Om man nu kan säga att det här en verklighet, det känns mest som en jävligt vriden, subjektiv, sjuk världsuppfattning. Jag har varit på en kort fjällsemester och det var fint och välbehövligt, jag har blivit solbränd som fan och bränt sönder ansiktet, suttit en del på isen och fiskat, sovit en del, läst en del Vilhelm Moberg (hittade en bok hos han vi bodde hos), supit en del, chillat en del och sprungit en del.
Att komma hem igen känns som att komma från harmoni till kaos, men det hjälper nog mej att förstå lite av vad jag borde ändra på för att trivas bättre här hemma. När man har varit borta ser man det här med lite friskare ögon... Jag inser att jag borde umgås mer med andra och inte bara mej själv och mitt band, inser att jag borde acceptera att jag behöver äta ofta, och så vidare... Samtidigt så är det jävligt svårt att ändra på det som stör mej mest, dvs att jag har en rätt svårplanerad ekonomi eftersom allt bygger på att jobba extra här och där, mina inkomster skiftar jävligt mycket mellan olika månader... Det man borde göra är ju att försöka jobba mer och kunna lägga undan mer pengar men det är svårt att orka ta tag i att vara mer aktiv när man inte är harmonisk liksom.
Igår var det en rolig kväll, jag drog till Pipen och kollade på ett par band, tog ett par öl, träffade bland annat Emma och Hampus och Olle där, drog på fest hos Kibe senare på kvällen... Fan vad festande på våren äger.
Jag lär ju dra ut och springa nu även.... hör väl av mej nåt senare.
värt med fjällen, det är väl ingen snö där?
SvaraRaderanjä nu börjar det nog bli lite dåligt med snö, men min semester var ju för tre veckor sen och då var det fint :)
SvaraRadera