Du tar dej igenom ännu en vinter, och klamrar dej fast vid drömmen

Storhetsvansinnet är här och hälsar på till och från nu.

September är här med sashimi och stora planer
[...]
Du tar dej igenom ännu en vinter
och klamrar dej fast vid drömmen
du vill ha allt
du vill ha lyftet
du vill se hela stan i lågor för din skull
och du är säker på att det kommer att bli så en dag
åtminstone när du är full

Hur GÖR man egentligen för att ta sej igenom ännu en vinter? Tja, de här är ju goda vänner;

Anyway, här är vad man hittar på i dom där korta utbrotten av storhetsvansinne: man planerar ett gäng nya releaser med både gamla och nya band! Vi välkomnar All Electric, The Graham Situation och SAND till Sound and Vision Unit.

Om nån av er som läser är lite smyghippie som mej så kanske ni gillar Teal, filmen ska komma ut i maj. Väntar med spänning.

Take care, hur ni än tar er igenom er vinter!

Life is what you make it

Den här låten har dykt upp i mitt liv av en speciell anledning som gjorde att jag lyssnade in mej på den och så fort jag hade gjort det så insåg jag att den kommer att vara kvar ett tag. Sångaren är helt fantastisk på scenen, och det är lite inspirerande för det var länge sen jag stötte på nån ny inspiration i den dimensionen.

I övrigt har jag varit förkyld en sväng, det har i stort sett gått över nu men jag dricker fortfarande te varje kväll (vilket kanske också kommer att vara kvar ett tag) och man har varit hemma och isolerat sej för länge och visserligen åstadkommit underverk inom låtskrivande och skolprojekt bland annat men ändå som sagt isolerat sej, så man sitter med dunkla tankar, det är januari och jävligt mörkt ute, men tja, gräset är trots allt grönt och nu har det vänt, vintersolståndet har varit, så man får väl gå och köpa lite D-vitamin och genomlida.

De dunkla tankar som snurrade helt nyss var att jag saknar vad internet var under förra decenniet, ca 2000-2010, allt från Lunarstorm till Bilddagboken, det var en sån annorlunda stämning innan allt hade exploderat färdigt. Alla människors attention span (bra ord på svenska saknas tror jag) har nu förkortats till att vara så nära 0 att ingen tar sej tid till nåt längre. Allt flyger flimrande förbi. Alla bloggar, vem läser? Alla postar tusen bilder. Överskottet av information är nära oändligt. Det är fina bilder, men de betyder ju mindre och mindre ju fler det finns. Det var en häftig tid när folk hade tid att vara nyfikna samtidigt som det fanns väldigt mycket att upptäcka, nån slags balans däremellan. Framförallt var det häftigt eftersom folk inte hade garden uppe på samma sätt, nyfikenheten var för stor, men hur det har blivit är väl en naturlig följd av hur det kan missbrukas.

Jag minns att jag drev egenprogrammerad blogg runt -04, har fortfarande kvar alla inlägg i nån databaskopia. Jag skrev ofta rätt personligt, hade väl ett större behov då av att skriva av mej också och hade en sån personlighet i allmänhet, men nu när jag kom på att jag saknade ett solklart ställe att ventilera vissa tankar så liksom slår det mej hur mycket annorlunda det har blivit i och med Facebook, eftersom man är vän  med ALLA från helt olika delar av ens liv så blir det jävligt få grejer som man vill dela med alla, på nåt sätt, även om jag nu när jag tänker på det egentligen inte känner att jag har några problem med att stå för vem jag är inför någon av dem.

Jag vill inte låta för bitter här, det jag fiskar efter är nog mest att det känns som om det är väldigt nära nästa paradigmskifte nu, det kommer nog komma nåt nytt snart, och som vanligt så kan man inte riktigt föreställa sej det förrän det kommer (om man inte råkar vara den som faktiskt kläcker idén). Tills dess får man väl testa att instagramma oftare än nån gång i månaden kanske...

I övrigt: framtiden är ljus på ungefär en miljon sätt, det händer en hel massa roliga grejer med Sound and Vision Unit under första halvåret 2015, jag skriver bra låtar, repar med bra band, är sugen på att hitta jobb och det kryllar av idéer och drömmar och visioner på alla plan i livet. Det gäller bara att kriga sej igenom den svarta djungeln som är januari nu, sen blir det Teneriffa i början av februari - även om det inte är så rock'n'roll blir det nog en välbehövlig dos sol och värme.

The Resonance - These Days

Jag har skrivit här och där i den här bloggen under fyra års tid om hur det här albumet har växt fram, och nu är allt klart! Märklig känsla.

Spotify: http://open.spotify.com/album/4RhSaENC814qlRlM9F6qR6
iTunes: https://itunes.apple.com/us/album/these-days/id935888610

Skivan kan köpas på Bengans i Göteborg, på RiotLab Butique i Sundsvall och från Sound and Vision Units webbshop.

Har skrivit ca 241 mil om skivsläppet på www.theresonance.se och på facebook osv så jag tänkte inte upprepa det här :'D ...men man kan ju lägga märke till att det finns en Depeche Mode-cover på skivan (spår 10, A Question of Time).

Hope you like it, fred och kärlek
// T

Tvivel

Varje gång jag ser nån av bilderna från Håkans ullevispelning där han står framför TVIVEL-backdropen får jag den här känslan av sammanträffanden som har följt mej genom livet. Det är så bekant. Tja, det är ju vår gamla Tvivelfrontlogga. Den är med på Kid Icarus-singeln bland annat. Idag kollade jag om det fanns nåt internet-arkiv som hade sparat den senaste versionen av Tvivelfronts webbsida (när den fortfarande fanns innan vi bytte namn till The Resonance). Visst, Times new roman är inte ett speciellt ovanligt typsnitt... men, ja, tvivel... :'D

Ny video + albumet går att förbeställa!

Det blev en musikvideo med titellåten. Rätt virrigt att jag först gjorde inspelningen med alla instrument och vi filmade videon till den, och att jag sen inte bara ändrade mej och gjorde en ny inspelning med bara gitarr och sång utan till slut också la med båda på själva skivan. Men lite kul också. Hela skivan är nån slags sentimental avrundning av min tid i Sundsvall så det var kul att få med grabbarna, även Kim, Jonas och August flimrar ju förbi i några flashbackklipp.

Nu har jag också fått hem skivorna från fabriken och de går att förbeställa från  www.soundandvision.se/shop/info-the-resonance-these-days-album-preorder (för 79 istället för 139), jag är jättenöjd med hur skivorna ser ut med tanke på att det var första gången jag gjorde hela designen själv. Konvolutet är mattlaminerat.

Så, nu väntar lite promotion, albumet släpps den 11 december och snart är det jul. Helt fel tid att släppa ett album egentligen, men jag ville verkligen få ut det här under 2014.

Fred och kärlek
// Jerker

November 2014

Vad händer när man färdas igenom livet som en man, som ett tåg?

• Skivorna kommer från fabriken vilken dag som helst, inte lite spännande!
• Jag skrev andra tentan på mitt program idag. Tror det gick bra, har nu inga tentor förrän i Januari gissar jag på. Takten i kurserna är relativt lugn om man har lite förkunskaper men det är en inspirerande miljö att vara i skolan och omge sig med olika aspekter av mjukvaruutveckling och människor som är intresserade av det så jag lär mej rätt mycket ändå.
• Farsan hälsade på för ett par veckor sen, vi gick på flygmuseum och jag fick även med honom på popklubb, det var kul. Fick ner min psykel hit, det är helt fantastiskt att kunna upptäcka stan på det sättet!
• Såg Klara och Rakel spela på Lagerhuset förra söndagen, helt grymt. Joggade första milen i den här stan samma kväll, har prioriterat annan träning sista tiden så det är roligt när joggingen ändå funkar bra.
• Var på bio igår för första gången på uppskattningsvis ca 1000 dagar :'D Såg Dracula Untold och det var kul, har börjat uppskatta film som underhållning på sistone, tidigare har jag mest varit intresserad av att se filmer som jag tror att jag kan lära mej nåt av.

Några foton:

Det Vita Arkivet

Idag släpps EPn "Det Vita Arkivet" med Peter Fernaeus & Verkligheten! Väldans roligt att äntligen få ge ut den. Fem solida spår. Nummer tre, "En kärlekshistoria" är den bästa låten tycker jag. Kolla in! Spotify - iTunes

Lyssna direkt på nätet? Det finns ett par låtar i mediaspelaren på www.soundandvision.se som är länkade från vår sida på SoundCloud.

