The Resonance - These Days

Jag har skrivit här och där i den här bloggen under fyra års tid om hur det här albumet har växt fram, och nu är allt klart! Märklig känsla.

Spotify: http://open.spotify.com/album/4RhSaENC814qlRlM9F6qR6
iTunes: https://itunes.apple.com/us/album/these-days/id935888610

Skivan kan köpas på Bengans i Göteborg, på RiotLab Butique i Sundsvall och från Sound and Vision Units webbshop.

Har skrivit ca 241 mil om skivsläppet på www.theresonance.se och på facebook osv så jag tänkte inte upprepa det här :'D ...men man kan ju lägga märke till att det finns en Depeche Mode-cover på skivan (spår 10, A Question of Time).

Hope you like it, fred och kärlek
// T

Tvivel

Varje gång jag ser nån av bilderna från Håkans ullevispelning där han står framför TVIVEL-backdropen får jag den här känslan av sammanträffanden som har följt mej genom livet. Det är så bekant. Tja, det är ju vår gamla Tvivelfrontlogga. Den är med på Kid Icarus-singeln bland annat. Idag kollade jag om det fanns nåt internet-arkiv som hade sparat den senaste versionen av Tvivelfronts webbsida (när den fortfarande fanns innan vi bytte namn till The Resonance). Visst, Times new roman är inte ett speciellt ovanligt typsnitt... men, ja, tvivel... :'D

Ny video + albumet går att förbeställa!

Det blev en musikvideo med titellåten. Rätt virrigt att jag först gjorde inspelningen med alla instrument och vi filmade videon till den, och att jag sen inte bara ändrade mej och gjorde en ny inspelning med bara gitarr och sång utan till slut också la med båda på själva skivan. Men lite kul också. Hela skivan är nån slags sentimental avrundning av min tid i Sundsvall så det var kul att få med grabbarna, även Kim, Jonas och August flimrar ju förbi i några flashbackklipp.

Nu har jag också fått hem skivorna från fabriken och de går att förbeställa från  www.soundandvision.se/shop/info-the-resonance-these-days-album-preorder (för 79 istället för 139), jag är jättenöjd med hur skivorna ser ut med tanke på att det var första gången jag gjorde hela designen själv. Konvolutet är mattlaminerat.

Så, nu väntar lite promotion, albumet släpps den 11 december och snart är det jul. Helt fel tid att släppa ett album egentligen, men jag ville verkligen få ut det här under 2014.

Fred och kärlek
// Jerker

November 2014

Vad händer när man färdas igenom livet som en man, som ett tåg?

• Skivorna kommer från fabriken vilken dag som helst, inte lite spännande!
• Jag skrev andra tentan på mitt program idag. Tror det gick bra, har nu inga tentor förrän i Januari gissar jag på. Takten i kurserna är relativt lugn om man har lite förkunskaper men det är en inspirerande miljö att vara i skolan och omge sig med olika aspekter av mjukvaruutveckling och människor som är intresserade av det så jag lär mej rätt mycket ändå.
• Farsan hälsade på för ett par veckor sen, vi gick på flygmuseum och jag fick även med honom på popklubb, det var kul. Fick ner min psykel hit, det är helt fantastiskt att kunna upptäcka stan på det sättet!
• Såg Klara och Rakel spela på Lagerhuset förra söndagen, helt grymt. Joggade första milen i den här stan samma kväll, har prioriterat annan träning sista tiden så det är roligt när joggingen ändå funkar bra.
• Var på bio igår för första gången på uppskattningsvis ca 1000 dagar :'D Såg Dracula Untold och det var kul, har börjat uppskatta film som underhållning på sistone, tidigare har jag mest varit intresserad av att se filmer som jag tror att jag kan lära mej nåt av.

Några foton:

Det Vita Arkivet

Idag släpps EPn "Det Vita Arkivet" med Peter Fernaeus & Verkligheten! Väldans roligt att äntligen få ge ut den. Fem solida spår. Nummer tre, "En kärlekshistoria" är den bästa låten tycker jag. Kolla in! Spotify - iTunes

Lyssna direkt på nätet? Det finns ett par låtar i mediaspelaren på www.soundandvision.se som är länkade från vår sida på SoundCloud.

