Entourage var en kul grej jag kollade igenom för ett par år sen också. I allmänhet gillar jag, även i film, böcker och musik, när innehållet både är roligt och rörande på samma gång. Det är till exempel därför som Killinggänget är så bra. Torsk på Tallin är förbannat rolig men har också ledsna ögonblick om grav ensamhet.
Nu har jag tagit mej igenom How I Met Your Mother. Visst är allt på gränsen till för puttinuttigt för mej ibland med alla sockersöta sensmoraler här och där, men å andra sidan kan jag ta sånt med några nypor salt (AKA ignorera) och veta att det är sånt som behövs för att nå en stor publik (AKA möjliggöra finansiering).
Angående avslutningen: gillar verkligen handlingen, berättelsen, i grova drag. Det känns ju jävligt abrupt dock att huvudpersonen och morsan hinner spendera så lite tid tillsammans (i serien), och att så mycket tid läggs på bröllopet i säsong 9, för att följas av skilsmässa i sista avsnittet. Förhoppningsvis ges det ut ett längre finalavsnitt på DVD:n senare, som är lite mer ingående. Hursomhelst knyter det ihop allt tidigare jävligt snyggt, under hela säsong 9 har jag tyckt att det här med att alla avsnitt bara består av små berättelser, flashbacks och tidshopp har varit störande, men när man får det förklarat så faller allt på plats otroligt snyggt, små detaljer som placerades ut i de tidigare säsongerna.
Josh Radnor:
You know, life to me is not funny OR sad, it's like funny sad, and I love that that's what the show is. It's this beautiful mixture of elements which in some ways made us hard to classify, there's a difference between having a breakup scene with Cobie because we actually spent all that time together versus, you know, a guy wearing red boots and thinking they look great. Like, those are two different things and you just take your cue from the script.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar