Helgen var schysst tycker jag. Rikki och Jens kom upp till Sundsvall och så tog vi nån öl. Parkfest, krogfest, fyllerepande... äger. Fin avslutning på kvällen också... : )
Målarjobbet tog slut för ett par dagar sen så jag har hängt på pipen och spelat in. Gitarrer igår och sång idag. Det känns bra att det börjar komma nånvart. Nu är äntligen efter allt velande låtarna spikade till singeln, en låt nästan helt klar, två halvklara. Vi behöver plåta en bild till omslaget, är det nån som har ett par vingar att låna ut? Typ såna som Martin har;
I helgen har jag jobbat och slitit, kört taxi fredag och lördag kväll, och övrig tid installerat och fixat och trixat med ett par datorer som ska byta plats... jag tänkte att det är bäst att ha en så bra dator som möjligt att spela in musik med, så det får bli lite omgruppering. Jaja, jag är helt slut i huvet efter helgen och ska upp tidigt i morron, så det finns ju inget annat att göra än att kolla på Easy Rider och försöka somna, även om dygnsrytmen inte riktigt säger sova än.
Idag har jag flängt runt halva Hälsingland och hälsat på mor och far. Inkasserade en halvgammal dator, en skivspelare och en taklampa. Även middag. Blev varnad att ta det lugnt på vägen hem eftersom det är så mycket älgar som irrar runt på vägarna och sådär... jag träffade inte på nån älg men däremot en tjur (!) som stod och chillade på vägen i Bjuråker. Kul för honom.
Så från och med idag kommer jag spendera en hel del onsdagkvällar nere på stan. Ikväll spelar en tjej som heter Elsa Sjögren, det blir säkert fint.Se Pipelines hemsida om du funderar på att gå dit.
Bra dag i övrigt också! Blev bland annat erbjuden att jobba på fredag och lördag. Kommer inte riktigt ihåg hur man gör eftersom det var så längesen, men det fixar sej väl. Jag är lite rädd också att nån av den som jag delar lägenhet med har bjudit in halva stan i mitt rum på fest när jag har varit borta, så att min växelkassa har blivit snodd från taxiplånboken... får försöka få tag i lite växelpengar nån dag, kanske ikväll på Cafét.
Nu luktar min dator bränt, ungefär som en plattång eller hårtork brukar lukta, så jag ska nog ta och runda av det här blogginlägget ifall det börjar brinna eller så. Vi hörs.
Robert sa just på facebook att han upplevede sin förkylning lite som en mardröm, det fick mej osökt att tänka på "Bad Bad Dream" av Yvonne så jag sökte på Youtube för att hitta liveklippet från Hultsfred 01. Till min förvåning och enorma glädje har nån filmat och lagt upp till synes en hel konsert från i somras! Tack! Det är välidgt kul att Yvonne verkar förstå numera att deras tidiga material är riktigt bra, jag tolkar det så i och med att många låtar från konserten är från de första två plattorna. Enligt intervjuer på deras gamla hemsida från runt 97-99 verkade de inte alls uppskatta låtarna då från deras första skiva (som är från 95). Själv tycker jag att första skivan är bäst vad gäller produktionen och ljudbilden, och att andra skivan har bäst låtar, med ett väldigt enhetligt romantiskt tema.
Så jag tänkte välja ut några av låtarna här, som ni måste se. Jag blir ENORMT sugen på att spela live när jag ser de här klippen... Här är första låten på första skivan. For Your Pleasure. Temat "I know i must stay - I'm to fill your loneliness with lies" använder Henric även i texten till Modern Love ("I'm here to keep your loneliness away")
Modern Love. Solklar hitlåt! Vi har faktiskt spelat en cover på den här en gång på en unpluggedspelning, vilket även togs upp av ett gäng filmkameror. Jag har ingen aning om var inspelningarna tog vägen, men de dyker väl upp nån gång nånstans.
Only Dancing är från andra skivan och kan vara den bästa låten Yvonne har gjort. Hela låten bara bygger mer och mer och blir maffigare och maffigare. Handlar i mina öron om spänningen och alla tankar som far runt i huvudet när man träffar en tjej. Det handlar många Yvonnelåtar om i mina öron, men alla berättar om det från olika vinklar.
