Den senaste veckan har jag totalt struntat i att försöka hålla en vettig dygnsrytm, och istället tagit vara på den där kreativiteten och energin och initiativförmågan som alltid dyker upp precis när det är såvdags. Har i stort sett spelat in allt som fattades på två låtar, mixat klart två andra låtar, jag har programmerat klart SVUs webshop (så när som på några fraser som måste översättas) inklusive en funktion som skapar packsedel och faktura som pdf, jag har byggt om en hylla så att man kan lägga den på ett bord och sälja cd-skivor i (snart på en rockklubb nära dej), jag har kommit överens med en ny artist om digitalrelease på SVU, osv, osv i oändlighet - dessutom har jag klivit upp efter typ fem timmars sömn och ändå funkat bra nästa dag, tagit uppfriskande promenader, putsat lite på bilen, umgåtts med diverse mongon på rockklubben och så vidare. Det är roligt när livet går framåt.
Det enda jag egentligen ångrar med den senaste veckan är att jag inte har ätit nån lyxshake. Vet inte riktigt hur man uttrycker sej om lyxshakes. Man kan ju såklart säga att man
dricker lyxshakes men de är ju så fantastiskt intensivt krämiga och gräddiga och glassiga så det är lika mycket äta, tycker jag. Hursomhelst så är det nog en av de bästa saker som hänt världen sedan Ziggy Stardust-albumet... och det var ju jävulskt längesen det, typ 1972.
Börjar långsamt vänja mej vid att inte vara blond längre.
Fick just en enorm svindel av tanken på att inget viktigt har hänt inom rockhistorien på 40 år. Förutom kanske Iggy och dom där. Och postpunkvågen. Och Smiths. Och Depeche Mode såklart. Och BD, och Yvonne. Äh, vi hörs, nu ska jag gå och bygga eiffeltornet.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar