To Live and Let Die har vi nog spelat på alla konserter, den finns också inspelad med Tvivelfront back in the days men jag tyckte att den förtjänade både en bättre inspelning och att bli utgiven som singel dels eftersom den har hängt med genom alla år som en stark livelåt men också för att den var så viktig för The Resonances identitet att det nästan känns konstigt att den skrevs redan 2005 istället för runt 2010 när vi blev The Resonance och började spela mer rockigt och postpunktigt.
Jag har alltid velat spela in fler monotona låtar, typ som Spacemen 3 med flera, så det var roligt att jag lyckades hålla mej ifrån att göra Oxytocin till en låt med helt trumset och så vidare, den lunkar liksom på med en rak kick genom hela låten, ingen bas (alltså instrumentet, inte frekvensomfånget) har den heller, det återstår att se om jag kan hålla mej ifrån att testa att göra en fullbandsversion till albumet.
Är i stort sett back on track igen. I början av förra vecka kom influensan med sin feber, den slog hårt, jag frös, stannade hemma i sängen och badkaret i två dygn, sen jobbade igen och nu en vecka senare börjar livet återvända, nu är livstörsten här igen, större än förr, när man blir frisk känns det alltid som att få en chans till här i livet. Var ner till replokalen idag och satte upp allt för inspelning, kollade igenom alla låtar, gjorde ändringar här och där, hade schysst kreativt flow. Har lite finputsningar att göra och några få spår kvar att spela in innan jag har ca fem klara låtar. Halvvägs? Inte riktigt, men nästan. Måste lyckas få med några gästmusikanter. Kanske kidnappar nån och tvingar dom att lägga nåt solo, eller så skickar jag låten över halva jorden, typ ner till Stockholm, digitalt, och låter nån lägga sin del där... Det fixar sej.
I övrigt närmar sej den femtonde oktober med stormsteg och om ni har några tips så får ni gärna höra av er. Beslutsångesten är hård och brutal men det råder inget tvivel om att NÅNTING MÅSTE DET FAN BLI. Tills dess gör jag det bästa av den här versionen av livet, får bättre arbetsvillkor framöver, har nyss fått ett nytt kaklat badrum med golvvärme, har planerat in londonresa med far i november, har börjat äta bättre mat nu och ändrat ca 3512424 saker till i livet till det bättre.
Köpte just hem Sömnen (av Uffe som ni förstår) och en bok (av INTE Uffe) om inspelningen och skrivandet av Den Vassa Eggen. Ska lägga mej i badet nu och börja läsa.
Har spelat in en del musik idag, jobbar på en låt som blev nåt helt annat än vad jag trodde när jag började med den... en gång i tiden jammade jag med Emily och hittade på nåt schysst riff, som jag sen tänkte ta med till en ny låt, så sen skrev jag vers och refräng och sen försvann det där riffet som var grundidén från början, och nu igår och idag kom jag på en ny melodislinga, blir tvungen att lägga om alla kompgitarrer för att allt ska passa. Kul, när en låt tar form, eftersom man vet när den är klar att den aldrig skulle ha kunnat vara på nåt annat sätt. Ibland har jag en nästan religiös inställning till det där, att musiken verkligen är självklar och definitiv. Fast jag menar inget pretentiöst med det, att det skulle vara så jävla heligt. Bara att det finns där.
Tror att albumet kanske kan vara klart inom fem år om allt går som det ska. Hähähä.
Jag mår bättre än jag gjort på länge. Som ett brev på posten kommer kreativiteten, drömmarna, storhetsvansinnet, visionerna och hälsar på... den högsta våningen i Maslows behovshierarki. Men vad ska man göra av sitt liv? Allt! ALLT VILL JAG JU GÖRA!!
Nu ska jag kolla på Fight Club, det var ju ungefär 351 år sen jag såg den sist. Det slog mej härom dan, att det var längsen jag såg den. Och Pulp Fiction. Och A Clockwork Orange. De var ju fan som en religion eller nåt för ett gäng år sen.
Har kommit till sidan 654 i Friheten. Den börjar ta slut, har kanske 100 sidor kvar, den har varit ett rätt schysst sällskap på jobbet. En av de segaste böcker jag nånsin läst, jag kan inte riktigt förklara på vilket sätt, men samtidigt så jävulskt bra. Nu, efter sexhundra sidor börjar den bli väldigt o-seg och istället bara spännande som fan :)
Igår natt var första gången jag skjutsade en tjej som jag hajade skulle iväg för att sälja sej. Lite senare på morronen skjutsar man nån stilig flygvärdinna. Kontrasterna genomsyrar yrket. Man får betalt i ömsom välstrukna casinotusenlappar, ömsom trasiga tjugolappar. Ibland får man betalt för att glida runt och lyssna på musik med i bakgrunden en schysst solnedgång, ibland försöker man hålla nävarna i styr när nåt jävla mementodrägg bestämmer sej för att göra allt för att få en att vilja dänga honom.
Slogs av en tanke, sann eller inte, att det inte spelade nån roll vad jag sa, skrev, sjöng, de behövde en katalysator, en utlösande faktor, en ursäkt, för att legitimera för sej själv det helt mekaniska, för att kunna spendera tid med men inte nödvändigtvis med... å andra sidan kan det ha varit så att jag var mycket mer i fas med omvärlden då, hade hittat ett sammanhang att verka i, men det där skalet kan man ju inte stanna i. Inte jag i alla fall, eller, när jag tänker efter har jag faktiskt inte hittat en enda människa som har samma självrannsakande kritiska tänkande, som kan tänka sej att ifrågasätta allt även om det innebär att ens värld blir till öppet hav, inga hamnar, förutom suddiga gamla minnen.
En del av mej känner för att fira, med pompa och ståt och champagne det framsteg jag kände idag. Jag lyckades med nånting jag inte kunnat hantera på kanske tio år. Det känns helt sjukt fantastiskt, jag är väldigt hoppfull. Å andra sidan... vet jag inte vad jag ska återvända till.
Och det ständiga vägandet av vågskålar hit och dit, oförmågan att acceptera ett svar utan att beakta ett annat, är det som går som en röd tråd genom alla år. Jag känner en hatkärlek inför detta. Ibland är jag väldigt avundsjuk på de som har sin världsbild fullständigt klar för sej och en tydlig riktning. Men att intala sej själv att allt nog är som det ska känns som slutet av 1984... att det inte spelar nån roll ifall man fysiskt dör eller inte eftersom man redan har gett upp, förrått allt man trodde på för att få fortsätta vara vid liv.
Nu har jag varit förkyld i nåra dagar och suttit en del vid datorn såklart och nu sprang jag in i det här, en bildkommentar med ett svar, som jag bara måste lägga in här för att det hör hemma i den här kategorin med sammanträffanden i livet som är lite, lite för långsökta för att det ska vara bara en slump.
moz mån 28 februari 2011 03:53
en gång för länge sedan sa du till mig att love is natural and real, but not for such as you and I mylove. Det är synd att man växer ifrån varandra. Och att hålet mellan oss är förstort för att ens försöka, men det skulle bara riva upp många av våra gemensamma sår. (och självklart är jag inte helt nykter.)
tville mån 28 feb 2011 04:44
jag fattar att du inte är helt nykter och ja det är stort hål! men vet du vad som är helt sjukt? att jag inte lyssnat på smiths på flera år men la in dom i mp3-spelarn för en vecka sen typ. och igår natt när jag gick hem från jobbet så var det första gången jag inte spolade förbi den där låten för att den var för jobbig... och så hörde jag de där raderna och spolade tillbaka igen och så tänkte jag på dej, och att det var den låten vi lyssnade på där och då för en massa år sen. fint var det. och nu går du hit och citerar låtjäveln... såna här sammanträffanden gillar gud att reta mej med tror jag.
I övrigt just nu: tappade lite fart med musiken och allt. Har börjat ifrågasätta en del saker i livet, det är bra att ha nåra såna perioder ibland. Hör av mej när jag har fått upp lite fart i en ny eller samma riktning. Har haft hyfsat flyt med träningen, tror att jag kan klara mej från seriösa problem med benhinnorna ifall jag bara har lite tålamod med att inte få för mej att börja springa för långa sträckor för tidigt.
Och ja för den som inte känner igen textraden är det jävulskt obligatoriskt att lyssna på "I know it's over" omgående.
Det gamla Tvivelfront-ledmotivet finns numera även i The Resonance-version (klicka här för att lyssna). Har inte lyssnat på den på typ en månad för jag gav upp inspelningen när jag kände att den inte skulle passa in på albumet, men idag när jag hörde den gillade jag den mer och tänkte att jag kan ladda upp den på nätet i alla fall. Det återstår att se om den blir b-sida eller vad som händer med den!
Kollar på The Empire Strikes back, tar en paus för att andas lite. Den är ju så jävulskt mustig. Blir jävligt inspirerad, man kanske skulle ta och bli Darth Vader nån dag? Idag har jag bara kännt mej dum i huvet, men det är väl för att jag bara har såvit typ fyra timmar inatt, jobbade till 06 och var tvungen att kliva upp typ elva för att hinna dra och äta semlor...
Varför har man så många olika intressen? Vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, och nu har jag ju redan varit nästan stor ett tag! Jag vill ju hålla på med musik och spela live och spela in musik och ge ut musik och allt såntdär och driva skivbolag och sånt men jag gillar ju också att designa elektronik (tydligen, mer updates kommer om det, har lite schyssta ideer) och webbutveckla iofs men jag saknar att programmera riktiga program, exekverbara filer, liksom, heh, fast mobilappar kanske också vore roligt, förresten så vore det roligt att syssla med testning och kvalitetssäkring också, eller så kanske man skulle driva en krog, och låta en massa bra band spela, eller så kanske man skulle bli fotograf, jag börjar komma överens med kameror och photoshop ibland, men ibland är det roligare att bygga om gitarrer... Det vore nog rätt coolt att jobba till sjöss också, fast jag kanske inte är en sån som pallar vara isolerad från omvärlden så långa perioder, eller så är jag det ändå hela tiden för att jag är en enstöring... Hmm.
Jaja, nu ska jag fortsätta kolla på filmen, var bara tvungen att ventilera lite. Förresten så är det en fantastisk dag, Alla hjärtans dag heter den! Har fått ett fint meddelande genom atmosfären. Blev gladare än en mullvad!
Vet inte om jag håller på att bli sjuk eller om det bara är vintern som stjäl all energi, men jag är helt jävla zombiefierad. Har programmerat trummor och spelat in lite gitarr idag, annars bara såvit, ätit och kollat på tbbt. Undrar om man vaknar snart eller om man ska gå i ide totalt och gömma sej i skogen med katter och vin, nej jag menar förstås med GTA4, jag såg att det kostar 30€ på Steam. Men jag känner inte för att göra av med pengar heller, jag känner mest för att ligga på golvet och vänta tills det blir sommar... det är ju trots allt bara ett par veckor kvar, hoppas jag!
Funderar på att köpa svajarm. Har inte haft en på ett tag, för vi verkar ha haft ett svajarmsmonster i replokalen, vilket är ganska ovanligt... så det har försvunnit minst tre stycken. Plektrummonster å andra sidan är ju rätt vanliga, de finns typ överallt, över hela världen utom på grönland, men svajarmsmonster har jag faktiskt aldrig stött på nån annanstans.
Hittade den här på gitarrdelar.se men jag vet inte om jag har råd just nu... "Delbetala från SEK:2:-/mån", vågar man dra på sej såna fasta kostnader? Ska fundera lite... återkommer.
Idag är jag trött som en hel flock med sengångare. Det var en rolig kväll att jobba igår med bara trevliga kunder och mycket dricks, men man blir ju tydligen tom ändå. Det känns lite som om det är vinter... Jag har spelat in en massa gitarr idag till en låt, som verkar bli rätt Håkan-aktig, och nu hade jag tänkt dra ner till stan för att hämta en bas men jag somnar typ var femte minut så jag tror jag ska göra nånting lite mer chill istället. Typ se lite The Big Bang Theory. Man skulle ju kunna dra ut och jogga men just nu känner jag inte för nånting typ! Jävla vinter och mörker och helvete. Jaja, jag är ju inte en sån som gillar att chilla hela dagarna så snart kommer jag säkert vakna till och bygga en jetmotor eller nånting.
Lägg förresten märke till att sengångaren gör ^_^-posen. Sengångare verkar rätt söta, dom är nog ett av mina favvodjur, fast inte lika mycket favvodjur som katter förstås.