Drifter är också jävligt bra, en viss version av den är med i Fucking Åmål som ni kanske kommer ihåg. Liveupptagningen här gör den inte riktigt rättvisa för tyngden i låten hörs bara under verserna, men den är grym live med extraversen på slutet. Knarkig text. Den är från tiden innan första albumet.
Frozen var med på en EP innan första albumet. Den är inte speciellt lättlyssnad, så egentligen förväntar jag mej knappt att nån ska förstå charmen i den. Det är kanske bara det att den är ett så bra exempel på en tidig Yvonnelåt. Takten, gothiga enkla melodier, korta fraser som sjungs till två ackord, synthljuden... och så vidare.
Det är lite synd att Odd inte finns med på den där spelningen, så jag lägger in den från spelningen på Sticky i Göteborg istället. Inte riktigt lika bra ljud och bild, men ändå. Den är väldigt mörk och drivig. Väldigt mörk. När Yvonne spelade på Pipeline 1995 fick David (som spelade gitarr) ett epilepsianfall av strobljuset under slutet av den här låten.
Sådär, nu fattar ni förhoppningsvis vad bra musik är, det kanske till och med går att hitta några paralleller till musiken jag skriver. Eller så fattar ni fortfarande ingenting! Haha. Kärlek!
Inte så mycket bloggat idag. Jag har lite ont i nacken...! Något sliten. Men det fina med idag är att vi verkar få tag i ett jobb eller två till Wibi.se nu snart, det känns ju strålande i och med att man äntligen kanske kan få tag i lite pengar som man dessutom har gjort någorlunda rätt för! Det innebär visserligen i såna fall en helt ny värld att sätta sej in i vad gäller företagande: skatter, avgifter, regler, bokföring och sånt där. Tur att man har morsan att ringa till om man undrar över såna saker.
Spring iväg och köp premiumkonton till Spotify nurå! Haha! Själv ska jag ta ett varmt bad tror jag och försöka mjukna upp lite i kroppen... om det går.
Jag ställde ju väckarklockan igår kväll... på 9:20. Men jag glömde ställa klockradion! Vaknade således 10:30... Dvs hörde aldrig ens väckarklockan. Lite synd, jag får börja jobba en timme senare och komma hem en timme senare, men det kan man väl kanske leva med när man har Mott...
Det var ju en helt okej film det där! Spännande och fängslande, schyssta karaktärer, lagomt komplex handling utspridd geografiskt och tidsmässigt, bra skådespelare... och snyggt hur nästan hela berättelsen speglar titeln. Det känns som rätt väl spenderad tid sent på en söndagkväll. Det enda som stör mej med här där typen av filmer (deckare/thrillers etc) är att även om de är väldigt bra så är de sällan intressanta att se en gång till, det är inte alls lika spännande när man vet hur allt hänger ihop.
Visst finns det lite fler dimensioner i den här filmen jämfört med i till exempel en vanlig Beck- eller Wallander-film eftersom mycket av innehållet utgörs av karaktärernas bakgrund osv och inte bara av själva deckarmysteriet, men knappast tillräckligt för att den ska hamna på listan över filmer som man kollar på många gånger, endera för att de är bra eller för att man upptäcker nya dimensioner i dem varje gång man ser dem. I och för sej finns det inte så mycket mer man lär sej av att se Fucking Åmål för hundrade gången heller, men det är alltid fint att insupa stämingen i såna filmer...
Ska jag kolla på nu. Spännande. Chips har jag köpt också, trots Iggy-drömmen, men det är ju... eh... söndag. Man måste ju chilla lite och mentalt förbereda sej för att jobba i morron!
Förresten är alla film- och boktips väldigt välkomna!
