Sengångare vs Jetmotor

Idag är jag trött som en hel flock med sengångare. Det var en rolig kväll att jobba igår med bara trevliga kunder  och mycket dricks, men man blir ju tydligen tom ändå. Det känns lite som om det är vinter... Jag har spelat in en massa gitarr idag till en låt, som verkar bli rätt Håkan-aktig, och nu hade jag tänkt dra ner till stan för att hämta en bas men jag somnar typ var femte minut så jag tror jag ska göra nånting lite mer chill istället. Typ se lite The Big Bang Theory. Man skulle ju kunna dra ut och jogga men just nu känner jag inte för nånting typ! Jävla vinter och mörker och helvete. Jaja, jag är ju inte en sån som gillar att chilla hela dagarna så snart kommer jag säkert vakna till och bygga en jetmotor eller nånting.

Lägg förresten märke till att sengångaren gör ^_^-posen. Sengångare verkar rätt söta, dom är nog ett av mina favvodjur, fast inte lika mycket favvodjur som katter förstås.

Angående det där med vantar

Nu ligger min blogg på jerker.soundandvision.se istället för stalkertville.blogspot.com! Den gamla adressen vidarebefordrar. Roligt, jag la vantarna på domännamnet ordentligt idag, tidigare har jag ju haft en halv vante bara, så att toppdomänen har refererat till Sound and Vision Units hemsida. Nu kan jag göra vilka underdomäner jag vill!

Den andra saken som jag har lagt vantarna på idag är en Big Muff! Det blev den stora... USA-versionen. Har bara provspelat den i en kvart men den kändes helt fantastisk. Ska nog gifta mej med den! Längtar tills jag får pröva den med rätt gitarr och stärkare, kanske ska göra det i morron kanske kanske kanske.

Det officiella ceremoniella soundtracket till vantpåläggning är förstås Broder Daniel - Cadillac. Henrik sjunger om hur han vill placera vantar på en viss Cadillac.



Det är också den 25:e idag, vilket betyder lön. Det officiella soundtracket när man får lön är förstås ZZ Top - Just Got Paid.



Det är viktigt med traditioner!

Fixat och trixat lite

Har uppdaterat Sound and Vision Units hemsida rätt mycket. Webshopen är tillbaka, nya bakgrundsbilder, osv. Mindre orange i färgschemat. Är nöjd hittills men när man börjar ändra hittar man alltid fler saker som borde fixas till eller putsas på så sånt här kan man ju hålla på med hur länge som helst, nu är i alla fall det viktigaste ordnat - att det går att beställa skivor igen!

Det blev så att jag kodade en egen webshop för att jag var trött på hur buggiga, virus-tilldragande och bloated (finns det nåt motsvarande ord på svenska? haha... uppsvällda?) alla färdiga lösningar var. Det går fan aldrig att få dom helt som man vill. Har alltid varit lite skeptisk till att bygga en själv eftersom säkerheten är viktig när man hanterar pengar över internet, men om man bara låter payson (eller paypal osv) sköta betalningen är det ju inga problem. All kod blir dessutom oändligt mycket lättare att överblicka när man inte har med en enda rad som inte behövs.

Working Class Hero

Jag har skrivit ett par inlägg tidigare om såna där osannolika sammanträffanden som är så långsökta så att man undrar om det är gud i himmelen som spelar en ett spratt för att få sej ett skratt. Ett tag var jag med om riktigt många såna på kort tid, men det var nog långt innan jag började blogga. Varje gång jag hör Working Class Hero på radion (jag lyssnar en del på bland annat Radio Guld när jag jobbar...) minns jag i alla fall när jag hörde den första gången;

Jag höll på att läsa en av Håkan Nessers deckare, det måste ha varit "Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla", och antagligen hade det med skolan att göra, svenska b. Den var jävligt spännande precis som "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", dessutom sådär skönt nostalgisk och sentimental (över uppväxt och sent sextital) vilket alltid går hem hos mej. Huvudpersonen sommarjobbade som torvarbetare, vilket var tämligen slitsamt, och en dag när han vilade efter jobbet hände följande:

"Just när jag lagt huvudet på kudden hände någonting märkligt; en engelsk textrad dök upp i skallen på mig, A working class hero is something to be. Det var förstås just så jag kände mig, men orden ville inte släppa taget om mig. Om jag vore låtskrivare istället för torvarbetare, tänkte jag, skulle jag sätta musik på just dom orden. En kvart senare hade jag fortfarande inte somnat. Jag tände lampan igen; satte mig vid skrivbordet och skrev ner raden på ett papper. Sedan letade jag fram ett kuvert, adresserade till John Lennon, Apple Studios, London, UK och klistrade på frimärken. Han kanske behöver lite hjälp på traven nån gång han också, tänkte jag."