Nytt liv

Så plötsligt kom dagen jag hade väntat på, jag körde mitt sista skift, ganska lugn kväll, hamnade på ett gäng kortisar uppe i Sörberge, Bergeforsen och slutade ett par timmar tidigare dvs runt klockan två, lämnade redovisning och nycklar, köpte kaffe och frukt på macken och drog söderut, hade redan packat bilen, trodde att jag skulle bli trött efter ett par timmar men orkade köra till åtta-niotiden på morronen, stannade och såv en timme då efter ungefär halva sträckan, körde vidare sen och kom ner hit på eftermiddagen, var fortfarande inte alltför trött så jag drog till IKEA, inledde en vecka av krig med möbler och flyttlådor, gick på upprop och introduktion på måndag morgon, sen dess har det gått snart fyra veckor nu och det allra märkligaste är känslan av att Sundsvall inte finns och aldrig har funnits, jag kanske kommer att börja sakna den tiden snart, men just nu finns den bara inte, jag kan ringa till nån som bor där och liksom förstå att det inte bara är minnet av en dröm jag bär med mej, det är nästan en läskig känsla, i NIO ÅR har jag bott där men det verkar som att jag är klar där.

Don't get me wrong, det finns naturligtvis en och annan schysst människa däruppe jag vill träffa igen. Men allt som allt så känns alla minnen och allt som har med Sundsvall att göra väldigt, väldigt långt bort, som om att allt var en dröm eller en hallucination. Jag VET rent rationellt att jag kan det, jag kan det livet, jag kan köra taxi om jag vill till exempel, jag hittar i Sundsvallstrakten, jag vet hur man gör, men det känns så SJUKT långsökt att jag nånsin har gjort det. Min personlighet är ju inte gjord för det. Det känns 1000% klart nu när jag inte är inne i det där ekorrhjulet. Ändå är det en erfarenhet jag är glad över att jag skaffar mej... även om jag nästan måste kolla på ett foto från taxitiden för att veta att den verkligen har existerat - och det var mindre än en månad sen! Jag kan inte helt förklara den här märkliga känslan men jag försöker, som ni märker.

Desto större längtan känner jag till Hälsingland naturligtvis, jag har ju inte spenderat så mycket tid där de senaste åren och är det nånting man gillar med Norrland i allmänhet förutom en del utvalda människor så är det ju naturen, landskapen, luften, himlen, ljuset. Men var sak har sin tid. Det blir semestrar där antar jag.

Så tja, jag trivs väldigt bra här just nu, men det är inte det som är poängen. Jag har brutit ekorrhjulet som jag kände mej väldigt fast i på grund av diverse anledningar. Det spelar liksom ingen roll om jag inte gillar den här stan och bestämmer mej för att dra vidare eller dra tillbaka nu.

Nu kryllar det av andra utmaningar. Albumet är, tro det eller ej, snart klart. Jag vet att "snart" kan vara allt mellan en vecka och ett år när jag pratar om musikproduktion, men ändå. Jag måste lära känna stan och människorna, ljuset, ljuden, luften här. Jag måste välja en väg med själ igen.

Kiss the snake

Augusti är här, jag står i ett hav av små saker som ska ordnas innan jag kan åka, två veckor kvar. Har skeppat iväg de möbler jag vill ha kvar men som inte får plats med ner till morsans källare, försöker sälja iväg de möbler jag inte vill ha kvar, plockar, skruvar och fixar med lite allt möjligt. Har nästan ingenting kvar i lägenheten nu, i två rum och kök på 60 kvadrat har jag en säng, ett skrivbord, en bokhylla, en byrå och ett litet köksbord.

Gitarren och min nyinköpta (men begagnade) bas är med mej i alla fall, jag är i stort sett klar med alla gitarrer, har bas kvar att lägga på en eller två låtar. I morron ska vi spela in lite tamburin. Kvar efter det är krax på ca fem låtar och ett gäng timmar med mixning och sånt fixande. Tusen små och stora beslut. Vet fortfarande inte exakt vilka låtar som kommer att få vara med.

Det går framåt vare sig man vill det eller inte. Tiden, livet. Dagarna, nätterna. Den här planen jag har satt upp är som en slalombana som jag lyckas följa i grova drag, men det är jävligt brant och snabbt emellanåt. Jag vet att det enda man behöver är tillit. Man måste kasta sej in i det okända. "Kiss the snake on the tongue. Kiss the snake. If it senses fear, it will eat us instantly. But if we kiss it without fear, it will take us through the garden, through the gate to the other side.  Ride the snake to the other side."

Vad gör du med ditt liv?

Sånt där är slöseri med tid

Jag kollar i princip aldrig på TV men nån gång varannat år kan det hända att jag tar mej igenom nån serie här eller där. Seinfeld är legendariskt, Scrubs var en stor favvo för några år sen, nu tycker jag att det är lite för väl uträknat och även lite väl metrosexuellt för min smak, men visst, ibland fick de ju liksom till det.

Entourage var en kul grej jag kollade igenom för ett par år sen också. I allmänhet gillar jag, även i film, böcker och musik, när innehållet både är roligt och rörande på samma gång. Det är till exempel därför som Killinggänget är så bra. Torsk på Tallin är förbannat rolig men har också ledsna ögonblick om grav ensamhet.

Nu har jag tagit mej igenom How I Met Your Mother. Visst är allt på gränsen till för puttinuttigt för mej ibland med alla sockersöta sensmoraler här och där, men å andra sidan kan jag ta sånt med några nypor salt (AKA ignorera) och veta att det är sånt som behövs för att nå en stor publik (AKA möjliggöra finansiering).

Angående avslutningen: gillar verkligen handlingen, berättelsen, i grova drag. Det känns ju jävligt abrupt dock att huvudpersonen och morsan hinner spendera så lite tid tillsammans (i serien), och att så mycket tid läggs på bröllopet i säsong 9, för att följas av skilsmässa i sista avsnittet. Förhoppningsvis ges det ut ett längre finalavsnitt på DVD:n senare, som är lite mer ingående. Hursomhelst knyter det ihop allt tidigare jävligt snyggt, under hela säsong 9 har jag tyckt att det här med att alla avsnitt bara består av små berättelser, flashbacks och tidshopp har varit störande, men när man får det förklarat så faller allt på plats otroligt snyggt, små detaljer som placerades ut i de tidigare säsongerna.

Josh Radnor:

You know, life to me is not funny OR sad, it's like funny sad, and I love that that's what the show is. It's this beautiful mixture of elements which in some ways made us hard to classify, there's a difference between having a breakup scene with Cobie because we actually spent all that time together versus, you know, a guy wearing red boots and thinking they look great. Like, those are two different things and you just take your cue from the script.

Juni var grön, kärlekens ögon var blå

Juni är nästan slut, det blev inte så många ljumma kvällar i juni i år, men på Sweden Rock var det riktigt fin sommar dock! Blev solbränd, full osv. Såg Uriah Heep, Canned Head, lite W.A.S.P, lite Alice Cooper, men framförallt Black Sabbath och Billy Idol :'D Vilka hjältar. Ozzy är som en gammal präst som står i nån kåpa och mässar inför en stor massa. Billy är verkligen fortfarande mannen. Vilken tyngd. Fantastiskt att se.

Som vanligt trevligt att åka genom Sverige också, det blir ju ingen speciell semester för mej i år i övrigt eftersom jag bara tänkte jobba ihop pengar inför flytten. Har nu sagt upp min lägenhet här, letar boende i Göteborg för fullt. Har också hunnit spela in lite musik faktiskt, ligger nu så bra till med albuminspelningen att jag har börjat kolla på artwork och förpackningar och grejer. Har velat lite kring pressning, ett tag funderade jag på att pressa vinyl och bara beställa ett gäng brända skivor med ok tryck som promoskivor, ett tag funderade jag på att beställa typ digipack men med brända skivor och ha råd med lite övrig promotion, just nu lutar det mest åt att det blir pressade skivor men i nån schysst förpackning som sagt, både digipack och gamla jewel cases känns extremt utdaterade faktiskt. Ska skicka några offertförfrågningar till veckan.