Det kan nog bli en schysst dag idag ifall man bara kan vakna på sej lite (dricka massor med kaffe) och hinna med allt man vill göra. Jag borde städa, träna, handla och fixa lite. Sen ikväll gärna fortsätta spela in! I fredags hann vi inte längre än till att grovmixa trummorna lite... det kanske var för att vi började dricka nån öl och fyllejamma som vanligt. I alla fall så blev det nog rätt schysst mixade trummor - bandeko används rätt flitigt så det kommer nog att låta lite skumt typ som i den här låten.... (En liveupptagning av Joy Divisions Disorder) Men det är ju lite roligare så än om det inte låter på nåt speciellt sätt.
Videon är helt okej att lyssna på, men det var ganska störande att TITTA på den...
Vilket schysst fylleinlägg jag skrev igår natt... (Jag och djävulen) Det var lite skönt att skriva av sej antar jag, speciellt såna tankar som man normalt bara försöker tränga bort. Det är väldigt lätt att formulera sej när man har tagit nån öl upptäckte jag också. Haha eventuellt så kanske jag experimenterar mer med det framöver... även om man kanske ska välja tillfällena då man super ner sej lite mer noggrannt när man har en massa oro i skallen.
För att vara lite mer konstruktiv så, tar jag gärna emot förslag och tips på jobb/försörjningsmöjligheter. Även om nån har nån mirakelkur mot social fobi och dålig självkänsla, det vore väldigt fint!
Jaja, det finns ingen anledning att älta allt det här igen, men jag kände att jag behövde kommentera det där inlägget från den nyktra sidan av livet.
Den här låten kan ni utan och innan. Allihopa. Men det finns en extra dimension i den här låten när den spelas live. Eftersom den har samma ackordföljd hela tiden så varierar den bara i intensitet. Det passar jävligt bra till en sån scenpersonlighet som Iggy. Jag måste nog göra nån sån låt nån gång... snart. Som kan hålla på hur lång eller kort tid som helst. Det spelar ingen roll ifall grabben däckar på scen en kvart, försvinner i publikhavet en stund eller whatever. Bandet fortsätter spela tills de känner att låten är klar. Det spelar ju förresten ingen roll vilken text han sjunger heller.
Jag gillar berättelsen i mitten också. Och när han säger "And I know I'm gonna die... And I know I'm gonna die..." Det är lite synd att youtubeklippet inte innehåller hela låten, men ni fattar grejen!
Sweet Sixteen. Det är en av mina favoritlåtar med Iggy. Snyggt riff. Här är den rätt seg i större delen av låten men slutar med att trummorna spelar i dubbeltakt. Det är lite coolt. På skivan går den i en lite snabbare takt, samma takt hela tiden. Det verkar som om Iggy delar min (enligt andra, påstådda...) passion för lite yngre tjejer. Haha. Även känslan av att alla är snygga och coola och inte behöver en. Han sjunger "I'm an easy mark with my broken heart", jag tror att en viss Henrik som använder samma rim och teman ibland har lyssnat rätt flitigt på det här.
Some Weird Sin är rätt schysst också. Första textraden: "Well I never got my licence to live..." Anyways. Jag måste dra och fixa och trixa lite nu, jag hör av mej sen nån gång. Tjing...
Hur känns det att vara så frustrerad över hur man ska överleva ekonomiskt framöver att man inte ens kan uttrycka sej ordentligt? Man drömmer om att skriva bra låtar som alla sina idoler men kan inte komma längre än till tanken att man kommer dö om några månader - men inte ens DEN känslan är nånting speciellt om man får ner det i en låt eftersom I'll be gone redan finns. Man skriver låtar och försöker jobba men allt är halvhjärtat eftersom man hela tiden har den jävla SATAN hängande över sej, som hotar med stora lien ifall man inte fixar fram pengar hela jävla tiden.
När jag går hem med en snefylla i skallen tänker jag ofta på Joy Division-raderna
Existence, well what does it matter?
I exist on the best terms I can.
The past is now part of my future,
The present is well out of hand.
The present is well out of hand.
Funderar på om det spelar nån roll, om det är nån ide att ens försöka stanna kvar. Man gör sitt bästa hela tiden utifrån rådande förhållanden men man skulle kunna vara så mycket bättre om man bara slapp den jävla oron och allt det där.
Framförallt, The past is now part of my future. Hur jag funderar på ifall nånting, till exempel mina framtidsutsikter (eller nuet... the present) kunde vara annorlunda ifall man hade gjort andra val tidigare. Till exempel inte slagit på teven den där kvällen för länge sen. En junikväll 2004 sa Fia åt mej att slå på teven, Broder Daniels konsert från Hultsfred direktsändes. Jag kände igen låtarna från Fucking Åmål bland annat. Jämfört med musiken jag lyssnat på tidigare som visserligen var väldigt bra (Depeche Mode) så fanns här en till dimension: den känslomässiga. Jag brukade redan sminka mej med kajal eftersom jag lyssnade på DM och sådär, så sångaren i BD såg ut typ som mej. Men han sjöng om saker som berörde också. Jag började identifiera mej med känslorna av utanförskap, olycklig kärlek, arbetslöshet etc etc etc istället för att försöka ta mej ur dom. En fin tröst, att det fanns nån som upplevde samma sak och sådär, men - det är jävligt svårt att må bra ifall man som sagt identifierar sej mej alla såna dåliga saker.
Jag vet inte var jag skulle ha varit om jag inte hade slagit på teven och sett den där konserten. Jag kanske hade jobbat som programmerare med en lön på 35000 i månaden och haft en fin bil och en fin tjej och haft det bra. Jag vet inte vad som är bättre... att vara lyckligt ovetande om den romantiska, deppiga sidan av livet eller att uppleva dess värsta sidor utan möjlighet att ta sej därifrån. På nåt sätt känner jag alltid att även om min situation har förvärrats de senaste åren så har mina värderingar blivit bättre. Vad det nu är värt, om man ändå kommer försvinna om ett tag.
Inte riktigt lördagkväll. Men nästan. Det regnar som fan. Jag ska dra och fika med ett par vänner och ikväll blir det till att spela in så mycket som möjligt av "Kid Icarus". Vi hörs.
För nån dag sen när jag googlade efter Spotifys ersättningsnivåer kom jag in på Ugglas blogginlägg där han berättar varför han har dragit tillbaka sin musik därifrån."Det visade sig att jag under det första halvåret tjänat lika mycket på sex månader som en halvdan gatumusikant drar in på en dag", skriver han. Visst kan vi anta att största delen av Ugglas publik är för gammal och/eller oteknisk för att använda Spotify överhuvudtaget, speciellt med tanke på att Spotifys gratistjänst inte är släppt till allmänheten i Sverige än (man måste fortfarande ha en invite). Men många fler artister har reagerat på samma sätt - faktum kvarstår att ersättningsnivåerna inte ger riktigt den här känslan av att lösningen på piratkopieringsproblematiken är funnen, som många hade hoppats på.
Men. Det ska bli riktigt intressant att se hur det här utvecklar sej framöver. Det mesta tyder på att Uggla hade kunnat få mer pengar i sin nästa avräkning ifall han inte hade valt att dra tillbaka sin musik: Spotifys användarantal ökar hela tiden och förr eller senare (det verkar bli senare...) kommer ju gratistjänsten att öppnas för allmänheten. Det kommer att göra det intressantare för företag att betala för reklam. På Spotifys blogg står det idag att man från och med nu kan köpa "Spotify Premium" från alla 7-Eleven och Pressbyrån i hela Sverige. Jag hoppas att det kommer att öka antalet premiumanvändare. Från de avräkningsrapporter vår skivlabel har fått, kan man konstatera att ersättningen för en spelad låt av en premiumanvändare ligger på ca 200 gånger mer än för en spelad låt av en gratisanvändare! Jag vet inte om det är på grund av att Spotify hittills har haft problem med att sälja tillräckligt mycket reklam, eller ifall de också till viss del vill att det ska vara så.
