En ljum kväll i... maj

Helt fantastisk sommarkväll. Jobbar, dvs har suttit i solen och chillat i fyra-fem timmar och nån gång i halvtimmen sjunger beeper-applikationen på telefonen sin fanfar och så kör man en sväng, sen tillbaka till solen och den imaginära glassen. Läser En varg söker sin flock nu igen, det kanske var fem, sex, sju år sen jag läste den och nu när jag vet mycket mer om Uffe är det intressant på ett annat sätt, det känns nästan högtidligt att läsa den. Det är 20 grader varmt, smockat på uteserveringarna och i parkerna. Om nio månader är det februari och då kommer många nytillverkade barn att levereras av den där storken ni vet. Ok, jag är smått avundsjuk på de som är lediga, och kan ta en öl... ölsuget är through the roof... men det är roligt att jobba när alla är på bra humör också och som sagt så passar man på att äta glass i solen, so it's alright.

Till veckan tänker jag färdigställa en liten singel äntligen, och plugga, på fredag och fredagen efter det har jag tentor i mina kurser, riktigt spännande, sanningens ögonblick... det borde inte vara några större problem, förhoppningsvis. Efter det är det nån veckas jobb kvar och sen antagligen semester! Då ses vi, Sverige. Fred.

Att överleva vintern

Sådär, nu är vintern borta och förbi! Vi överlevde den igen. Firade detta i södern, tack alla inblandade vänner och medmänniskor...! Uffe har skrivit soundtrack i vanlig ordning, en av de strukna låtarna på Den Vassa Eggen. Ulf Lundell – Hemlös - 1998 Digital Remaster

Ikväll ska brasor brinna
för att fira vårens ankomst
jag ska sjunga in i flammorna
som alla andra
För ett enda nattligt andetag
av äventyr
är nog för att själen ska vända
och gå mot ljuset igen

Den motvillige rockartisten

Vi spelade in trummor förra veckan. Fyra mikar. Till en b-sida. B-sidor är roliga. 

De är ju bara b-sidor liksom. Man är inte lika noga, på nåt sätt, eller man känner att det är underförstått att de ska tas med en nypa salt. Friheten väller då över en som en tsunamivåg. Den kreativa friheten. Man kan ju göra vafan som helst, och det gör man också. Så nu ska jag åka iväg och hyra en elefant som ska få sjunga lite i slutet.

Så om en dryg månad är nog en singel klar att skeppas iväg till ett Spotify nära dej. Den låter... lite Stooges är nog tanken, produktionen har dock nån slags åttitals-aura över sej, typ som  D-A-D – Sleeping My Day Away. Freudiansk felmixning? Äh, den är naturligtvis något skitigare... eller? Har jag ett omslagsfoto? Ser det UT som om jag har ett omslagsfoto? Jag måste nog skaffa ett omslagsfoto. När vi ändå hade riggat uppmikningen passade vi på att låta det psykiska bandet rulla medan vi spelade ett par andra låtar också, jag och Robert alltså, det är han som trummar, det återstår att se ifall det går att använda eller om det blir ett besök i en sofistikerad studio framöver.

I övrigt så... räddar min morgonritual varje dag. Vi väntar med spänning på om april är "en kall och nyckfull vän" i år eller den sedvanliga explosionen. Är man mer beredd i år eller drar det förbi i 180 som vanligt? Jag har sällan tid att göra mej beredd, idag har jag tid, för jag lyckades klara av veckans plugg på en dag, igår. Förutom plugget så har jag två-tre stora projekt som tar upp en del tid och åtminstone ett av dem borde jag kunna runda av inom ett par månader, det vore fan bra för mej.

Hör av dej om du har ett omslagsfoto, eller lust att ta ett omslagsfoto.

Om gitarrism och det där albumet

Jag har numera en Green Mile-overdrivepedal i min gitarrigg. Låter rätt okej och passar hyfsat bra för den musik jag spelar, tidigare har jag i brist på annat haft kvar min Boss DS1, som är alldeles för ensidig för att kunna användas till nåt annat än svinmycketdist. Jag byggde ett pedalbord för ett par veckor sen, var trött på att försöka hålla ordning på trasslet med en massa lösa pedaler med 241 sladdar mellan. Under skivan får det plats en Harley Benton Power Plant, tänkte köpa en sån snart och sätta dit.