Anyways, jag tänkte inte skriva en roman idag, bara uppdatera lite, förresten bör ni som bor i Sundsvall kolla in Peter Fernaeus och Verkligheten på Hamnyran på torsdag, (3 juli), 1900! Gratis inträde. 

Fred och kärlek

// T

Ny singel med Peter Fernaeus & Verkligheten

Idag släpps "Narcissisten". Det är faktiskt vårt första släpp i år, så sent som i Juni, vilket känns rätt märkligt med tanke på att en hel del grejer är på G och har varit det rätt länge. Hursomhelst är det är grymt roligt att kunna bredda katalogen med såhär kvalitativ musik!

Spotify - iTunes

Peter Fernaeus & Verkligheten spelar på Hamnyran i Sundsvall den 3:e Juli klockan 19:00.

There's something goin' on, there's something goin' on!

Nånstans i ett ingenmansland står en stor damejeanne med en häxbrygd och bubblar lite i smyg när ingen ser. Slarvig handstil (klaga inte på handstilen) har skrivit "Tvilles liv" på en tejpbit och klistrat på. Det är mycket som är på jäsning nu. Plugget, jobbet tickar på. Albuminspelning tickar på, inte bara för mig utan för fler band vi kommer att ge ut material med. Snart kommer en singel med Peter F. Det är snart dags för mej att säga upp min lägenhet. Jag börjar smygkolla efter nya, men i en annan stad. Även jobb, snart. Dessutom vill jag ha nån typ av arbetsprov att visa upp så jag fixar och trixar på mina små programmeringsprojekt. Därutöver äter jag min spenat och min avokado... och snackspaprika! Lätt bäst.

Idag har jag gått igenom garderob och skrubb, sorterat in specialverktyg och grejer i plastlådor som jag köpte på IKEA förra veckan (köpte även några flyttlådor). Sen slängde jag ett gäng affischer, en kudde och diverse kläder, bland annat mina gamla målarkläder, förutom snickarbyxorna. Hittade tre jackor och lite till som jag inte vill slänga, ska se om det går att sälja. En ge bort-hög blev det också. Hör av dej ifall du behöver nåt.

Haha igår var för övrigt årets första uteserveringshäng. Lite småkallt även under infravärmen, men trevligt i alla fall. Nu laddar vi för parkfest om ett par veckor. Sommaren kommer springande med piskande man!

PS. En av sakerna som faktiskt har bubblat upp till ytan är att DRÅP har släppt sin vinyl, albumet En Naturlig Död, och vi säljer den via webshopen! 115 pix.

Bilder från motorrenovering, KS50

Har nu bytt ramlager och packboxar i min Zündappmotor. KS50 från -82. Det var lite mer jobb än jag hade föreställt mej och krävde en del verktyg jag inte hade, men det var ett lärorikt projekt. Här på första bilden har jag just tagit in motorn, skruvat av toppen och köpt en skruvmejsel som passar bra för de genomgående bultarna i motorn.

Jag var ändå tvungen att huggamejsla loss i princip varenda bult. Här en bild på en av de två små som håller den här lilla kåpan innanför kedjan.

Gängorna på kopplingsplattans muttrar var helt slut. Kopplingsfjädrarna, kopparna och muttrarna flög över hela rummet bara av att jag kastade en blick på kopplingen i princip. Lamellerna såg förvånansvärt nog helt ok ut (förvånansvärt med tanke på år av 70cc, Bing 17 osv).

Att lossa primärdrevsmuttern var inte det enklaste. Det här var metoden som till slut gav resultat, jag låste en ringnyckel längst in genom att hålla en rörtång längre ut, sedan knackade jag på ringnyckeln med hammare, en bra stund.

Till slut lossnade den, efter att jag gjort ordentliga bitmärken på axeln.

Därefter försökte jag komma åt med en avdragare. Jag var tvungen att bygga om min trearmade avdragare till en tvåarmad för att komma åt, samt slipa klorna så de inte skulle vara för tjocka. Jag tror de snedskurna dreven gör så att drevet trycks inåt när motorn snurrar framåt, och drevet hade tryckt mot styrkulorna (som ligger i säten längst in, mellan axeln och drevet) så mycket så att godset i drevet hade expanderat INÅT i axeln, dvs det blev djupa längsgående repor i axeln när jag drog av drevet. Därav behovet av avdragare...