Nytt liv

Så plötsligt kom dagen jag hade väntat på, jag körde mitt sista skift, ganska lugn kväll, hamnade på ett gäng kortisar uppe i Sörberge, Bergeforsen och slutade ett par timmar tidigare dvs runt klockan två, lämnade redovisning och nycklar, köpte kaffe och frukt på macken och drog söderut, hade redan packat bilen, trodde att jag skulle bli trött efter ett par timmar men orkade köra till åtta-niotiden på morronen, stannade och såv en timme då efter ungefär halva sträckan, körde vidare sen och kom ner hit på eftermiddagen, var fortfarande inte alltför trött så jag drog till IKEA, inledde en vecka av krig med möbler och flyttlådor, gick på upprop och introduktion på måndag morgon, sen dess har det gått snart fyra veckor nu och det allra märkligaste är känslan av att Sundsvall inte finns och aldrig har funnits, jag kanske kommer att börja sakna den tiden snart, men just nu finns den bara inte, jag kan ringa till nån som bor där och liksom förstå att det inte bara är minnet av en dröm jag bär med mej, det är nästan en läskig känsla, i NIO ÅR har jag bott där men det verkar som att jag är klar där.

Don't get me wrong, det finns naturligtvis en och annan schysst människa däruppe jag vill träffa igen. Men allt som allt så känns alla minnen och allt som har med Sundsvall att göra väldigt, väldigt långt bort, som om att allt var en dröm eller en hallucination. Jag VET rent rationellt att jag kan det, jag kan det livet, jag kan köra taxi om jag vill till exempel, jag hittar i Sundsvallstrakten, jag vet hur man gör, men det känns så SJUKT långsökt att jag nånsin har gjort det. Min personlighet är ju inte gjord för det. Det känns 1000% klart nu när jag inte är inne i det där ekorrhjulet. Ändå är det en erfarenhet jag är glad över att jag skaffar mej... även om jag nästan måste kolla på ett foto från taxitiden för att veta att den verkligen har existerat - och det var mindre än en månad sen! Jag kan inte helt förklara den här märkliga känslan men jag försöker, som ni märker.

Desto större längtan känner jag till Hälsingland naturligtvis, jag har ju inte spenderat så mycket tid där de senaste åren och är det nånting man gillar med Norrland i allmänhet förutom en del utvalda människor så är det ju naturen, landskapen, luften, himlen, ljuset. Men var sak har sin tid. Det blir semestrar där antar jag.

Så tja, jag trivs väldigt bra här just nu, men det är inte det som är poängen. Jag har brutit ekorrhjulet som jag kände mej väldigt fast i på grund av diverse anledningar. Det spelar liksom ingen roll om jag inte gillar den här stan och bestämmer mej för att dra vidare eller dra tillbaka nu.

Nu kryllar det av andra utmaningar. Albumet är, tro det eller ej, snart klart. Jag vet att "snart" kan vara allt mellan en vecka och ett år när jag pratar om musikproduktion, men ändå. Jag måste lära känna stan och människorna, ljuset, ljuden, luften här. Jag måste välja en väg med själ igen.

Kiss the snake

Augusti är här, jag står i ett hav av små saker som ska ordnas innan jag kan åka, två veckor kvar. Har skeppat iväg de möbler jag vill ha kvar men som inte får plats med ner till morsans källare, försöker sälja iväg de möbler jag inte vill ha kvar, plockar, skruvar och fixar med lite allt möjligt. Har nästan ingenting kvar i lägenheten nu, i två rum och kök på 60 kvadrat har jag en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå och ett litet köksbord.

Gitarren och min nyinköpta (men begagnade) bas är med mej i alla fall, jag är i stort sett klar med alla gitarrer, har bas kvar att lägga på en eller två låtar. I morron ska vi spela in lite tamburin. Kvar efter det är krax på ca fem låtar och ett gäng timmar med mixning och sånt fixande. Tusen små och stora beslut. Vet fortfarande inte exakt vilka låtar som kommer att få vara med.

Det går framåt vare sig man vill det eller inte. Tiden, livet. Dagarna, nätterna. Den här planen jag har satt upp är som en slalombana som jag lyckas följa i grova drag, men det är jävligt brant och snabbt emellanåt. Jag vet att det enda man behöver är tillit. Man måste kasta sej in i det okända. "Kiss the snake on the tongue. Kiss the snake. If it senses fear, it will eat us instantly. But if we kiss it without fear, it will take us through the garden, through the gate to the other side.  Ride the snake to the other side."

Vad gör du med ditt liv?