I övrigt är jag snart klar med inspelningen av den femte låten till albumet, det kanske jag har sagt förr men jag har strykit en låt från planerna så jag har ändå liksom kommit framåt. Det är långt kvar men ge mej ett decennium till så har ni snart bullarna på bordet! 

PS. Ni som har Twitter kan ju ta och följa Sound and Vision Unit.

Ok, 2012

Därute 2012: Fortsatt piercing- och tatueringsinflation. Rätt många rödhåriga tjejer. Oförändrat storstadskomplex hos Sundsvalls kommunpolitiker. Rätt många tjocka ögonbryn (ofta i anknytning till nåt slags försök att vara retro på mer än ett sätt (med frisyrer och kläder och hela fan) vilket faller pladask på självmedvetenheten som är allt annat än retro). Obscena mängder människor i träningskläder. Fortsatt polarisering i invandringsdebatten. Flopp i fotbolls-EM. S byter strategi från att säga för mycket till det mer vinnande konceptet att säga ingenting. Sprängningar inför brobygget. USA med vänner fortsätter försvaga länder i mellanöstern som står på fel sida, nu Syrien - krigföring med propaganda som största vapen (Iran lär blir det sista, vid det laget är nog det tredje världskriget uppe vid ytan). Dubstephypen verkar tack och lov vara över. För många jeansshorts.

När jag sammanfattar mitt 2012 blir det inga årets bästa skiva/film-listor... Jag har så otroligt svårt för hyper (hype i plural!) och är inte speciellt intresserad av att på lämmel/robot-vis gå och se The Hobbit för att sedan älta dess förträfflighet i en vecka och sen lämla iväg på nästa grej. Konsumerar inte så mycket musik eller film eller litteratur daterad till 2012. Lever i min egna bubbla som vanligt? (Det är en fantastisk bubbla!)

Har fortsatt läsa mej igenom Uffes böcker, är snart klar. Har läst och sett filmatiseringen av Sömnen efter Uffes andra bok, dessa är ju nåt slags tema för mitt 2012. Filmen: fantastiskt bra och dålig på samma gång. Hårt brännmärkt av att den är inspelad under början av 80-talet. Boken: gång på gång gåshud av att hitta små låttextrader här och där, och förstå mer och mer av den halvsubtila humorn som genomsyrar allt som karln har skrivit.

Jag tror det var nån gång under våren som jag för första gången hajade Star Wars på riktigt förresten. Har inte sett filmerna rakt av i ordning förut, och det var ju verkligen på tiden. Förstår inte riktigt hur jag har överlevt innan, men som sagt så har jag rätt svårt för att ta till mej av såna där grejer medan de hypas upp och marknadsförs stenhårt. Måste ta det när det passar mej. (Jag är en fjäril!!!!?) Hade också en fin kväll med Niklas och Robban då vi såg Easy Rider, som jag trodde att jag kunde i stort sett utantill men antagligen förstod ungefär 174 gånger bättre än senast jag såg den. Ja alltså, fan, nu när jag tänker på det, så har ju psykedelia och hippiegrejer varit med på ett litet hörn hela första halvan av 2012. Psykedelisk musik, film, tjej. Intressant och bra, inte en så stor del av vad som är jag (jag är för rastlös för att kunna identifiera mej med människor som vill röka på och chilla hela dagarna (överdrift, men ni hajar poängen), jag vill få saker gjorda, framåt, i 180...), men jag lärde mej mycket, breddade mina egna värderingar och fick några ytterligare pusselbitar på plats om hur allt tog form för 40-50 år sen.

Upptäckt musik: en del 60-talspop har snurrat i bilstereon under diverse resor, jag fick ju också en blandskiva med The Kinks förresten! Det är nog den största nya bekantskapen. Har simmat framåt genom Uffes diskografi. Höjdpunkter: Hon gör mej galen! Den vassa eggen! (hela albumet)

Men vafan har jag gjort hela jävla året?

