Sovdags

Några korta innan jag går och lägger mej:

• Jag har spelat in en schysst demo av "Kid Icarus". Snart klar. Det blir en sjukt stor hit vill jag lova! Men det är antagligen ingen utom bandmedlemmarna som kommer få höra den inom den närmsta tiden...

• Tvivelfront OCH The Fool's Noses skivor finns att lyssna på på Last.fms radio numera! [ Tvivelfront på Last.fm , The Fool's Nose på Last.fm ]

• I morron ska jag jobba som roddare, för Danko Jones (från Canada) ska spela i spegelsalen på stadshuset. Jag har aldrig hört grabben eller hans band förr och jag tvivlar på att det är nån musik jag kommer att gilla, men det är ju kul att kunna hjälpa till i alla fall... mat skulle jag bjudas på också tydligen. Fint.

Hazard to myself

Idag försov jag mej en del. Tänkte kliva upp runt tio men det måste ha kommit en sköldpadda hit och tryckt en del på snooze-knappen, så jag vaknade typ klockan ett istället. Struntade i att dra ner till stan och spela in musik eftersom det blev så sent, tänkte att jag kunde fixa en del här hemma istället, typ städa bort lite gamla grejer och programmera en del på emils webbsida och så. Det har gått rätt bra faktiskt! Däremot känner jag mej lite för nördig just nu.

Den stora frågan är... alltså jag kan inte förstå det här... varför har jag den här låten på hjärnan? Det är inte bara idag, jag har nynnat på den här flera gånger den senaste veckan! VAD FAN ÄR GREJEN...??? Dessutom är det tydligen Pink som sjunger den och inte Avril Lavigne, vilket jag antog att det var!

Motvinden lugnade ner sej lite

Så jag lyckades installera Cubase med hjälp av Wine. Nu kan jag programmera trummor här hemma utan att behöva springa och hämta min bärbara dator, svinbra. Det är dåligt med trummaskiner till Linux och det är lite si och så med VST-stödet... men i övrigt finns det ingenting jag saknar från windowsvärlden!

En ny låt har arbetsnamnet "Kid Icarus", vi tänkte spela den på nästa spelning, och nu tänkte jag spela in en demo. Det är så den funkar oftast, skapandeprocessen som alla journalister kallar den - jag skriver en låt i ideform, sen spelar jag in den som en demo för att konkretisera alla ideer om hur det ska låta och hur alla instrument ska spela. Sen slåss vi (bandet) om några detaljer och går med på att kompromissa en del. Till slut blir det skitbra.

Självdisciplin i en otacksam värld

Igår laddade jag upp med en bra lunch och en powerking, drog ner på stan full med motivation att äntligen jobba lite med att spela in demos av några nya låtar jag skrivit. Möttes av världens stökigaste replokal, så jag började städa och göra fint, bära in ett bord att ha datorn på, dra kablar som de skulle vara, och sådär. Lite tröttare men fortfarande sugen på att spela in fick jag reda på att hela Pipeline var uthyrt resten av dan. Det var inte läge att hänga där, speciellt inte läge att spela in musik - man vill ju gärna ha förstärkarna vridna ganska högt så att det låter bra.

Så istället för att komma framåt med mitt liv som rockstjärna så var det bara att dra vidare och göra roliga, meningslösa grejer istället för nyttiga, kreativa grejer. Umgicks lite med Kim, Robert och Emil ett tag och sen drog jag på fest hos Hampus. Tänkte bara säga artigt säga hej och gratulera Caisa som har fyllt 20 rätt nyligen men jag blev kvar där hela kvällen faktiskt.

Så idag gör jag ett nytt försök att bli rockstjärna, just nu håller jag på att installera wine, som kanske kan hjälpa mej att köra cubase under min linuxinstallation... i såna fall kan jag programmera trummor här hemma istället för att dra ner till Pipeline och eventuellt tvingas möta världens otack för att jag är en driftig människa just nu. Önska mej lycka till.