Sånt där är slöseri med tid

Jag kollar i princip aldrig på TV men nån gång varannat år kan det hända att jag tar mej igenom nån serie här eller där. Seinfeld är legendariskt, Scrubs var en stor favvo för några år sen, nu tycker jag att det är lite för väl uträknat och även lite väl metrosexuellt för min smak, men visst, ibland fick de ju liksom till det.

Entourage var en kul grej jag kollade igenom för ett par år sen också. I allmänhet gillar jag, även i film, böcker och musik, när innehållet både är roligt och rörande på samma gång. Det är till exempel därför som Killinggänget är så bra. Torsk på Tallin är förbannat rolig men har också ledsna ögonblick om grav ensamhet.

Nu har jag tagit mej igenom How I Met Your Mother. Visst är allt på gränsen till för puttinuttigt för mej ibland med alla sockersöta sensmoraler här och där, men å andra sidan kan jag ta sånt med några nypor salt (AKA ignorera) och veta att det är sånt som behövs för att nå en stor publik (AKA möjliggöra finansiering).

Angående avslutningen: gillar verkligen handlingen, berättelsen, i grova drag. Det känns ju jävligt abrupt dock att huvudpersonen och morsan hinner spendera så lite tid tillsammans (i serien), och att så mycket tid läggs på bröllopet i säsong 9, för att följas av skilsmässa i sista avsnittet. Förhoppningsvis ges det ut ett längre finalavsnitt på DVD:n senare, som är lite mer ingående. Hursomhelst knyter det ihop allt tidigare jävligt snyggt, under hela säsong 9 har jag tyckt att det här med att alla avsnitt bara består av små berättelser, flashbacks och tidshopp har varit störande, men när man får det förklarat så faller allt på plats otroligt snyggt, små detaljer som placerades ut i de tidigare säsongerna.

Josh Radnor:

You know, life to me is not funny OR sad, it's like funny sad, and I love that that's what the show is. It's this beautiful mixture of elements which in some ways made us hard to classify, there's a difference between having a breakup scene with Cobie because we actually spent all that time together versus, you know, a guy wearing red boots and thinking they look great. Like, those are two different things and you just take your cue from the script.

Juni var grön, kärlekens ögon var blå

Juni är nästan slut, det blev inte så många ljumma kvällar i juni i år, men på Sweden Rock var det riktigt fin sommar dock! Blev solbränd, full osv. Såg Uriah Heep, Canned Head, lite W.A.S.P, lite Alice Cooper, men framförallt Black Sabbath och Billy Idol :'D Vilka hjältar. Ozzy är som en gammal präst som står i nån kåpa och mässar inför en stor massa. Billy är verkligen fortfarande mannen. Vilken tyngd. Fantastiskt att se.

Som vanligt trevligt att åka genom Sverige också, det blir ju ingen speciell semester för mej i år i övrigt eftersom jag bara tänkte jobba ihop pengar inför flytten. Har nu sagt upp min lägenhet här, letar boende i Göteborg för fullt. Har också hunnit spela in lite musik faktiskt, ligger nu så bra till med albuminspelningen att jag har börjat kolla på artwork och förpackningar och grejer. Har velat lite kring pressning, ett tag funderade jag på att pressa vinyl och bara beställa ett gäng brända skivor med ok tryck som promoskivor, ett tag funderade jag på att beställa typ digipack men med brända skivor och ha råd med lite övrig promotion, just nu lutar det mest åt att det blir pressade skivor men i nån schysst förpackning som sagt, både digipack och gamla jewel cases känns extremt utdaterade faktiskt. Ska skicka några offertförfrågningar till veckan.

Anyways, jag tänkte inte skriva en roman idag, bara uppdatera lite, förresten bör ni som bor i Sundsvall kolla in Peter Fernaeus och Verkligheten på Hamnyran på torsdag, (3 juli), 1900! Gratis inträde. 

Fred och kärlek

// T

Ny singel med Peter Fernaeus & Verkligheten

Idag släpps "Narcissisten". Det är faktiskt vårt första släpp i år, så sent som i Juni, vilket känns rätt märkligt med tanke på att en hel del grejer är på G och har varit det rätt länge. Hursomhelst är det är grymt roligt att kunna bredda katalogen med såhär kvalitativ musik!

Spotify - iTunes

Peter Fernaeus & Verkligheten spelar på Hamnyran i Sundsvall den 3:e Juli klockan 19:00.