Nu ligger min blogg på jerker.soundandvision.se istället för stalkertville.blogspot.com! Den gamla adressen vidarebefordrar. Roligt, jag la vantarna på domännamnet ordentligt idag, tidigare har jag ju haft en halv vante bara, så att toppdomänen har refererat till Sound and Vision Units hemsida. Nu kan jag göra vilka underdomäner jag vill!
Den andra saken som jag har lagt vantarna på idag är en Big Muff! Det blev den stora... USA-versionen. Har bara provspelat den i en kvart men den kändes helt fantastisk. Ska nog gifta mej med den! Längtar tills jag får pröva den med rätt gitarr och stärkare, kanske ska göra det i morron kanske kanske kanske.
Det officiella ceremoniella soundtracket till vantpåläggning är förstås Broder Daniel - Cadillac. Henrik sjunger om hur han vill placera vantar på en viss Cadillac.
Det är också den 25:e idag, vilket betyder lön. Det officiella soundtracket när man får lön är förstås ZZ Top - Just Got Paid.
Har uppdaterat Sound and Vision Units hemsida rätt mycket. Webshopen är tillbaka, nya bakgrundsbilder, osv. Mindre orange i färgschemat. Är nöjd hittills men när man börjar ändra hittar man alltid fler saker som borde fixas till eller putsas på så sånt här kan man ju hålla på med hur länge som helst, nu är i alla fall det viktigaste ordnat - att det går att beställa skivor igen!
Det blev så att jag kodade en egen webshop för att jag var trött på hur buggiga, virus-tilldragande och bloated (finns det nåt motsvarande ord på svenska? haha... uppsvällda?) alla färdiga lösningar var. Det går fan aldrig att få dom helt som man vill. Har alltid varit lite skeptisk till att bygga en själv eftersom säkerheten är viktig när man hanterar pengar över internet, men om man bara låter payson (eller paypal osv) sköta betalningen är det ju inga problem. All kod blir dessutom oändligt mycket lättare att överblicka när man inte har med en enda rad som inte behövs.
Jag har skrivit ett par inlägg tidigare om såna där osannolika sammanträffanden som är så långsökta så att man undrar om det är gud i himmelen som spelar en ett spratt för att få sej ett skratt. Ett tag var jag med om riktigt många såna på kort tid, men det var nog långt innan jag började blogga. Varje gång jag hör Working Class Hero på radion (jag lyssnar en del på bland annat Radio Guld när jag jobbar...) minns jag i alla fall när jag hörde den första gången;
Jag höll på att läsa en av Håkan Nessers deckare, det måste ha varit "Och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla", och antagligen hade det med skolan att göra, svenska b. Den var jävligt spännande precis som "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö", dessutom sådär skönt nostalgisk och sentimental (över uppväxt och sent sextital) vilket alltid går hem hos mej. Huvudpersonen sommarjobbade som torvarbetare, vilket var tämligen slitsamt, och en dag när han vilade efter jobbet hände följande:
"Just när jag lagt huvudet på kudden hände någonting märkligt; en engelsk textrad dök upp i skallen på mig, A working class hero is something to be. Det var förstås just så jag kände mig, men orden ville inte släppa taget om mig. Om jag vore låtskrivare istället för torvarbetare, tänkte jag, skulle jag sätta musik på just dom orden. En kvart senare hade jag fortfarande inte somnat. Jag tände lampan igen; satte mig vid skrivbordet och skrev ner raden på ett papper. Sedan letade jag fram ett kuvert, adresserade till John Lennon, Apple Studios, London, UK och klistrade på frimärken. Han kanske behöver lite hjälp på traven nån gång han också, tänkte jag."
Ett par dagar efter att jag har läst den där passagen i boken är jag på Stadt i Hudiksvall tillsammans med ett gäng klasskamrater, det här var såklart under min tid som jättemycket BD-popare - mycket smink, vit skjorta, slips, kavaj osv. Nånstans vid trappan rycker en tjej tag i mej och säger "Du hör inte hemma här." Hon är snygg, några år äldre än mej, lite stram svart klädsel och svart page och jag hamnar i nån slags förssvarsställning och undrar vad hon menar, vid den tiden mycket van vid att människor tyckte att man såg för konstig ut för att ens ha rätten att vistas på offentlig plats. Då ler hon och lugnar mej och fortsätter "Nej, jag menar, det ser ut som att du inte passar in här, som att du borde vara i typ Göteborg eller nånting, vad gör du här? " och det var förstås fantastiskt och ovanligt speciellt i den staden att nån hajade sådär snabbt, vem man var, och sen satt vi vid ett bord på nedervåningen en stund och snackade och drack öl, eller, jag är rädd att jag drack cider på den tiden, hemska tanke. Mitt i konversationen hör jag mej själv nynna med i låten som spelas, jag kan texten, "A working class hero is something to beeee..." och så blir jag förvånad när jag upptäcker det och så frågar jag henne vad det är för låt, och så bekräftar hon att det är Lennon som sjunger och så blir man sådär sjukt religiös i ett par sekunder och undrar vad det är som händer.
Ok, för er som aldrig har varit där nån gång runt 04,05,06 så bör det väl kanske förtydligas att all övrig musik som spelades under fredag- och lördagkvällar där lät EXAKT såhär:
...tillsammans med diverse laserljus, strobbar och rökmaskiner... och det är i skenet av detta som det blir så sjukt långsökt att det skulle ha varit en slump. Det händer ju bara inte!
Vad som hände med tjejen? Hon frågade om jag var bisexuell och ville hänga med och ha trekant med hon och hennes pojkvän, vilket varken han eller jag var speciellt taggad på av nån anledning, haha, därefter hade vi vad jag minns sporadisk kontakt på helgon i nån månad och sen levde vi alla lyckliga i resten av våra dagar, fast på skilda håll dårå.
Vilket kanske har hängt i luften ett tag men som ändå känns tråkigt med tanke på att det är nu vi har lyckats bygga den där infrastrukturen som SVU var tänkt att vara. Sitter här nu tillsammans med en smått surrealistisk, svindlande känsla som enda sällskap. Ett gäng år har ramlat förbi, Ingnis har lagt ner, The Resonance finns som liveband numera bara på ett idémässigt plan och vi blev alla det där vi inte tänkte bli när vi såg andra band bli mer och mer proffsiga och populära för att sedan bara tappa glöden och försvinna. Ett av exemplen är Agent Apelsin som fram till omkring 2005 blev riktigt populära häromkring, sydde upp scenkläder och spelade in ett album och sedan plötsligt bara försvann för att... nån skulle göra lumpen, och så var det nåt trassel med distributören. Skivorna var pressade men nådde inga hyllor. Människor drar åt olika håll. Ingnis har alltid känts som ett sånt där band som man kan ta för givet. Tvivelfront och The Resonance har överlevt minst tio medlemsbyten. Jaja, The Resonance kommer att finnas kvar oavsett, som studioprojekt om inte annat - jag kommer att fortsätta göra musik och har ingen anledning att göra det under ett annat namn.
Jag har laddat upp för en morronpromenad ända sedan jag vaknade, men nu har både frukost och lunch och middag passerat utan att jag har dragit iväg. Snön faller därute, jag skjuter allting framför mej, funderar rätt mycket. Blir tvungen att starta enskild näringsverksamhet antagligen. Det dyker upp så många frågor. Hur man ska göra. Ifall det ens är värt det... som om det skulle finnas nåt alternativ. Vad det kostar, vad det innebär. Så vad gör man? Googlar, läser om bolagsregistrering och bankgiro och allt däremellan. Skriver ett blogginlägg. Börjar nånstans.
Igår kollade jag igenom vilka sökfraser som har använts för att hitta till min blogg de senaste typ två åren, det var rätt roligt! Internet är så dynamiskt så man vet aldrig var man hamnar.
Det var först och främst runt hundratalet sökningar om Spotify, vilka priser de har för premium osv och vilken ersättning som utgår till artister (ifall nån fortfarande undrar det saknar ni en länk som heter skivbolag, i de flesta fall.), följt av sökningar på en massa band jag har skrivit om som det antagligen inte finns så mycket på nätet om (t ex Yvonne).
Men det som verkligen made my day är ju att hitta fraser i stil med de här i listan!