Ett par dagar efter att jag har läst den där passagen i boken är jag på Stadt i Hudiksvall tillsammans med ett gäng klasskamrater, det här var såklart under min tid som jättemycket BD-popare - mycket smink, vit skjorta, slips, kavaj osv. Nånstans vid trappan rycker en tjej tag i mej och säger "Du hör inte hemma här." Hon är snygg, några år äldre än mej, lite stram svart klädsel och svart page och jag hamnar i nån slags förssvarsställning och undrar vad hon menar, vid den tiden mycket van vid att människor tyckte att man såg för konstig ut för att ens ha rätten att vistas på offentlig plats. Då ler hon och lugnar mej och fortsätter "Nej, jag menar, det ser ut som att du inte passar in här, som att du borde vara i typ Göteborg eller nånting, vad gör du här? " och det var förstås fantastiskt och ovanligt speciellt i den staden att nån hajade sådär snabbt, vem man var, och sen satt vi vid ett bord på nedervåningen en stund och snackade och drack öl, eller, jag är rädd att jag drack cider på den tiden, hemska tanke. Mitt i konversationen hör jag mej själv nynna med i låten som spelas, jag kan texten, "A working class hero is something to beeee..." och så blir jag förvånad när jag upptäcker det och så frågar jag henne vad det är för låt, och så bekräftar hon att det är Lennon som sjunger och så blir man sådär sjukt religiös i ett par sekunder och undrar vad det är som händer.

Ok, för er som aldrig har varit där nån gång runt 04,05,06 så bör det väl kanske förtydligas att all övrig musik som spelades under fredag- och lördagkvällar där lät EXAKT såhär:


...tillsammans med diverse laserljus, strobbar och rökmaskiner... och det är i skenet av detta som det blir så sjukt långsökt att det skulle ha varit en slump. Det händer ju bara inte!

Vad som hände med tjejen? Hon frågade om jag var bisexuell och ville hänga med och ha trekant med hon och hennes pojkvän, vilket varken han eller jag var speciellt taggad på av nån anledning, haha, därefter hade vi vad jag minns sporadisk kontakt på helgon i nån månad och sen levde vi alla lyckliga i resten av våra dagar, fast på skilda håll dårå.

Kim lämnar Sound and Vision Unit

Vilket kanske har hängt i luften ett tag men som ändå känns tråkigt med tanke på att det är nu vi har lyckats bygga den där infrastrukturen som SVU var tänkt att vara. Sitter här nu tillsammans med en smått surrealistisk, svindlande känsla som enda sällskap. Ett gäng år har ramlat förbi, Ingnis har lagt ner, The Resonance finns som liveband numera bara på ett idémässigt plan och vi blev alla det där vi inte tänkte bli när vi såg andra band bli mer och mer proffsiga och populära för att sedan bara tappa glöden och försvinna. Ett av exemplen är Agent Apelsin som fram till omkring 2005 blev riktigt populära häromkring, sydde upp scenkläder och spelade in ett album och sedan plötsligt bara försvann för att... nån skulle göra lumpen, och så var det nåt trassel med distributören. Skivorna var pressade men nådde inga hyllor. Människor drar åt olika håll. Ingnis har alltid känts som ett sånt där band som man kan ta för givet. Tvivelfront och The Resonance har överlevt minst tio medlemsbyten. Jaja, The Resonance kommer att finnas kvar oavsett, som studioprojekt om inte annat - jag kommer att fortsätta göra musik och har ingen anledning att göra det under ett annat namn.

Jag har laddat upp för en morronpromenad ända sedan jag vaknade, men nu har både frukost och lunch och middag passerat utan att jag har dragit iväg. Snön faller därute, jag skjuter allting framför mej, funderar rätt mycket. Blir tvungen att starta enskild näringsverksamhet antagligen. Det dyker upp så många frågor. Hur man ska göra. Ifall det ens är värt det... som om det skulle finnas nåt alternativ. Vad det kostar, vad det innebär. Så vad gör man? Googlar, läser om bolagsregistrering och bankgiro och allt däremellan. Skriver ett blogginlägg. Börjar nånstans.

På (mer muntert) återseende.

"Blogg för män"

Igår kollade jag igenom vilka sökfraser som har använts för att hitta till min blogg de senaste typ två åren, det var rätt roligt! Internet är så dynamiskt så man vet aldrig var man hamnar.

Det var först och främst runt hundratalet sökningar om Spotify, vilka priser de har för premium osv och vilken ersättning som utgår till artister (ifall nån fortfarande undrar det saknar ni en länk som heter skivbolag, i de flesta fall.), följt av sökningar på en massa band jag har skrivit om som det antagligen inte finns så mycket på nätet om (t ex Yvonne).

Men det som verkligen made my day är ju att hitta fraser i stil med de här i listan!