Priset på musik måste ju framöver hamna nånstans mellan det tidigare priset på skivor (150:- / album ungefär) vilket folk absolut inte är beredda att betala (längre), och priset för att piratkopiera musiken (0:-) vilket är ohållbart för de flesta artister och bolag. Självklart svider det lite för en sån som Uggla som började spela musik på 70-talet när folk verkligen köpte skivor (och köpte i större utsträckning den musik som spelades på radion, eftersom de inte hade alls samma möjligheter som finns idag att utveckla sin egen musiksmak) att vänja sig vid ett sjunkande pris.
Jag tycker det är ett stort framsteg i alla fall att man äntligen kan slippa betala för att äga enskilda exemplar av skivor/låtar, och istället betala en summa för att kunna lyssna på massor med musik. Det möjliggör ju att man kan ha en mycket mycket bredare musiksmak än om man bara kan lyssna på de få skivor man har råd med - även om priset skulle vara lägre är det jobbigt att köpa enskilda skivor också tycker jag, I och med att man är uppväxt med piratkopiering är man van att kunna lyssna på vilka låtar man vill när man vill, så det här med att man blir sugen på att höra en speciell låt, men inte kan lyssna på den förrän man har gått igenom nån slags betalningsprocess hör förhoppningsvis till det förflutna.
Det var längesen jag skrev ett så långt inlägg! Men jag tycker det är rätt intressant och som sagt ska det bli spännande att se hur det här utvecklar sej framöver.
Okej, för er som är från Sundsvall är ju det här inget nytt, men för er andra: The Confusions är ett skitbra band från Sundsvall som har funnits sen början av 90-talet, de har synts på ZTV, gjort en hel del klockrena låtar, fått bra recensioner i Sonic och så vidare men inte spelats särskilt mycket på svensk radio så det är inte alltför många ute i landet som vet vilka de är tyvärr.
The Pilot är mest lättlyssnad, och textraderna
"Life is hard when you're 21,
24 and 25 and you know
that you'll never grow old"
är rätt fina i sammanhanget, speciellt om man är i den åldern.
The Logo är en singel från förra skivan "The Story Behind the Story". Jag kommer ihåg för ett par år sen när de affischerade i stan om att de sökte folk som ville vara med i videon, kul grej! Därav känner man igen en och annan av de som är med.
Om ett par månader kommer de släppa ett nytt album. Det låter bra! Nu ska jag nog ta och städa undan lite här hemma. Ha det bra alla!
Håret alltså, när jag klippte det. Kanske måste putsa lite till på det nån dag. Det fixar sej... Nu är det morron så jag ska koka en kanna kaffe och dra iväg och jobba. Rock on....
Skulle man ta och skaffa sej nån dag. Han var fan jävligt snygg ett tag för länge sen... Frågan är hur lätt det är att vara lika deffad som honom utan att gå på en jävla massa droger. Jaja, det är väl bara att fortsätta drömma och träna... Ovanligt snyggt hår och smink på den här bilden också!
Det slog mej just att jag när jag blev klar med att programmera funktionerna till Emils hemsida (för typ ett halvår sen) glömde jag ju bort att berätta det och länka till den här i min blogg. Den är ju fan rätt schysst. Han är ju skitduktig fotograf dessutom så ni borde verkligen kolla in bilderna på hans sida. Han har följt med Cult of Luna på nån turnésväng bland annat.
Och en låt ikväll. Lit De Parade av Lundell, nyår 85, nåt år innan behandlingshemmet och nykterheten, han är hög som ett hus och sjunger om, jag vet inte, sej själv tio år tidigare kanske? Tämligen rörande i alla fall, känslan av att vara totalt oslagbar en lördagkväll och totalt slagen en söndagmorron är ju rätt bekant.
Idag är det september tydligen. Lite synd att det snart är mörkt och kallt... vad fan ska vi ta oss till? Om jag var rikare skulle jag dra söderut på solsemester över vintern. Mörkret är inte så snällt mot mitt psyke.
Jag har jobbat idag och tränat. Bra gjort. Tack. Nu tar jag en kopp kaffe, ska snart tvinga mej att ta en dusch och sen gå och handla. Ska förresten försöka komma ihåg att spraya håret eftersom jag numera som sagt äger hårspray!
Ikväll ska jag nog kasta mej ut i världen. Vi hörs. Kram.