Målade om sovrummet i november, satte upp Audrey på ena väggen och Uffe på den andra. Har gjort det här slottet till mitt. Köpte kamra i juni. Olinda har skaffat rosa hår. En singel med The Resonance har jag spelat in och gett ut (ok, jag har spelat in mer, lite mer). Började äta bättre mat och träna hyfsat regelbundet i februari. Skickade in den där jävla ansökan innan femtonde oktober. Gav mej i våras fan på att fånga sommaren innan den är över för en gångs skull! Picknickade således med Emily vid havet i april - efter en kvart: snöfall, men det har ju aldrig hindrat oss från att fira sommarens ankomst. Drog ihop ett par schyssta grillkvällar, var på Getaway Rock, hade en underbar semester såklart, resa genom Sverige till fina utspridda vänner och fina platser (och Way out West: såg solen, groggen, Kraftwerk och lite av Refused) och fint öl. På min resa gav jag Stockholm en chans för första gången och Stockholm överträffade mina förväntningar på Stockholm faktiskt. Gott öl kom, till mej och Johnny och Lovisa på en balkong nånstans. Jag promenerade med kamra och sen kom regn, men sen sol igen. Jag var ju också förbi schyssta ställen som Motala och Göteborg igen och för första gången var jag i Skåne på eget bevåg och såg stenåldersstenarna vid Haväng, det var ju rätt häftigt och episkt under en rosalila himmel. Hade sällskap på resan av Niklas (Sundsvall - Säter) och smulan (Norrköping - Göteborg). Förutom Tvilles underbara resa genom Sverige #2 blev det några schyssta mindre roadtrips med kamra och Emily, vi tog oss till och med i kragen och reste till Delsbostämmans fiolgnissel (under regn) i år. Det var en fin tid - med betydligt fler oförglömliga oändliga nätter än året innan - men om det kan kallas sommar... därom tvista de lärde! Hösten: mycket jobb men också en del schysst drag (inte minst Pipelinegalan på Aveny) och en sväng till London.

Så, under 2013: nytt hopp om mer sommar. Tänker lugnt och stilla hälla i ytterligare programmeringsutbildning i hjärnan. Fortsätta jobba med The Resonances andra album. Fortsätta utforska landet. Mer gott öl. Framförallt mer sommar... mindre regn.

Harplinge

Turistade lite i somras, men har inte lagt upp de här bilderna än ju! Tryck på play!

om du en vanlig dag / befinner dej vid kusten
och livet verkar tveksamt / en liten doft av blues
börja då vid torget / ta bilen lagom norrut
smyg sakta genom Halmstad / passera tyst Karlsro

flyget finns till höger / du kan vissla högt åt världen

fortsätt vid allén / där Heagården står

se upp för cyklister / och en och annan traktor

snart så kan du skåda / gamle doktorns hus

i just denna kurva / har MP haft bekymmer

följ hans historia / och Styrdal far förbi

där spelas det musik / ett myternas Mecca

men glöm det för en stund / du är på väg mot ljuset

ljuset

Gullbrandstorps centrum / passera gamla Mysingen

sen är rakan lång / en EPA kör du om

där borta ligger Lynga / där bodde Martin Stjärna

men det var 78 / det är dags att svänga av

nu är det krokigt hela vägen / se upp för kor och hästar

där kommer en blå Volvo / med människor som vinkar

och ser du det gula skimret / gyllene och heligt

då har du nått ditt mål / och lever evigt liv

To Live and Let Die

Jag gav ut en singel med The Resonance härom veckan, den finns på Spotify: The Resonance – To Live and Let Die. B-sidan heter Oxytocin.

To Live and Let Die har vi nog spelat på alla konserter, den finns också inspelad med Tvivelfront back in the days men jag tyckte att den förtjänade både en bättre inspelning och att bli utgiven som singel dels eftersom den har hängt med genom alla år som en stark livelåt men också för att den var så viktig för The Resonances identitet att det nästan känns konstigt att den skrevs redan 2005 istället för runt 2010 när vi blev The Resonance och började spela mer rockigt och postpunktigt.

Jag har alltid velat spela in fler monotona låtar, typ som Spacemen 3 med flera, så det var roligt att jag lyckades hålla mej ifrån att göra Oxytocin till en låt med helt trumset och så vidare, den lunkar liksom på med en rak kick genom hela låten, ingen bas (alltså instrumentet, inte frekvensomfånget) har den heller, det återstår att se om jag kan hålla mej ifrån att testa att göra en fullbandsversion till albumet.

Fred och kärlek
// T

Från A till B via C

Är i stort sett back on track igen. I början av förra vecka kom influensan med sin feber, den slog hårt, jag frös, stannade hemma i sängen och badkaret i två dygn, sen jobbade igen och nu en vecka senare börjar livet återvända, nu är livstörsten här igen, större än förr, när man blir frisk känns det alltid som att få en chans till här i livet. Var ner till replokalen idag och satte upp allt för inspelning, kollade igenom alla låtar, gjorde ändringar här och där, hade schysst kreativt flow. Har lite finputsningar att göra och några få spår kvar att spela in innan jag har ca fem klara låtar. Halvvägs? Inte riktigt, men nästan. Måste lyckas få med några gästmusikanter. Kanske kidnappar nån och tvingar dom att lägga nåt solo, eller så skickar jag låten över halva jorden, typ ner till Stockholm, digitalt, och låter nån lägga sin del där... Det fixar sej.

I övrigt närmar sej den femtonde oktober med stormsteg och om ni har några tips så får ni gärna höra av er. Beslutsångesten är hård och brutal men det råder inget tvivel om att NÅNTING MÅSTE DET FAN BLI. Tills dess gör jag det bästa av den här versionen av livet, får bättre arbetsvillkor framöver, har nyss fått ett nytt kaklat badrum med golvvärme, har planerat in londonresa med far i november, har börjat äta bättre mat nu och ändrat ca 3512424 saker till i livet till det bättre.

Köpte just hem Sömnen (av Uffe som ni förstår) och en bok (av INTE Uffe) om inspelningen och skrivandet av Den Vassa Eggen. Ska lägga mej i badet nu och börja läsa.

Ha ett gott liv, glöm inte att klappa katten

// T

Brev från en studio

Har spelat in en del musik idag, jobbar på en låt som blev nåt helt annat än vad jag trodde när jag började med den... en gång i tiden jammade jag med Emily och hittade på nåt schysst riff, som jag sen tänkte ta med till en ny låt, så sen skrev jag vers och refräng och sen försvann det där riffet som var grundidén från början, och nu igår och idag kom jag på en ny melodislinga, blir tvungen att lägga om alla kompgitarrer för att allt ska passa. Kul, när en låt tar form, eftersom man vet när den är klar att den aldrig skulle ha kunnat vara på nåt annat sätt. Ibland har jag en nästan religiös inställning till det där, att musiken verkligen är självklar och definitiv. Fast jag menar inget pretentiöst med det, att det skulle vara så jävla heligt. Bara att det finns där.

Tror att albumet kanske kan vara klart inom fem år om allt går som det ska. Hähähä.

Jag vill ha allting

Jag mår bättre än jag gjort på länge. Som ett brev på posten kommer kreativiteten, drömmarna, storhetsvansinnet, visionerna och hälsar på... den högsta våningen i Maslows behovshierarki. Men vad ska man göra av sitt liv? Allt! ALLT VILL JAG JU GÖRA!!

En liten film och en blå öl

Nu ska jag kolla på Fight Club, det var ju ungefär 351 år sen jag såg den sist. Det slog mej härom dan, att det var längsen jag såg den. Och Pulp Fiction. Och A Clockwork Orange. De var ju fan som en religion eller nåt för ett gäng år sen.

Friheten

Har kommit till sidan 654 i Friheten. Den börjar ta slut, har kanske 100 sidor kvar, den har varit ett rätt schysst sällskap på jobbet. En av de segaste böcker jag nånsin läst, jag kan inte riktigt förklara på vilket sätt, men samtidigt så jävulskt bra. Nu, efter sexhundra sidor börjar den bli väldigt o-seg och istället bara spännande som fan :)

Igår natt var första gången jag skjutsade en tjej som jag hajade skulle iväg för att sälja sej. Lite senare på morronen skjutsar man nån stilig flygvärdinna. Kontrasterna genomsyrar yrket. Man får betalt i ömsom välstrukna casinotusenlappar, ömsom trasiga tjugolappar. Ibland får man betalt för att glida runt och lyssna på musik med i bakgrunden en schysst solnedgång, ibland försöker man hålla nävarna i styr när nåt jävla mementodrägg bestämmer sej för att göra allt för att få en att vilja dänga honom.

Jamen nämen det gäller att fånga natten.