Bytte packboxar. Här är en möjlig bov till att växellådan inte behöll olja...

Köpte även en sån här avdragare för att få av lagren från vevpartiet, i det här läget hade jag ännu inte bestämt mig för att köpa nytt vevparti. De begangnade lagren kom dock till användning som mellanlägg senare.

Tryckte i nya packboxar. Den som hade suttit framme vid generatorn var limmad, och blocket var rätt repigt i sätet, så jag tryckte i lite silikon medan jag knackade ner den nya.

Som sagt, det blev ett nytt vevparti. Märker nu att jag inte har nån bild på när jag byter lager, men man har väl inte alltid tid att ta fram kameran när man växlar hejvilt mellan värmepistol, kylspray och övriga verktyg.

Här är vevpartiet inpassat i lagret i höger blockhalva och alla växellådans axlar är på plats. Tog ur dragkilen och kulorna ur växelaxeln och kollade så att allt såg OK ut. Det var ju lite pysslande att få ihop det igen :)

Monterade ihop kopplingen. Det blev en ny kopplingsplatta med fina gängor. Även nya låsbrickor och muttrar på båda axlarna här.

Använde en vanlig tving för att montera kopplingen. Det gick bra men det var småsvårt att få tvingen välriktad så att ingen mutter fick ta för mycket kraft ensam innan övriga var på plats. Det blev lite loctite vid gängorna.

Kopplingen monterad, tryckstift, växelklocka och växelförare på plats.

Därefter montering på ramen, injustering av växelklocka osv. Hade en del problem här med hur jag upplevde motståndet i motorn (från kompression osv) när jag rullade och la i en växel. Lossade lite på justerskruven till kopplingen och sen blev allt bra.

Sådär, bara resten kvar nudå: det utseendemässiga...

Snön är försvunnen, den försvann igår.

Gatorna dammar och snart är det vår. Det är populärt med vår i Tvilleland.

Härom veckan skruvade jag ihop och monterade motorn som jag har kluvit och renoverat under många många år nu. Det krävdes lite justering av kopplingen innan jag fick igång den men sen gick den som en klocka!

I övrigt rullar väl livet på som vanligt. Eller vanligt och vanligt, ett Tvilleliv är ju alltid extraordinärt, men själv blir man ju lite avtrubbad inför det. Har haft roligt med andra exceptionella människor en del faktiskt, men också fixat en hel massa här hemma, fixat ett ordentligt trådlöst nätverk, en musikdator i sovrummet, en nattgardin, skrivit ett backupskript till servern osv. Fixar och trixar. Måste ta tag i plugget och musiken nu också. I morgon ska jag ta och kolla igenom utbildningar att söka inför hösten.

För nån vecka sen såg jag Avalon också förresten. Blev faktiskt besviken, hade höga förväntningar som inte infriades. Tycker hela filmen är jättesnygg, skådespelarna håller hög klass och stämningen är spännande och suggestiv, men allt faller platt på grund av dålig story och för att man vet för lite om karaktärerna. Well, jag kanske förväntade mig nåt annat än vad som var tanken med filmen. Den är ju lite smått oväntad och sådär men inte heller tillräckligt utflippad om man vill göra en utflippad film. Scenen där Johannes Brost dansar efter att hans karaktär har "gett upp" inför omständigheterna, varit vaken ett par dagar i rad och supit och försökt hålla god min är dock helt legendariskt fin.

Ett par glada Sound and Vision Unit-nyheter

Till att börja med välkomnar vi idag Peter Fernaeus & Verkligheten till Sound and Vision Unit! Första releasen blir ett fullängdsalbum vid namn "Det vita arkivet". Mer info kommer. Mycket bra för SVU att ha fler aktiva artister med i katalogen. Det kan bli fler framöver.

Uppdatering nummer två är att The Grand Chapels Quartet är i studion och spelar in sitt första album, och jag har fått några bilder från en av inspelningssessionerna. John Henriksson är inspelningstekniker och Frida Madeleine (Red Mecca) lägger lite körsång.