• strobljus till moppe
• sömnproblem morötter
• gjuta bunker
• tvivelfront äger
• "håkan kråkan kraxmaskin" "hellström"
• jerker ersare broder daniel
• flygkapten+personlighet
• blogg för män

Natten har sitt sätt

Den senaste veckan har jag totalt struntat i att försöka hålla en vettig dygnsrytm, och istället tagit vara på den där kreativiteten och energin och initiativförmågan som alltid dyker upp precis när det är såvdags. Har i stort sett spelat in allt som fattades på två låtar, mixat klart två andra låtar, jag har programmerat klart SVUs webshop (så när som på några fraser som måste översättas) inklusive en funktion som skapar packsedel och faktura som pdf, jag har byggt om en hylla så att man kan lägga den på ett bord och sälja cd-skivor i (snart på en rockklubb nära dej), jag har kommit överens med en ny artist om digitalrelease på SVU, osv, osv i oändlighet - dessutom har jag klivit upp efter typ fem timmars sömn och ändå funkat bra nästa dag, tagit uppfriskande promenader, putsat lite på bilen, umgåtts med diverse mongon på rockklubben och så vidare. Det är roligt när livet går framåt.

Det enda jag egentligen ångrar med den senaste veckan är att jag inte har ätit nån lyxshake.  Vet inte riktigt hur man uttrycker sej om lyxshakes. Man kan ju såklart säga att man dricker lyxshakes men de är ju så fantastiskt intensivt krämiga och gräddiga och glassiga så det är lika mycket äta, tycker jag. Hursomhelst så är det nog en av de bästa saker som hänt världen sedan Ziggy Stardust-albumet... och det var ju jävulskt längesen det, typ 1972.

Börjar långsamt vänja mej vid att inte vara blond längre.

Fick just en enorm svindel av tanken på att inget viktigt har hänt inom rockhistorien på 40 år. Förutom kanske Iggy och dom där. Och postpunkvågen. Och Smiths. Och Depeche Mode såklart. Och BD, och Yvonne. Äh, vi hörs, nu ska jag gå och bygga eiffeltornet.

Den vita viskningen?

Nu har jag fixat lite mer med min gitarr! Trivdes inte med att ha en helt bottenlös single coil vid stallet, och en muddig humbucker vid halsen. Vet inte riktigt varför jag fick för mej att fixa det här just nu, kanske för att jag har spelat på ett par andra gitarrer de senaste veckorna och fått lite mer perspektiv. Före:

Eftersom jag aldrig har kunnat bestämma mej för om jag vill ha en humbucker eller single coil vid stallet så kollade jag upp ifall det gick att dela på vilken mik som helst, eller om man måste köpa nån speciell, men det går ju faktiskt utmärkt förutsatt att man hittar alla inblandade ledare och kommer åt att löda... Jag var tvungen att borra ett hål och sätta dit en ny brytare för att kunna slå av och på coil spliten. Bytte sedan till en annan single coil vid halsen. Efter lite höjdjusteringar blev det ett kort test-jam och jag är jävligt nöjd! Det blev 3525235 gånger bättre än jag hade hoppats på. Mikarna låter bra, speciellt stallmiken, det går att växla mellan att ha ett tjockt, fylligt ljud och ett lite tunnare, vintage-aktikt och bright, lägre ljud så att anslagen hörs. Förstärkaren kommer verkligen mycket mer till sin rätt nu också. Fantaztisztkt! Synd bara att det, eh, ser lite väl... metal... ut... med... svarta mikar... kanske. Efter;

Stormen Emil

Stormen Emil härjar utanför, i just den här lägenheten har jag såna fönster som får det att låta precis som en storm alltid låter på en film eller i ett dataspel, nästan lite lo-fi... men det är väl mycket brus antar jag. Idag har jag i alla fall min bil i tryggt förvar i ett garage, den förra stormen vid namn Dagmar kastade träd som plockepinn på den. Inte bra! Jag som just har spacklat över en buckla i dörrsidan får ta fram släggan och knacka till taket. Jaja, nog om det!

Det kommer snart en eller två nya gamla låtar, jag har spelat in i princip allt utom bas just nu tror jag, sen återstår det att se ifall jag känner för att släppa båda eller bara en när de är klara. Inatt gick jag och la mej vid fyratiden ungefär, men fick snart den briljanta idén att rita nån slags jävla ironisk mind-map med nyckelord som vägledning för hela musikprojektet. Jag tror min läggning bäst kan beskrivas som "kvällsmänniska" eller "nattuggla".

Idag har jag repat in lite basspel och intonerat min och robbans nya gitarr, en halvakustisk epiphone, den verkar hyfsat bra för sitt pris men stämmer om sej rätt lätt, frågan är om man ska byta strämskruvar eller byta nåt annat eller bara vänta ett tag och se ifall det blir bättre när allt är inkört...

Har nån en billig jazzbas att sälja kanske? thx thx thx :'>