Det var ju en helt okej film det där! Spännande och fängslande, schyssta karaktärer, lagomt komplex handling utspridd geografiskt och tidsmässigt, bra skådespelare... och snyggt hur nästan hela berättelsen speglar titeln. Det känns som rätt väl spenderad tid sent på en söndagkväll. Det enda som stör mej med här där typen av filmer (deckare/thrillers etc) är att även om de är väldigt bra så är de sällan intressanta att se en gång till, det är inte alls lika spännande när man vet hur allt hänger ihop.
Visst finns det lite fler dimensioner i den här filmen jämfört med i till exempel en vanlig Beck- eller Wallander-film eftersom mycket av innehållet utgörs av karaktärernas bakgrund osv och inte bara av själva deckarmysteriet, men knappast tillräckligt för att den ska hamna på listan över filmer som man kollar på många gånger, endera för att de är bra eller för att man upptäcker nya dimensioner i dem varje gång man ser dem. I och för sej finns det inte så mycket mer man lär sej av att se Fucking Åmål för hundrade gången heller, men det är alltid fint att insupa stämingen i såna filmer...
Har du läst böckerna?? de är verkligen grymma! 1984 antar jag att du läst, annars är det ett bra tips! "Momo - eller kampe om tiden" är väldigt fin, hittas på barnavdelningen fast är aningen djupare än så. Btw så vill jag att du håller i min bok du lånat tills jag kommer hem någon gång, är ganska rädd om en av mina favvisar! Var den bra? / siri
SvaraRadera