Foton från den senaste månaden

1. Har numera en fräsch, slät garderobsdörr igen.

2. Min gitarr har fått musikhistoriens snyggaste svajarm! 

3. Kupéfläkten slutade fungera i min bil, var tvungen att byta en transistor. På bilden gammal och ny bredvid varandra.

4. Vi spelade in lite trummor i helgen.

Från Strindberg till Tim Ferriss

Har just läst klart Strindbergs självbiografiska böcker Tjänstekvinnans son och Ensam. Rätt intressant, speciellt att läsa om uppväxten, tidsandan samt hur Stockholm såg ut och växte fram. Även om hur han själv uppfattade att han formades i uppväxten naturligtvis. Ensam är en skildring av en tid då han är runt femtio och velar mellan att isolera sig för att kunna skriva och för att han inte står ut med andra, och mellan att söka sällskap och känna att ensamheten är påtvingad. Lustigt är att den slutar med i stort sett samma slutsats som Uffe drar i Hungerdepartementet: att "det spelar ingen roll längre vad bytet är, vad som spelar roll är att man jagar", efter 30 år på barrikaderna.

Nästa bok: The Four Hour Workweek av Tim Ferriss. Haha det är ju lite annat. Jag är sällan lockad av idéer om snabba eller enkla pengar, men är å andra sidan duktig på att ta saker med stora skopor salt, därför gillar jag att insupa massor med information och ta russinen ur kakan, för att krydda på med många ordspråk, äh, fortsätter: det står klart som korvspad i alla fall att han är jävligt intelligent, jag gillar intelligenda människor och såna som tar ansvar för sitt välbefinnande och gör kreativa saker, osv osv osv. Här briljerar han i London Real.

Nya dimensioner i välbekant musik

Hör nyanser i musik som jag aldrig har lagt märke till, i alla fall inte under de senaste fem åren (just nu lyssnar jag på Depeche Mode och tilläggas bör ju att jag inte lyssnade på annat under hela gymnasietiden fram tills jag upptäckte BD, och har kommit tillbaka till dem titt som tätt). Det känns som om de har kommit fram i takt med uppnådd mental klarhet, men kan också delvis bero på 1. att man inte repar lika ofta och därför har öronen i något känsligare läge, och 2. att man har fått bättre gehör och förståelse för hur musik är producerad och sådär och därför förstår texturen bättre.

Blir mycket sugen på att starta ett elektroniskt projekt just nu, har jobbat med en Depeche Mode-cover nu det senaste och märker hur tacksamt det är att till exempel programmera trummor till låtar som är gjorda för att låta lite stelt/marschrakt. Å andra sidan har jag ju dragits mer och mer till friare, mer organisk musik (diverse 60 tal, psykedeliskt etc) och Uffe och såntdär så jag vet inte riktigt. Endera gör jag ett rockalbum nu och ett elektroniskt album i framtiden, eller så kanske det faktiskt är dags att splitta mitt musikskapande till två olika projekt. Jaja, det lär inte ske i morron, men kanske om några månader. Har bollat idéer om elektroniskt projekt många gånger med flera av mina närmsta musikantvänner genom åren, men har aldrig tagit steget och börjat.

Well. Ville mest skriva ner det där om att jag upplever nya nyanser och dimensioner i musik. Börjar greppa vidden av att var man är rent psykiskt och sådär faktiskt påverkar vilka sinnesintryck man har. Det kanske är därför man gillar band som BD så mycket när man går ner sej, för att det är väldigt enkel musik som har väldigt lätt för att "komma igenom" till ens medvetande. Alltså inte bara för att den är menad och konstruerad för att vara opretentiöst enkel utan också för att man inte kan tillgodogöra sej allt innehåll i musik med fler nyanser. Visst, det är många som har deppat till Kent genom åren, och de har ju detaljerade produktioner ibland, men jag får ändå känslan av att man uppfattar och uppskattar olika delar av musiken.

