tisdag 6 januari 2015

Life is what you make it

Den här låten har dykt upp i mitt liv av en speciell anledning som gjorde att jag lyssnade in mej på den och så fort jag hade gjort det så insåg jag att den kommer att vara kvar ett tag. Sångaren är helt fantastisk på scenen, och det är lite inspirerande för det var länge sen jag stötte på nån ny inspiration i den dimensionen.


I övrigt har jag varit förkyld en sväng, det har i stort sett gått över nu men jag dricker fortfarande te varje kväll (vilket kanske också kommer att vara kvar ett tag) och man har varit hemma och isolerat sej för länge och visserligen åstadkommit underverk inom låtskrivande och skolprojekt bland annat men ändå som sagt isolerat sej, så man sitter med dunkla tankar, det är januari och jävligt mörkt ute, men tja, gräset är trots allt grönt och nu har det vänt, vintersolståndet har varit, så man får väl gå och köpa lite D-vitamin och genomlida.

De dunkla tankar som snurrade helt nyss var att jag saknar vad internet var under förra decenniet, ca 2000-2010, allt från Lunarstorm till Bilddagboken, det var en sån annorlunda stämning innan allt hade exploderat färdigt. Alla människors attention span (bra ord på svenska saknas tror jag) har nu förkortats till att vara så nära 0 att ingen tar sej tid till nåt längre. Allt flyger flimrande förbi. Alla bloggar, vem läser? Alla postar tusen bilder. Överskottet av information är nära oändligt. Det är fina bilder, men de betyder ju mindre och mindre ju fler det finns. Det var en häftig tid när folk hade tid att vara nyfikna samtidigt som det fanns väldigt mycket att upptäcka, nån slags balans däremellan. Framförallt var det häftigt eftersom folk inte hade garden uppe på samma sätt, nyfikenheten var för stor, men hur det har blivit är väl en naturlig följd av hur det kan missbrukas.

Jag minns att jag drev egenprogrammerad blogg runt -04, har fortfarande kvar alla inlägg i nån databaskopia. Jag skrev ofta rätt personligt, hade väl ett större behov då av att skriva av mej också och hade en sån personlighet i allmänhet, men nu när jag kom på att jag saknade ett solklart ställe att ventilera vissa tankar så liksom slår det mej hur mycket annorlunda det har blivit i och med Facebook, eftersom man är vän  med ALLA från helt olika delar av ens liv så blir det jävligt få grejer som man vill dela med alla, på nåt sätt, även om jag nu när jag tänker på det egentligen inte känner att jag har några problem med att stå för vem jag är inför någon av dem.

Jag vill inte låta för bitter här, det jag fiskar efter är nog mest att det känns som om det är väldigt nära nästa paradigmskifte nu, det kommer nog komma nåt nytt snart, och som vanligt så kan man inte riktigt föreställa sej det förrän det kommer (om man inte råkar vara den som faktiskt kläcker idén). Tills dess får man väl testa att instagramma oftare än nån gång i månaden kanske...

I övrigt: framtiden är ljus på ungefär en miljon sätt, det händer en hel massa roliga grejer med Sound and Vision Unit under första halvåret 2015, jag skriver bra låtar, repar med bra band, är sugen på att hitta jobb och det kryllar av idéer och drömmar och visioner på alla plan i livet. Det gäller bara att kriga sej igenom den svarta djungeln som är januari nu, sen blir det Teneriffa i början av februari - även om det inte är så rock'n'roll blir det nog en välbehövlig dos sol och värme.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar