmänhet förutom en del utvalda människor så är det ju naturen, landskapen, luften, himlen, ljuset. Men var sak har sin tid. Det blir semestrar där antar jag.

Så tja, jag trivs väldigt bra här just nu, men det är inte det som är poängen. Jag har brutit ekorrhjulet som jag kände mej väldigt fast i på grund av diverse anledningar. Det spelar liksom ingen roll om jag inte gillar den här stan och bestämmer mej för att dra vidare eller dra tillbaka nu.

Nu kryllar det av andra utmaningar. Albumet är, tro det eller ej, snart klart. Jag vet att "snart" kan vara allt mellan en vecka och ett år när jag pratar om musikproduktion, men ändå. Jag måste lära känna stan och människorna, ljuset, ljuden, luften här. Jag måste välja en väg med själ igen.