"Should of had"...................... ;_;

För typ ett halvår sen var det som om någon slog om en strömbrytare och överallt på nätet började man se människor med engelska som modersmål både i blogginlägg, foruminlägg och så vidare börja skriva "should of had", "must of had" och så vidare istället för "should've had" eller "should have had"! Vad är det som har hänt? Försökte googla efter vad som har hänt men hittar liksom inget. Vad håller ni på med? Är ni dumma i ansiktet?
What are you for ones? :PPPppppP

Några klada nyheter

Sådär, nu har jag registrerat min firma! Nu kan vi återigen ta emot kort- och bank-direktbetalningar på Sound and Vision Units webshop, så den är nyöppnad igen. Det är nice. Har mycket på G nu, tänker skriva om koden en del för webshopen, dvs koda snyggare, och skriva ett tillhörande backend-program för att ha nåt att visa upp när jag ska söka jobb inom systemutveckling senare. Har även ett gäng andra rena produktidéer med program jag skulle vilja testa att bygga, när man nu ska ha tid med det...

Fortsätter spela in albumet, mest hemma just nu men snart blir det nån period av att dra ner till replokalen och spela in sånt som är för högljutt för att spela in hemma + sånt som inkluderar gästmusikanter. Härom veckan snabblyssnade jag för första gången igenom alla (just nu sju) låtar efter varann i den ordning jag tror de kommer att ligga på albumet, fick verkligen känslan av att det börjar ta form. Samtidigt så har det där projektet växt helt vrickat mycket de senaste veckorna, i takt med att jag har fått inspiration har jag blivit motiverad att ta med fler låtar, jag vet inte riktigt var alla låtar kommer ifrån, det känns aldrig som om jag skriver några låtar men plötsligt finns det bara nån liten demo här och där, röstinspelningar eller korta videoklipp på telefonen och sådär nivet.

Har även fakturerat mitt första konsultjobb nyligen :) Samt pluggar nu en kurs på campus istället för på distans, lite ovant, men kanske bra.

All work and no play makes Tville a dull boy så jag har också haft lite roligt på sistone faktiskt, och tagit ledigt nästa helg för att ha ännu mer roligt. Wöööööö. Känner att livet är rätt ok balanserat just nu, eller ja, dygnet skulle ju som vanligt gärna få ha typ 27 timmar, men förutom det.

Återkommer med fler klada nyheter om inte allt för länge! Tjing.

När hårddiskar gråter

Jag har kvar datorn som vi spelade in Introspection med i vår replokal, typ för att spela upp musik (mp3:or i en winampklon!) när man städar och för att anteckna saker och sådär. Den är rätt gammal och orkar inte med så många spår och effekter så det är ingen idé att använda till seriös inspelning när man har bättre, däremot bra att den står där tänkte jag eftersom man kanske vill slänga ihop nån demo nån gång. Den kör Gentoo Linux och vi använde Ardour för att spela in, det var innan jag blev någorlunda vän med Cubase.

Sist jag tänkte starta den så tog det jättelång tid och sen berättade den att en hårddisk hade fått bad blocks. Så nu har jag tagit hem den för att kolla läget. Allt som har med gamla albumet ligger på den andra hårddisken så jag tänkte spara det. Nu monterade jag nyss den partitionen som är trasig och disken gråter verkligen, den gnäller och piper till ibland och börjar morra ordentligt vid montering. Ska bara ta en snabb titt och kolla om det är nån viktig fil som kanske går att spara....

...nähä, alltså, jag blev lite skraj av morrandet så jag avmonterade partitionen. Då hängde sej hela datorn. Oki. Låter den vara. Kopplar nog ur den disken nu. Hejdå disken... :(

Kör Lubuntu från en LiveCD för att komma åt filerna. Ska nog partitionera om lite på disken som fortfarande funkar och installera det där och se om man kan få ihop nåt fungerande Ardour igen, och kanske testa lite programmering. Det var flera år sen jag använde linux förutom på min server, orkar verkligen inte lägga ner de timmar som krävs för att installera Gentoo, hoppas Lubuntu går att stå ut med i alla fall.

Förresten kommer det lite roliga grejer framöver, ska nu äntligen starta en enskild firma vilket kommer ge mej möjlighet till lite saker jag har velat göra.
Tjing!