Om att ha hundra spelningar i samma stad

I fredags spelade vi på Domsaga, en inhoppsspelning för ett band som hade hoppat av, för första gången nånsin i Tvivelhistorien så spelade vi på scen med bara en gitarr (helt enkelt eftersom vi inte hade råd att ta hit vår kompgitarrist) och det gick ju faktiskt helt okej. Roligt som fan var det, som vanligt! Just nu har vi fyra spelningar lite sådär preliminärt inbokade de närmsta sex veckorna, varav tre är i Sundsvall och en är i Stocka. Det börjar kännas lite VÄL häftigt att spela i Sundsvall var och varannan dag... det är verkligen dags att komma ut lite, spela lite mer söderut helst. Men det fixar sej väl, nån dag.

Tillbaka till "verkligheten"

Om man nu kan säga att det här en verklighet, det känns mest som en jävligt vriden, subjektiv, sjuk världsuppfattning. Jag har varit på en kort fjällsemester och det var fint och välbehövligt, jag har blivit solbränd som fan och bränt sönder ansiktet, suttit en del på isen och fiskat, sovit en del, läst en del Vilhelm Moberg (hittade en bok hos han vi bodde hos), supit en del, chillat en del och sprungit en del.

Att komma hem igen känns som att komma från harmoni till kaos, men det hjälper nog mej att förstå lite av vad jag borde ändra på för att trivas bättre här hemma. När man har varit borta ser man det här med lite friskare ögon... Jag inser att jag borde umgås mer med andra och inte bara mej själv och mitt band, inser att jag borde acceptera att jag behöver äta ofta, och så vidare... Samtidigt så är det jävligt svårt att ändra på det som stör mej mest, dvs att jag har en rätt svårplanerad ekonomi eftersom allt bygger på att jobba extra här och där, mina inkomster skiftar jävligt mycket mellan olika månader... Det man borde göra är ju att försöka jobba mer och kunna lägga undan mer pengar men det är svårt att orka ta tag i att vara mer aktiv när man inte är harmonisk liksom.

Igår var det en rolig kväll, jag drog till Pipen och kollade på ett par band, tog ett par öl, träffade bland annat Emma och Hampus och Olle där, drog på fest hos Kibe senare på kvällen... Fan vad festande på våren äger.

Jag lär ju dra ut och springa nu även.... hör väl av mej nåt senare.

Nostalgia Locomotive

I måndags eller tisdags kom jag och tänka på en låt som Hampus visade mej på en efterfest för väldigt väldigt längesen. Jag har ju sett det här bandet spela 2004 men då stod man längst fram vid staketet och väntade på att Broder Daniel skulle gå på och var inte speciellt intresserad av varken The Mo eller av att se Sophie Zelmani sitta och dricka rödvin på en scen i en timme... I alla fall så kollade jag på den här musikvideon och sen dess har jag lyssnat på låten minst 150 gånger de senaste dagarna, och mitt humör har varit lite som en bergochdalbana... pendlat mellan eufori och skrattanfall och tunga ångestattacker från helvete! Låten är alldeles på gränsen till att vara en av dom där låtarna som man inte lyssnar på för att de är för farliga (exempel på sån låt: Her Majesty - Cut Me), den är ju för fin för att stänga av så man bara lyssnar på den om och om igen... i alla fall jag.



De senaste dagarna har jag förutom att jag upplevt ett känslofyrverkeri även spelat in lite musik med Kim, det är skönt att komma lite framåt med det där och fem av låtarna är i stort sett klara... det ska antagligen vara mellan åtta och tolv spår så vi är ju på god väg. Dock så skulle jag vilja att VARJE dag var en såndär dag när man bara hänger tillsammans, har en gitarr med sej hela tiden, skriver en låt eller spelar in nåt eller tar en öl, jag vill nog att mitt liv ska vara lite mer som en film, att man kan klippa bort den tråkiga vardagen när man duschar, lagar mat och såna tråkiga saker och istället BARA sysslar med det som driver handlingen framåt... dvs umgås, festa, göra musik och så vidare. Till en viss del det ju jag som är en obotlig romantiker och går på alla rockmyter, men det är också så att jag skulle vilja att fler av mina kära bandkamrater kunde ha mer tid över till att bara syssla med det här eftersom vi snart kommer att vara 40+ och då är det inte så jävla hippt att vara rockstars... :) Jag tror jag måste ta och förklara mina drömmar för dom nån dag.

Nu ska jag ta och jobba rätt långa pass de närmsta tre dagarna, så vi får väl se när jag hör av mej igen... Ha det bra kids!

These Days

Jag skrev en låt häromdan. Tyckte inte att den passade som Tvivelfrontlåt först men sen visade jag den för Robert och han sa att det kommer att gå jättebra att göra den jättegothig sen. Kul grej. Så vafan. Ni kan ju få höra hur den lät när jag spelade in den lite idag, eftersom den ändå kommer att låta helt annorlunda sen ifall den nu kommer ut på skiva. Mycket falsksång men gilla läget :D Lyssna här.


I lördags hade jag egentligen tänkt vara hemma men så ringde jag till Robert kring klockan åtta på kvällen bara för att höra hur läget var, då svarade Kim och sa att det var INGEN som hade kommit till Pipeline för att se Centimeter och Baron Bane... så jag sprang ner till stan och såg dom. Skitbra band båda två! Det var väl kring 20 pers i publiken... stackars band alltså! Jag fattar verkligen inte att det kommer typ 400 för att höra Sabaton spela krigsromantisk metal men nästan ingen för att se skitbra RIKTIG musik. Synd för er som inte var där även :'D

Ha det bra, jag hör av mej sen! :)

Våren är här

I stort sett i alla fall. Det är ganska mäktigt, när det börjar på tina upp och man börjar aktivera sig lite. Idag och igår har det kännts som om jag håller på att bli sjuk, känns som febervärk nästan, känns som att jag är lite svullen i halsen, i morse var jag jävligt less bara för det, men efter ett tag (och hundra enorma koppar kaffe) blev jag bara helt jävla förbannad och på ungefär en minut städade jag igenom hela lägenheten bland annat, diskade undan allt, lagade mat, gjorde en lista på saker som stör mej och som jag måste ta itu med, och så vidare... Det är lite ovant att det är ljust på dagarna och att det finns nån slags explosivitet under allting, en jävla massa agressioner och energi, bara man kan locka fram den och utnyttja den till bra saker istället för att den ska ta kål på en, äta upp en inifrån.

Jag borde verkligen skrika DEAL WITH IT till mej själv lite oftare.