Fools Rush In

En rätt medioker film med Matthew Perry. Nån gång för 10-15 år sen zappade jag in under senare delen av filmen och såg scenen där en man säger till huvudpersonen "there are signs everywhere", "there are signs everywhere to help you find your way" eftersom han står på gatan i mörkret och inte vet var han borde ta vägen, förrän han lyssnar på det där och ser sej omkring. 

Det har alltid funnits där sen dess, som en påminnelse att låta alla små synkroniciteter säga vad de vill få sagt. För några månader sen googlade jag ovanstående för att få reda på vilken film det var, och såklart heter filmen Fools Rush In och jag upptäckte det precis när jag filar på en låt som heter Fools alternativt Fools Rush Straight In.

Känner stort medlidande med de som aldrig upplever eller fäster nån vikt vid synkroniciteter. Hur romantiskt kan livet vara om allt händer av en slump?

Magnesium

Sväljer en hel del magnesium nu för att återhämta mej från stress. Såver helt okej, drömmer jävligt mycket, eller kommer ihåg drömmarna mer kanske. Inatt var det nåt om bilar som bogserades iväg... det försvinner inte direkt när man vaknar heller, men så länge det är, eh, glada drömmar så är det ju bara roligt. Livet får en något mer psykedelisk touch.

Senaste veckan har i alla fall varit rätt grym, det känns som om ett spöke har lämnat kroppen efter ett halvår. Vaknade för en vecka sen och var lättare i hela kroppen. Märkligt, snudd på religiöst men så jävla skönt.

Men tja, man är ju lite äldre nu. En blasé gammal popsjäl, förstår inte världen som den är nu (som om man nånsin förstod den!). Dessa år av hipsterskägg, nosringar och ännu mer tatueringsinflation... Tjejer med tjocka lager, sköldar av smink, tusen kilo läppstift, ögonbryn, foundation och ironi. Kjolar och byxor som går upp till naveln. Under emovågen och strax innan blev jag besviken när jag umgicks med tjejer som hade en alternativ stil bara för att de hade för dåligt självförtroende för att tro att de skulle kunna pull off nån mer traditionell snygghet. Själv var man ju romantisk och trodde att dom ville vara alternativa, vi mot världen liksom. En av tjejerna jag umgicks med då ville skaffa sillisar out of the blue. Jaja, det är samma nu. Ironiskt säckiga kläder osv för att man inte vågar försöka. Anyway, who am I to judge - det finns i alla fall några därute som har bra smak i ur och skur. Dessutom är jag inte hälften så romantisk längre, allt är rakt nu, krasst. Äta eller ätas.

Håkans nya: lyssnade en sväng igår, tycker låten saknar melodier. Synd.