Snö

Jag tror jag börjar förstå att jag är smått insöad på det jag håller på med. Tror jag inte har förstått det förr. Tror det är rätt uppenbart för alla andra dock. Tror också att det är svårt att få distans så länge jag inte jobbar mer. I och för sej så gillar jag att gilla det jag gillar men det vore väl kanske lite enklare att komma överens med resten av världen om man hade ett lite bredare register liksom... Semester vore nog fan bra. Till sommaren blir det nog en tripp till Peace and Love... det är ju däremot inte så jävla bra avkoppling. Jag skulle behöva ha ingenting på att-göra-listan i några dagar. Upptäcka nåt nytt. Tänka ut vem fan jag vill vara. Igen. Visst fan funkar idealen jag satte upp för fem år sen fortfarande hyfsat, men ibland blir det kanske lite för mycket autopilot.

Och, när jag mår bra och allt rullar på är jag jävligt inne i det jag gör. Om jag tappar farten, behöver snacka med nån så finns det ingen att snacka med för jag vill inte snacka med nån för ingen vet tillräckligt mycket om mej för att kunna säga nåt vettigt ändå, och ingen vet tillräckligt mycket om mej och vad jag tänker nuförtiden för jag håller inte kontakten med nån i princip om det inte gäller bandet eller jobb. Om jag känner att jag börjar lära mej att snacka med folk så är det ändå så jävla mycket yta. Hur gör man för att snacka om nåt som spelar nån roll? Jag har i alla fall hållit igång med träningen i snart två månader nu och det är bra. Insnöad är vad jag är. Men det kanske alltid kommer att vara så, jag vet inte. Det vore skönt att zooma ut lite. Hur zoomar man ut?

Anyways, det här inlägget är nog mer till för mej än för er. Jag vet inte. Gonatt!