Den senaste veckan har jag totalt struntat i att försöka hålla en vettig dygnsrytm, och istället tagit vara på den där kreativiteten och energin och initiativförmågan som alltid dyker upp precis när det är såvdags. Har i stort sett spelat in allt som fattades på två låtar, mixat klart två andra låtar, jag har programmerat klart SVUs webshop (så när som på några fraser som måste översättas) inklusive en funktion som skapar packsedel och faktura som pdf, jag har byggt om en hylla så att man kan lägga den på ett bord och sälja cd-skivor i (snart på en rockklubb nära dej), jag har kommit överens med en ny artist om digitalrelease på SVU, osv, osv i oändlighet - dessutom har jag klivit upp efter typ fem timmars sömn och ändå funkat bra nästa dag, tagit uppfriskande promenader, putsat lite på bilen, umgåtts med diverse mongon på rockklubben och så vidare. Det är roligt när livet går framåt.
Det enda jag egentligen ångrar med den senaste veckan är att jag inte har ätit nån lyxshake. Vet inte riktigt hur man uttrycker sej om lyxshakes. Man kan ju såklart säga att man dricker lyxshakes men de är ju så fantastiskt intensivt krämiga och gräddiga och glassiga så det är lika mycket äta, tycker jag. Hursomhelst så är det nog en av de bästa saker som hänt världen sedan Ziggy Stardust-albumet... och det var ju jävulskt längesen det, typ 1972.
Börjar långsamt vänja mej vid att inte vara blond längre.
Fick just en enorm svindel av tanken på att inget viktigt har hänt inom rockhistorien på 40 år. Förutom kanske Iggy och dom där. Och postpunkvågen. Och Smiths. Och Depeche Mode såklart. Och BD, och Yvonne. Äh, vi hörs, nu ska jag gå och bygga eiffeltornet.
Nu har jag fixat lite mer med min gitarr! Trivdes inte med att ha en helt bottenlös single coil vid stallet, och en muddig humbucker vid halsen. Vet inte riktigt varför jag fick för mej att fixa det här just nu, kanske för att jag har spelat på ett par andra gitarrer de senaste veckorna och fått lite mer perspektiv. Före:
Eftersom jag aldrig har kunnat bestämma mej för om jag vill ha en humbucker eller single coil vid stallet så kollade jag upp ifall det gick att dela på vilken mik som helst, eller om man måste köpa nån speciell, men det går ju faktiskt utmärkt förutsatt att man hittar alla inblandade ledare och kommer åt att löda... Jag var tvungen att borra ett hål och sätta dit en ny brytare för att kunna slå av och på coil spliten. Bytte sedan till en annan single coil vid halsen. Efter lite höjdjusteringar blev det ett kort test-jam och jag är jävligt nöjd! Det blev 3525235 gånger bättre än jag hade hoppats på. Mikarna låter bra, speciellt stallmiken, det går att växla mellan att ha ett tjockt, fylligt ljud och ett lite tunnare, vintage-aktikt och bright, lägre ljud så att anslagen hörs. Förstärkaren kommer verkligen mycket mer till sin rätt nu också. Fantaztisztkt! Synd bara att det, eh, ser lite väl... metal... ut... med... svarta mikar... kanske. Efter;
Stormen Emil härjar utanför, i just den här lägenheten har jag såna fönster som får det att låta precis som en storm alltid låter på en film eller i ett dataspel, nästan lite lo-fi... men det är väl mycket brus antar jag. Idag har jag i alla fall min bil i tryggt förvar i ett garage, den förra stormen vid namn Dagmar kastade träd som plockepinn på den. Inte bra! Jag som just har spacklat över en buckla i dörrsidan får ta fram släggan och knacka till taket. Jaja, nog om det!
Det kommer snart en eller två nya gamla låtar, jag har spelat in i princip allt utom bas just nu tror jag, sen återstår det att se ifall jag känner för att släppa båda eller bara en när de är klara. Inatt gick jag och la mej vid fyratiden ungefär, men fick snart den briljanta idén att rita nån slags jävla ironisk mind-map med nyckelord som vägledning för hela musikprojektet. Jag tror min läggning bäst kan beskrivas som "kvällsmänniska" eller "nattuggla".
Idag har jag repat in lite basspel och intonerat min och robbans nya gitarr, en halvakustisk epiphone, den verkar hyfsat bra för sitt pris men stämmer om sej rätt lätt, frågan är om man ska byta strämskruvar eller byta nåt annat eller bara vänta ett tag och se ifall det blir bättre när allt är inkört...
Har nån en billig jazzbas att sälja kanske? thx thx thx :'>