Om att hinna med allt man vill göra

Jag sitter och lyssnar på rättegången mot The Pirate Bay via svt24s hemsida. Nu är det dag nummer fyra och snart dags för de anklagade att höras, det ska bli intressant - grabbarna är jävligt intelligenta, till skillnad från de som sitter på andra sidan i salen! När jag hör snacket om starta webbhotell där och IT-firma här så börjar jag tänka på det här med att vara driftig... jag har varit ledig mer än en sammanhängande vecka nu så jag har haft bra med tid att rensa upp här hemma och sådär, börjar känna suget efter att göra nånting, skapa, bygga upp nånting. Just nu är jag sjuk (förkyld) tyvärr men jag känner ändå jävligt starkt för att försöka komma nånvart med nånting. Tänk om man hade bara EN sak man ville åstadkomma i sitt liv! Nog har jag alltid prioriterat bandet rätt högt men det finns ju en hel del annat jag vill göra också. Det är svårt att få tiden och energin att räcka till! Här är några exempel på vad jag skulle vilja göra:

• Starta ett IT-företag! Jag känner mej knappt intresserad av att vara anställd på nåt större redan existerande företag, (jag kanske har fördomar om att det är tråkig stämning, en massa kostymnissar och sådär) men att däremot starta ett nytt tillsammans med ett par goda vänner, skaffa ett soft kontor och bli (eller gräva upp ur det tidigare livet) en nörd som har koll på alla nya standarder vore rätt roligt. Att jobba med till exempel Johnny (vän från gymnasiet) som har gott om nya, fräscha ideer om vad internet kan användas till vore jävligt inspirerande också. Just nu är det ju så att jag tillsammans med Kim sysslar med att utveckla ett par webbsidor, och det är roligt, men det är på en lite för enkel nivå för att man ska känna att man utvecklas själv.
  

• Skriva klart min bok. Jag har skaffat ett lånekort på biblioteket och börjat läsa några böcker för första gången på rätt länge. Just nu är det Tärningsspelaren jag läser, den är bra! När man läser bra böcker blir man väldigt sugen på att skriva själv. Förra året skrev jag totalt ungefär 22.000 ord som en början på min bok (jämför med 40.000 ord som är minimigräns för vad som kan kallas roman), och nu de senaste dagarna har jag kollat igenom den. Det krävs en hel del ändringar i den för att det ska vara intressant att fortsätta historien, så det finns lite jobb att göra. Dessutom måste jag lyckas få in mer detaljer, ett mer beskrivande språk, så att inte boken bara blir som att jag rabblar ett händelseförlopp och några reflektioner då och då.
  

• Som jag tidigare sagt, göra ett bra, enhetlig konceptalbum med Tvivelfront. Just nu har jag skrivit 5-6 låtar som passar ihop rätt bra. Det behövs minst ett par stycken till känns det som, det behövs också att jag spelar in demos på alla låtar och samtidigt försöker klura ut hur jag ska lyckas få det att kännas som en helhet. Vad ska skivan heta? Vad handlar låtarna om?
  

• Ge ut skivor med andra band som är bra. Min och Kims indielabel "Sound and Vision Unit" har hittills gett ut releaser med Tvivelfront och The Fool's Nose, och för att vi ska kunna ge ut även andra bands skivor krävs endera att vi börjar dra in pengar, på ett eller annat sätt, (till exempel får till ett bra distributionsavtal) eller att vi låter band själv finansiera sin utgivning på labeln. Mer pengar vore bra för då kunde vi ha råd med bättre promotion.

Dessutom är det såklart en massa människor jag vill träffa och en massa ställen jag skulle vilja åka till men där är det nog mest pengar som fattas. Det finns miljoner filmer jag inte har sett och böcker jag inte har läst, album jag inte har lyssnat på. Tänk om man kunde hinna med att uppleva lite mer : )

Recensioner och artiklar om Tvivelfront

Såhär ett par veckor efter skivsläppet tänkte jag sammanställa några citat och länkar till relaterade recensioner och artiklar. Lokalt har ju täckningen varit hyfsad, alla tre lokala dagstidningar hade reportage inklusive bild på oss innan skivsläppet, dessutom fick vi med två låtar och lite snack i P4 västernorrland.

Reportage innan skivsläppet i Dagbladet och ST:
Tvivelfront firar debutalbumet på Pipeline
Skräning releasekonsert är början på nåt nytt

Spelningen recenserades av Dagbladet och ST:

"Det är ett mörkare och intensivare Tvivelfront där sångaren Jerker "Tville" Ersare sjunger bättre än någonsin och de nattsvarta riffen bankas fram över en maskinell trummaskinsrytm som hämtad från The Cures klassiska alster "Pornography". Bitvis går det nästan rysningar längsmed ryggraden, så bra är det."
Svårmodigt när Tvivelfront firade sitt skivsläpp

"Tvivelfront ser oförskämt bra ut på scen, och när de står där i det flimrande stroboskopljuset är det riktigt riktigt snyggt."
Tvivelfront fick stå i skuggan

Det är lite roligt att både ST samt flera i publiken kommenterade att den nya låten med arbetsnamnet "Summer" är bra och visar på en bra utveckling och framtida riktning, eftersom den låten var den som lät sämst vid en snabb genomlyssning av radions ljudupptagning - gitarrerna var rätt ostämda.... men det är ju bara tur att det inte märktes tydligare under spelningen.


Ett par recensioner av albumet (About You) har jag lyckats hitta också!
Recension i Skrutt Magazine

"Tvivelfront har samlat ihop det bästa från de tre år som gått och förpackat snyggt."
Recension i stereotyp.se

Bandfinder har även recenserat förra årets demoskiva For the Win (!) för inte så länge sen...
Recension på bandfinder.se av For the Win-skivan

Så då vet ni!

Om att fråga chans

Jag städade igenom min lägenhet igår, för första gången på länge lite mer ordentligt. Hittade en väl ihopvikt lapp som kan ha legat där rätt länge! Jag har ingen aning om vem som har lämnat den tyvärr men det var ju roligt ändå... :)

Old News

Jag skulle vilja tipsa om ett av min käre vän Kims musikprojekt. The Fool's Nose har just gett ut sin första officiella mp3-release på labeln Sound and Vision Unit. Den heter "Old News" och jag gissar att det är på grund av att det är en del gamla låtar med, som Kim skrev när han hade kärlekstrassel för ett par år sen. Det är väldigt rörande pop det handlar om, och på den här releasen är låtarna ganska minimalistiskt arrangerade. Låten "Figures" är min personliga favorit. Låtlista:

01. Among The Gray
02. 6.15
03. Figures
04. A Gentle Reminder
05. Focus
06. The Last Song

Du kan läsa mer och ladda ner låtarna här.

Om att komma iväg nån gång

Efter Håkankonserten snackade jag en del med S och det var fint eftersom jag inte har träffat henne på ungefär tusen år. Vi snackade om det här med att komma iväg nån gång, från Sundsvall alltså, kanske söderut, kanske till Göteborg eller till ett annat land, kanske England eller Frankrike. Som bekant så har jag inte skitmycket sparpengar direkt och sitter med en lägenhet som behöver fixas till en hel del innan jag kan flytta, dessutom har jag ju just fått jobb och då känns det ju bäst att jobba kvar där ett tag, så jag är rätt inställd på att vara kvar i Sundsvall i minst ett år till. Att S vill härifrån kan jag förstå eftersom hon har varit sjuk ett tag och sådär.

Men om man ser till den mer allmänna kommaiväg-hysterin... det är klart att man ska drömma, att man ska ha visioner och mål, och att man ska spara undan pengar för att kunna komma dit man vill, men det som slog mej när jag tänkte på det här igår var att nåt som skulle slå minst lika högt för mej som att vinna ett gäng pengar så jag hade råd att dra iväg är ifall jag bara kunde lära mej njuta av livet precis som det är, istället för att livet ska susa förbi medan man hoppas att gräset är grönare på andra sidan.

Håkan, kråkan, kraxmaskin

I morron (om ca 20 timmar gissar jag på) spelar Håkan på stadshuset! Roligt värre, jag har inte sett Håkan sen i somras, på Gatufesten. Jag måste bland annat alltså hinna lyssna in mej på hans nyaste skiva tills dess! Han släpper relativt mycket material tycker jag så det brukar nästan alltid bli så att jag inte kan dom nyaste låtarna helt utantill. Å andra sidan kan det vara jag som är ovan att lyssna på artister som faktiskt inte har dött eller lagt ner sitt band, så att det är därför det är ovant när man måste lyssna in sej på nåt nytt innan man går och ser en spelning... :) (de nedlagda banden har inte spelningar lika ofta heller)

Det enda jag vet om Håkans nyaste material är att produktionen är mer skitig, enkel rock än förut och sådär. Att sången är betydligt mindre i framkant märks väldigt tydligt när man står på ett dansgolv och de nya låtarna spelas - det blir inte lika stor hysteri som när en gammal Håkanlåt spelas, och jag tror inte det är bara för att de gamla är mer anseddda som klassiker utan även för att sångmelodierna osv är inte lika lätta att urskilja. Nu får skivan gå på repeat några gånger för jag tycker alltid det är roligare att se konserter där man känner igen låtar, texter, uppbyggnad... och så.

Förhoppningar inför konserten:

• att jag lyckas ha roligt utan att göra av med för mycket pengar på alkohol därinne!
• att jag inte stalkar bandet till en takvåningsefterfest.
• att jag får höra nån bra låt typ "Atombomb" eller så.

Vi ses vid staketet, eller?

Några anteckningar

• I ett helt gäng Bowie-låtar är det många snygga små trumvirvlar och spökslag mer eller mindre i bakgrunden (Space Oddity, The Man Who Sold the World, Candidate, osv i tusen låtar... väldigt snygga virvelfills i Ziggy Stardust också...) av den typen som är väldigt svåra att få till när man programmerar trummor, men som är väldigt enkla för en trummis att spela.

• När jag har strulat till det så mycket som det går har jag faktiskt inte särskilt många vänner jag känner att jag vill snacka med om det. Jag tänker mej att jag vet vilka som bara kommer försöka skämta bort det jobbiga, vilka som inte kommer att kunna vara tillräckligt tröstande och så vidare och stryker dem en efter en tills det knappt finns nån kvar. Slutsats alltså att det finns rätt många människor jag gillar att umgås med men när det kommer till kritan VÄLDIGT FÅ som jag har en djupare relation / större förtroende för. Det har jag inte tänkt på förr - jag har nog tidigare sett människor som säger sig ha "svårt att öppna sig för andra" som om de bara vill verka svåra. I och för sig behöver det att jag har få nära vänner egentligen inte betyda annat än att jag är jävligt asocial och det visste vi ju redan.
  

• Igår tog jag mej i alla fall i kragen och ringde till närmsta vårdcentral. Det kan hända att jag är jävligt mycket hypokondriker, men fan. Jag har varit darrhänt i typ fem år eller nånting, jag får skitlätt fysiska stress-symptom (även de gånger som jag i mitt medvetande inte oroar mig) och jag måste hela tiden tänka på att äta rätt för att inte riskera att drabbas av ångest. Tid den elfte mars. Jag kan bara hoppas på att de kan hitta svaret på varför det gick snett, se föregående inlägg...

• Igår skrev jag (icke oväntat) en låt som eventuellt kommer heta "Something Went Wrong" på det temat och jag är rätt nöjd med den, den kan nog passa att ligga sist på ett album. Titeln får mej ju egentligen att tänka på Depeche Mode men inte innehållet. Tanken är att låten börjar lugnt med ett enkelt, harmoniskt riff i dur och bygger på mer och mer och mot slutet är sjukt maffig och mörk.
  

