Slicka sina sår och ladda om

Det har varit en rätt fin helg! Lite väl mycket av "everything's falling apart" men annars helt okej. Jag har insett bland annat hur dålig erfarenhet jag har av tjejers (ja, jag vet att jag generaliserar här) sätt att kommunicera saker (till exempel genom att spela istället för att prata) och göra scener av bagateller. Jag lever oftast med den sköna, enkla och naturliga naiva inställningen och förhoppningen om att alla bara borde vara vänner, vara snälla mot varandra istället för att tävla, och sådär. Det är lite ovant att träffa på folk som utgår ifrån och antar att nån vill dom illa, och sen tar upp en stor kanon och laddar den och skjuter bara för att de TROR att det är krig. Varför skulle det vara krig? Herregud det behöver ju inte finnas krig och mord här i världen, det är ju mycket trevligare med grillfest!

Vi spelade på Kåren och det var väldigt roligt, jag är glad att de som jobbar där verkade uppskatta det hyfsat även fast stället inte var smockat med folk. Jag gillar att det finns folk som man inte känner som skriker efter en viss låt, och jag gillar allt chillande i logen före och efter en spelning. Jag älskar att spela på SMÅ scener nära en sönderalkad publik, jag älskar att ha ett blinkande stroboskopljus över hela scenen i våra refränger.



Idag har det blivit en bakisdag med lite städande, diskande, tvättande, badande, osv. I morron ska vi skjutsa tillbaka våra grejer från Kåren till vår replokal, tänkte även passa på medan man är i flyttartagen att hämta hem en ny soffa till min lägenhet! Helt sjukt egentligen, den gamla soffan är ju rätt mycket en symbol för hur det brukade vara här förr... :) Men den är fan för sliten för att ha kvar. Dessutom ska jag jobba i ett par timmar och handla lite. Haha inte så jävla rock'n'roll med andra ord...

Förhoppningsvis hinner jag med att träna lite på kvällen också, det har inte riktigt varit läge att göra det i helgen. Det är ju nämligen så att jag fick ett brev från vårdcentralen där läkaren jag träffade senast har skrivit att alla värdena på mina prover var normala. Enligt henne är alltså alla mina fysiska symptom stressrelaterade... Vilket jag precis som för två år sen alltså får försöka acceptera, och jobba på att försöka bli fri min stressade situation. Jag tänkte försöka hålla i att träna varannan dag nu så länge som möjligt, det är ju jävligt skönt lugnande och det känns alltid som om tiden går med en mer realistisk fart när man har tränat, som att man hinner med mer.

Jaja, nu har det blivit ett längre inlägg än tänkt. Rock on, kids.