• Eftersom jag vaknade efter knappt 6 timmars sömn inatt och inte kunde somna om på grund av oro, så har jag tid att till exempel blogga, lyssna på Bowie samt se några filmer medan jag väntar på att resten av världen vaknar. Funderar på att se "Science of Sleep" nu för jag har hört från flera håll att den ska vara bra.
  

Käftsmäll

För ett par timmar sedan kände jag mej jävligt pigg på livet. Skulle bara jobba ett par timmar till, sen vara ledig ända till fredag dvs fyra dagar. Tid att andas ut, städa här hemma, handla hem god mat, skriva låtar, spela in demos, KOMMA IKAPP! Som sagt, tid att andas ut. Jag vet inte om det finns något sånt i mitt liv, om jag nånsin kommer vara med om det. Jag vet inte om det är mitt öde som människa eller om det ligger i mitt psykes natur att ställa till det för mej precis när det håller på att bli ordning på livet eller om det ligger i mitt psyke att jag aldrig kan slappna av oavsett ifall det egentligen inte finns nånting att som är motiverat stressa upp sej över.

Eller så kan vi kalla det för ödets ironi, eller så kan vi kalla det för fan jag vet inte. Jag vet inte om jag har fattat att det har hänt, jag vet inte om jag ska skratta åt att det är sånt som händer eller om jag ska deppa ihop för att jag är helt jävla oduglig, det eviga jävla stolpskottet. Hänt har det i alla fall och jag skulle nog offra rätt mycket för att få spola tillbaka tills innan det hände, och göra rätt. Jag vet inte om jag ska gå och lägga mej och deppa eller om jag ska försöka ta tag i mitt självförtroende, försöka bli av med den jävla känslan av att vara det eviga stolpskottet, det enda som är säkert är att INGET bra kommer av att vara såhär jävla osäker på sej själv.

Tankarna går hit och dit med andra ord. Jag SKULLE kunna sätta på Broder Daniel i steron och gråta ut i några dagar, jag tror inte jag vågar det, så jag hamnar väl nånstans mittemellan som vanligt, medelmåttornas medelmåtta. Jag förstår verkligen inte var jag gick snett, var gick det snett för mej? Jag hade för fan bäst betyg i klassen när jag gick Teknik, då måste jag väl ha varit åtminstone lite skarp i hjärnan? Så när fan gick det snett?

Konceptalbum

Jag sitter och lyssnar på Bowie såhär en söndageftermiddag, ska gå och lägga mej tidigt som fan ikväll eftersom jag ska kliva upp klockan fyra och jobba... Men jag blev just sjukt sugen på att göra ett konceptalbum! Ett album som är ett album liksom. Gjort för att lyssna på som ett album. Så jag ska ta och fundera lite på hur de låtar jag har skrivit hittills egentligen passar ihop, vad de har gemensamt och så vidare. Vilka som kan få lite drömmande intron och vilka som kan vara i samma tonart och mer eller mindre gå ihop, och så såklart vad låttexterna handlar om. Tidigare låtar har ju framförallt handlat om kärlek i alla former och om alienation möjligtvis... vad de nya låttexterna handlar om vet jag faktiskt inte lika enkelt. Dags att spela in demos på de nyaste Tvivelfrontlåtarna med andra ord, och sen försöka ta ut en riktning... : )

Tvivel

Tvivelfront släppte albumet "About You" i fredags och spelade på Pipeline. Jorå, det gick väl hyfsat, eller? Supportbandet "Frantic Sunday" var skitbra, jag sjöng tydligen "bättre än någonsin" enligt nån recensent och vi såg "oförskämt bra ut på scen" enligt en annan. Tyvärr var det ju som vanligt lite dåligt med folk, kanske 40 pers eller nåt, men så mycket mer kan man ju inte vänta sej med en hundring i inträde...

Nu ska vi se ifall SR P4 lyckas mixa inspelningen från i fredags så att den låter bra, vi ska se ifall vi får till några datum för spelningar i Göteborg och Linköping åtminstone, sen ska jag vid tillfälle nån gång under det närmsta året lyckas bli skitdeppad och skriva ett gäng bra låtar till NÄSTA skiva.

Är det nån som vill flytta in hos mej kanske? Jag skulle gärna dela hyran med nån och lägga undan en tusenlapp extra i månaden istället på ett sparkonto, så jag har råd med barnvagnar och sånt där när jag ska sluta vara rockstjärna och satsa på att bli farsa istället.

Tiden går

Människor är inte rationella. Det är ju väldigt grundläggande, och nånting man måste acceptera ifall man ska till exempel försöka förstå hur människor tar beslut. Det jag inte förstår är varför man bara sitter och degar bort tiden ännu mer ifall man är stressad över hur mycket man har att göra på kort tid, eller varför man super upp sina pengar ännu mer ifall man har dåligt med pengar. När jag INTE är stressad över allt jag måste hinna med och när jag har koll på min ekonomi, kan jag vara diciplinerad och sköta allt det där skitbra, men när det börjar köra ihop sej är det en rätt brant ond spiral... vad ska man ta sej till liksom? Jag behöver nog en barnvakt som kan ha koll på att jag sköter mej. Vem är frivillig?

Å andra sidan så är jag tydligen 22 år nu och har ett jobb och en lägenhet, har flickvän, vänner och ett band. Eftersom jag inte har hunnit med i svängarna och fortfarande känner mej som 13 år gammal så är det väl ändå bra jobbat för en trettonåring. Vart fan tog tiden vägen?

2004 känns det som om mitt liv började ungefär, eftersom jag lärde känna Fia, blev popare och för första gången fick ett liv och lite vänner som jag inte hade träffat via skolan.
2005 flyttade jag till Sundsvall, var ihop med Sofia och började plugga på MIUN.
2006 var jag på Peace and Love första gången med Johnny, och Tvivelfront hade sina första spelningar...
2007 var jag ihop med (och bodde i princip hos) Jojjo och det känns verkligen som om det var IGÅR.
2008 har bara försvunnit och förtjänar kanske ett eget inlägg framöver där jag kan fundera mycket mer på vad som har hänt egentligen. Början av året gick ut på att jag nyss hade blivit singel så Hampus fixade skitmånga fester hemma hos mej så att jag kunde lära känna lite nya människor... roligt var det. Sen blev jag påtagligt arbetslös och var lite nere på grund av det... började sen plugga taxi och sommarjobbade med att måla några hus. Träffade Lajes igen i mitten av sommaren och blev jävligt kär. Hösten: skaffade taxileg och gick utbildningen på taxi sundsvall. Fixade inför Tvivelfronts skivsläpp.

Som sagt det är helt sjukt vad tiden går, jag har rätt svårt att hantera det men en sak som är rätt vettig är ju att försöka att komma iväg på åtminstone en festival om året eller så. Dels för att man känner att man lever jävligt MYCKET under den tiden man är där, och dels för att även ifall man har några minnesluckor från supandet, så har man oftast med sej ett jävla gäng minnen därifrån också. Att komma ihåg att man har haft roligt är skitviktigt, även fast man mår bra en vanlig dag så är det ju mycket roligare ifall det händer nåt speciellt som gör den minnesvärd.

Igen och igen

Det brukar ju kunna bli nån ny blogg per år. Tänker lite nostalgiskt på den där gråa bloggen jag hade när jag gick i trean av gymnasiet ungefär, med en underbar gästbok där Gustaf och Magnus med flera brukade hänga och fälla underbara kommentarer. Jag minns inte vad jag skrev på den tiden men jag vet att jag har innehållet sparat nånstans, kanske på nån cd-skiva. Nån gång ska jag läsa de där gamla inläggen och skratta åt hur mycket jag tog saker på allvar då som spelar ingen roll alls idag. I den här bloggen tänkte jag skriva om en massa saker som inte spelar nån roll alls om hundra år - det kan ju vara skönt att få ur sej saker ändå! :)